SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
GAUR ga͡u4r, m. l. r.; best. -en.
Etymologi
[av hindost. gaur, besläktat med KO]
zool. en i Indien, Birma o. på malajiska halvön levande, stor, vild nötkreatursart, Bos frontalis gaurus H. Sm. Holmgren Däggdj. 362 (1865). FoFl. 1910, s. 66.
Spoiler title