SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
GENOM ssgr (forts.): (jfr 2) GENOM-MARSCH. [jfr d. gennemmarch, t. durchmarsch] om trupps marscherande (förflyttning till fots) genom ett område l. pass o. d.; genomtåg; jfr DURK-MARSCH. RP 11: 473 (1646). Genommarcherne af K. M:tz trouppar. RARP 7: 155 (1660). Den littauiske fältherren Pac fortsatte med sina hotelser om att med vapenmakt motsätta sig svenskarnes genommarsch. Wimarson Krig 1675—1679 3: 184 (1912).
(4 slutet med anm.) -MUSIKALISK. Geijer Brev 322 (1839). (Hans) genommusikaliska .. violoncellspel. NPress. 1894, nr 235, s. 3.
(2 b slutet) -MÄNGD, p. adj. [jfr t. durchmengen] (föga br.) alltigenom bemängd (med ngt); förr äv.: genomdränkt (med ngt). Bomull igenom mengdt medh .. ollia. OMartini Läk. 46 (c. 1600). Vi .. äro behäftade med synd, genommängda med synd. Rydberg KultFörel. 2: 199 (1885).
(2) -NÄGLA. [efter ä. t. durchnägeln] (†) fästa spik genom (ngn), genomborra (ngn) med spik. Jagh är af hundar ombelagd, / .. (i) Händer och fötter genomnäglad. Ps. 1695, 39: 7. —
-PINA, v. [jfr t. durchpeinigen]
1) till 2 b slutet: utpina (ngn); nästan bl. i p. pf. Åttaåringen har redan blifvit så trött, så genompinad af all förkonstling, af civilisationens och böckernas fördömelse, att han ... (Lundin o.) Strindberg GSthm 277 (1881). Berg Sjöf. 69 (1910).
2) till 2 d β; i p. pf., om tid: tillbragt under pina. Efter genompinade nätter. Svedelius Lif 35 (1887).
(2 b slutet) -PISKA, v. -ning (Quennerstedt Torneå 1: 190 (1901; i bet. 2)). [jfr d. gennempiske, t. durchpeitschen]
1) med avs. på sak: piska grundligt l. ordentligt; i sht i pass. Äro mattorna väl genompiskade. Dalin (1852). TT 1873, s. 158.
2) med avs. på person (l. djur): prygla upp ordentligt, giva (ngn) ett ordentligt kok stryk; i sht i pass. Almqvist Fattigd. 49 (1838). LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 7.
3) [med avs. på bet.-utvecklingen jfr GENOM-BARKA, -BASA, -BITA, -KLAPPA, FÖRSLAGEN, p. adj.3, INPISKA, ävensom ä. t. durchschlagen, p. adj., förslagen] (vard.) i p. pf. i adjektivisk anv.: durkdriven, utstuderad, inpiskad. En genompiskad skälm. Hagberg Aristoph. 4 (1834). Auerbach (1908).
(2) -PLÖJA, -ning. [jfr d. gennempløje, t. durchpflügen]
1) med plog genomskära l. uppdraga fåror genom (ngt); särsk. med anslutning till GENOM 2 b slutet: upplöja (ett område) fullständigt; numera nästan bl. (i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl. (jfr 3). Linc. Ggg 3 b (1640). Sedan .. (Schleiermacher) i talrika skrifter genomplöjt det infredade fältet och med ymning hand utsått frön till nya skördar (osv.). Genberg i SAH 47: 225 (1871).
