SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
GENAST je3nas2t, förr äv. GENIST l. GENST l. GEN(I)STAN l. GENASTEN l. GEN(A)STE, adv. o. konj.
Ordformer
(gen- (gien-) c. 1585 osv. gein- 1676. gin- (gijn-) 16141788. -ast 1526 osv. -aste 15911709. -asten c. 1585. -ist (-est) 16051688. -istan (-estan) c. 16091669. -nst 16521660. -nstan 15231673. -nste 1651)
Etymologi
[fsv. genast, gensta, gen(i)stan, adv. o. konj., adverbiella superl.-former till GEN, adj.]
I. adv.
1) i lokal bet.
a) (†) rakt (fram), raka vägen, direkt, utan omvägar, genaste vägen; jfr GEN, adj. II 1 b. GR 3: 251 (1526). Then wäg som genast drager ått for:ne wää. Därs. 9: 186 (1534). The .. ärnade sigh .. öffver åker och eng ginast fram. HH 20: 383 (c. 1640). Han kongeliga höghet .. reste härifrån i förleden lördag .. (och) resste genste åt Öland. Ekeblad Bref 1: 101 (1651; rättat efter hskr.). bildl. Gienest (dvs. kortast l. utan omsvep) sacht, behöfue så dee som (krigs-)väsendet i giemeen, att (osv.). OxBr. 9: 183 (1632).
b) (vard., föga br.) omedelbart (intill l. innanför l. utom o. d.), närmast, strax. Tienare som föllia genast effter deras huusbönder, och lijka som går i samma sporr. Verelius 240 (1681). Ginast utom porten (finns) en vacker hög. Wettersten Forssa 31 (c. 1750). Zilliacus Hågk. 86 (1899). Genast innanför dörren stannade han och såg sig omkring. Koch Timmerd. 241 (1913).
c) (†) i fråga om förflyttning o. d., vid angivande av sista etappen: närmast. Han kom från Hålland .. men nu genst från Nårige. Ekeblad Bref 2: 94 (1658).
2) i temporal bet.: utan dröjsmål, omedelbart, strax, tvärt; jfr GEN, adj. II 2. GR 1: 79 (1523). Hwilken som swär wid Gudz nampn .., böte genstan twå {marker} i lådan. BtÅboH I. 2: 171 (1625). Jag är genast färdig. Tegnér (WB) 5: 117 (1820). Genast vid sitt inträde möttes gråråttorna av lukten från säden. Lagerlöf Holg. 1: 77 (1906). De kunde icke hålla den (dvs. påskhögtiden) nu genast. 2Krön. 30: 3 (Bib. 1917). — särsk.
a) (i affärsspr.) i ställning omedelbart framför ett sbst. med mer l. mindre verbal bet. För genast köp ha spekulanter .. anmält sig. GbgAB 1918, nr 254, s. 8. SDS 1921, nr 239, s. 16.
b) (vard.) i det konjunktionella uttr. genast som, i samma ögonblick som, just som. Wingård Minn. 2: 100 (1846). Genast som presten sagt amen .., öppnades .. venstra korsgångsdörren. Hertzberg Päivärinta 1: 13 (1886). Hallström Ess. 24 (1917).
c) [jfr fsv. thät genasta, genaste vägen] (†) i uttr. det genaste (ngn kan), det snaraste (ngn kan). När jag nu detta alt förnam, / .. rände (jag) åt Slottet det genaste jag kunde, / Dwaldes rätt inga stunde. Carl IX Rimchr. 35 (c. 1600).
II. (vard.) konj.: i samma ögonblick som, så snart som, omedelbart som, just som. VDAkt. 1725, nr 21. Frey 1850, s. 41. Genast hon kom till Orléans, hade hon (osv.). Hallström Skepn. 102 (1910). Utländska byggmästare, vilka reste sin väg genast borgen var färdig. Grimberg SvFolk. 1: 354 (1913). Blomberg Uvd. 134 (1917).
Spoiler title