SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
GALLRING, sbst.3; best. -en.
Etymologi
[jfr ä. d. galdring, ävensom GALLRA, sbst.3]
(†) hampa (av växtens hannstånd?). Gallringen .. som war ohäklad. VRP 26/5 1719.
Ssgr (†): GALLRINGS-GARN. (sämre?) hampgarn. VDAkt. 1701, nr 147 (1698).
-TÅG(A), sbst., anträffat bl. i pl. -er. benämning på hamptågor. Kiöpa några gallringztåger. VRP 25/5 1719
Spoiler title