2) oeg.: liksom plöjande l. under åstadkommande av fåror färdas fram genom (ett område); särsk. med anslutning till GENOM 2 b; numera bl. (jfr dock slutet) i sådana uttr. som genomplöja havet l. ett land (kors och tvärs, från norr till söder o. d.). En hop med barn, som under skarpaste vinter gå halfnakne och barfota, och sådane genomplöga de djupaste snödrifvor. VDAkt. 1780, nr 335. Som karavaner hade .. (Karl X Gustavs) härar under två års fälttåg från norr till söder genomplöjt landet. SvH 5: 546 (1906). särsk. (i skriftspr., mindre br.) om fåra, dal o. d.: sträcka sig l. gå fram genom (ngt); i sht i pass. (särsk. i p. pf.). Konungens gestalt vardt böjd, fåror genomplöjde hans anlete. NordT 1884, s. 96. (Fjällmassorna) genomplöjas af långa, oftast trånga dalar. 2NF 19: 1375 (1913).
3) bildl. (jfr 1), med anslutning till GENOM 2 d α: arbeta sig igenom (en bok l. en litteratur o. d.); (mödosamt l. grundligt) genomforska (ett kunskapsområde o. d.). Schéele Själsl. 235 (1895). Som tolfåring hade .. (J. Stuart Mill) genomplöjt äfven en stor del af Roms klassiska litteratur. 2NF 18: 514 (1912).
-PRESSA, -ning. [jfr t. durchpressen]
1) i sht kok. till 2: pressa (ngt, t. ex. bär l. potatis o. d.) genom (ngt, t. ex. ett durkslag l. en duk); i sht i pass. (särsk. i p. pf.). Fischerström 4: 188 (1792). 4 hektogram rifven eller genompressad potatis. Ekberg Hvad äta? 188 (1899).
2) (i fackspr.) till 2 b slutet: utsätta (ngt) för tryck, tills det alltigenom blivit väl sammanpressat; i sht i pass. o. ss. vbalsbst. -ning. Systemet (med kontinuerligt värkande pressar) medger en mycket god genompressning af (hö-)balarna, utan att några enorma tryck behöfva anlitas. LB 4: 429 (1907).
(2) -PRICKA, -ning. [jfr t. durchpricken] (i sht i fackspr.) sticka små hål tvärs igenom (ngt). Genomprickning .. användes för att kopiera kartor. Scheutz Ritk. 203 (1832). Hudutslag på människor botas (enl. folktron), om man genomprickar ett hönsägg, som sedan nedlägges i en myrstack. SvFmT 10: 171 (1898).
(2 b slutet) -PRYGLA, -ing (Hedberg Lej. 101 (1868) osv.). [jfr d. gennemprygle, t. durchprügeln] giva (ngn) ett ordentligt kok stryk; i sht i pass. Thomander 3: 320 (1826). Skaramuz .. (är) en storskräflare, som i slutet af pjesen genompryglas af Harlekin. NF 14: 1228 (1890).
(2 b slutet) -PYRA, äv. (numera föga br.) -BYRA, v.; -ning. (-byr- 17651923. -pyr- 1871 osv.) komma (ngt) att inpyras l. alltigenom bemängas (med ngt); genomtränga; genomdränka; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl.; i sht i p. pf. Wahrman (1814; med hänv. till genombiten). Ett bedöfvande kolos genompyrde båda rummen. SD 1892, nr 343, s. 5. Det gräs, som ännu kvarstår på rot, är så genompyrdt af det leriga vattnet, att (osv.). Fyris 1894, nr 88, s. 3. Schück (o. Warburg) Huvuddr. 3: 178 (1918; bildl.). särsk. (†) i p. pf., övergående i bet.: fullt hemmastadd, fullt förtrogen (med ngt). Den, som är genombyrd med bond-giästbud, kan så snart han får höra spelet i förstugan, veta hvad rätt som vankas på bordet. Landsm. 6: cxxiii (i handl. fr. 1765).
(2 b slutet) -PÄRSA. (†) eg.: hårdt pressa (ngn); anträffat bl. i bildl. anv. Gudh (sände) honom (dvs. David) motegång och frestelse .., til thes han så mökt (dvs. uppmjukad) och genom persat war, at han til godz och penningar .. een ringa lust haffua kunde. LPetri 2Post. 137 b (1555).
-REFLEKTERAD, p. adj.
