SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
GAR ga4r, förr äv. (i bet. 1 o. 2) GÅR, adj. -are (gradf. dock föga br.).
Ordformer
(ga(h)r RP 3: 192 (1633) osv. gå(å)r 1619 (: gårgiordh)1884 (: Gårkoppar). gohr 1627 (: gohrkopparen). gårdh 1630 (: gårdhgiordh))
Etymologi
[liksom d. gar av nt. gar, gor (holl. gaar), t. gar, (färdig)beredd, motsv. fsax. garu, fht. garo, garaw-, ävensom fsv. gør, isl. gǫrr, feng. ȝearo i samma bet. (se GÖRA, v.); samma ord som GARV; jfr GÅR, garkoppar, o. GARA, ävensom GARVA, v.1, o. GÅR-]
eg.: färdigberedd.
1) (numera föga br.) metall. om metaller, i sht koppar: renad gm ”garning”, ”garad”, raffinerad; motsatt: rå. FörklKopparcomp. 1689, s. G 3 b (1628). Kopparn göres gåår wedh Sätra. AOxenstierna (1635) i HSH 37: 181. Rinman (1788). Cannelin (1921). — jfr HAMMAR-, ÖVER-GAR.
2) garv. om hud: helt genomträngd av garvämnet, (färdig)garvad. 39: stycken gårt ledher. BoupptSthm 1685, s. 742 a Bil. Det är .. garf-ämnet, som förvandlar huden till läder, eller som det kallas gör henne gahr. SC 1: nr 54, Bih. s. 2 (1820). Hirsch LbGarfv. 97 (1898). — jfr FETT-, VIT-GAR.
3) (numera bl. i ssgr) tekn. i fråga om gips, lera o. d.: färdigbränd. Rinman (1788).
4) (i Finl., numera mindre br.) färdigstekt, mör; äv.: färdigkokt, färdiggräddad. Meurman (1846). Då fenorna (vid kokningen) lossna med lätthet, är fisken gar. Montell Frun 75 (1898). Cannelin (1921).
Sammansättningar (i allm. till 1; metall.).
Anm. Vissa av nedan anförda ssgr äro kanske snarast bildade av verbet GARA.
(3) GAR-BRÄNNA, v., -ing. [jfr t. garbrennen] tekn. vid tillvärkning av porslin, tegel, kalk o. d.: färdigbränna (porslin osv. l. lera). ArbB 231 (1887). 2UB 7: 48 (1903).
-GRUVA, r. l. f. [jfr GRUVA, eldstad] (†) = -HÄRD. VetAH 1752, s. 242.
-GÖRA, v., -ing. [jfr t. garmachen] (†) = GARA, v. 1. Stiernman Com. 1: 726 (1619). Därs. 5: 18 (1689).
-HYTTA, r. l. f. (†) hytta vari koppar raffineras. Stiernman Com. 1: 727 (1619). Rinman 1: 834 (1788).
-HÄRD. [jfr t. garherd] (numera knappast br.) öppen l. övervälvd härd vari koppar raffineras; jfr -GRUVA, -UGN. RP 8: 773 (1641). NF 7: 284 (1883).
-KOPPAR. [jfr t. garkupfer] (numera föga br.) gm ”garning” renad koppar, raffinerad koppar; i sht om sådan raffinerad koppar som befriats från förorenande ämnen till den grad att den är användbar till mässingstillvärkning, men som för att kunna smidas l. hamras måste ytterligare raffineras (gm s. k. smidesgarning). RP 1: 40 (1627). Rinman (1788). SFS 1894, Bih. nr 58, s. 32. Mariaklockan .. göts af finaste garkoppar. Strindberg GVasa 14 (1899). AdrKalSthm 1921, s. 20.
-MAKANDE, n. [efter t. garmachen] (†) ”garning”. Hiärne Berghl. 458 (1687).
-MAKARE. [efter t. garmacher] (förr) person som yrkesmässigt utförde ”garning”. OxBr. 11: 376 (1640). PT 1901, nr 229, s. 3.
-MAKARE-VIKT. (förr) vid vägning av ”garkoppar” använd vikt, varvid ett skeppund vanl. skulle innehålla 323 1/2 skålpund (dvs. vara så mycket lättare än råkopparvikten som beräknades motsvara avgången vid ”garning”). Stiernman Com. 3: 59 (1661). Runeberg IVetA 1757, s. 24.
-MAKERI. (†)
1) ”garning”. RP 3: 91 (1633). Ahlman (1872).
2) anstalt för ”garning” av koppar. Gåårmakerijet skall nu transfereras ifrån Säther till Affvestad. RP 8: 673 (1641). Dalin (1852).
-SMED. (†) = -MAKARE. Linné Ungd. 2: 307 (1734).
-SMÄLTARE. (†) = -MAKARE. Hiärne Berghl. 458 (1687).
-UGN. [jfr t. garofen] (numera knappast br.) metall. ugn vari koppar raffineras, raffineringsugn; jfr -HÄRD. ESwedenborg (1719) i NoraskogArk. 4: 212. Åkerman KemTechn. 1: 216 (1832). JernkA 1871, s. 40.
-VÄRK, n. (†) = -MAKERI 2. RP 8: 370 (1640). Bergroth (1887).
Spoiler title
Spoiler content