SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
GARGISON, sbst.; pl. -er.
Ordformer
(gargasun, -zun 1642. gargazon 1705. gargizon 16441647)
Etymologi
[av ä. eng. cargason m. fl. former, fr. cargaison, av sp. cargazon; till sp. carga, last (jfr SUPERKARG), motsv. fr. charge (se CHARGE)]
(†) skeppslast. RP 9: 339 (1642). Wij hafua dätta .. ååhr inga synnerlige gargizoner hafft. HB 3: 223 (1644). Kurck Lefn. 79 (1705).
Spoiler title