1) till 2 b slutet, d α, om sak: (väl) genomtänkt; stundom: utstuderad l. utspekulerad o. d. Hvad som .. tröttar i hans längre epos, är öfverflödet på bilder och det stundom alltför genomreflekterade i framställningen. 2NF 2: 388 (1904). Blanck GeijerEngl. 172 (1914).
2) till 4 slutet, om person: utomordentligt l. alltför reflekterad. Verd. 1886, s. 32. Den kvinnliga hufvudpersonen i (novellen) .. är trött, nervös, genomreflekterad, öfverförfinad. Böök SvStud. 348 (1913).
(jfr 2) -RESA, r. l. f. [jfr d. gennemrejse, sbst., t. durchreise] resa genom ett område l. en plats (till ett annat område l. en annan plats); särsk. i uttr. l. vid (förr äv. i) genomresa. (Vara) stadd på genomresa. Befinna sig ngnstädes på genomresa. Carl xi AlmAnt. 139 (1688). Franzén var här vid sin genomresa till Norrland. Geijer (1832) i TegnérPpr 338. Jag (dvs. Paulus) hoppas .. att på genomresan få se eder. Rom. 15: 24 (Bib. 1917). Ssgr: genomrese-tillstånd, -visering (i fråga om pass). —
-RESA, v. (genom- 1624 osv. igenom- 16321823) [jfr d. gennemrejse, v., t. durchreisen]
1) till 2: resa igenom (ett område l. en plats); ofta med anslutning till GENOM 2 b: resa igenom (ett område) kors o. tvärs. Stiernman Com. 1: 908 (1624). Jag .. hade framför mig hela Preussen att genomresa. Atterbom Minn. 574 (1819). När .. (Linné) hedrades och hugnades med uppdraget att genomresa det ena landskapet efter det andra, för att i dem göra iakttagelser. HOHHildebrand i 3SAH 23: 179 (1908).
2) (föga br.) till 2 d β, i p. pf., om tid: tillbragt under resa. En genomrest natt. BvBeskow Lefn. 22 (1857).
-RIDA, -ning (numera föga br., Lind (1749; under durchritt), Dalin (1852)). (genom- 1640 osv. igenom- 1708) [jfr d. gennemride, t. durchreiten]
1) till 2: ridande färdas fram genom (ett område l. en plats), rida igenom (ett område l. en plats); äv. (i sht förr) med avs. på flod o. d. Linc. Ggg 5 b (1640). Oder-strömmen, hvilken Hans Majestät förr än bryggan blef färdig med alla förundran genomridit. KKD 7: 276 (c. 1725). Trakten, som vi genomredo, var .. i allo intetsägande och ointressant. TurÅ 1902, s. 204.
2) [efter motsv. anv. i t.] hippol. till 2 b slutet, i p. pf., om häst: fullt (väl) inriden, ”genomarbetad”. På de äldre fullt genomridna hingstarne bibringas eleven stadga i sits och förning. TIdr. 1895, julnr s. 13.
(2) -RINNA. (genom- 1640 osv. igenom- 1755) [jfr d. gennemrinde, t. durchrinnen] rinnande passera fram genom (ngt); särsk. om flod o. d. som flyter igenom ett område l. en sjö o. d.; äv. om vätska som rinner igenom ett rör l. en sil l. tyg o. d. Linc. Ggg 6 a (1640). När alt det tunna (av körsbärsvattnet) är igenomrunnit, hälles det åter sakta uti possen. Warg 627 (1755). Vadeån .. genomrinner Bergsjödalen. TurÅ 1900, s. 287.
(2) -RIVA, v. -ning (Wikforss 1: 409 (1804), Heinrich (1814)). [jfr t. durchreissen] (†) slita sönder (ngt). (Förmyndaren har) endast företett ”någre ofulkommelige och genomrefne böcker.” BtÅboH I. 4: 156 (1632). Heinrich (1814: genomrifning).
(2 d α) -ROPA. (igenom- (igiönom-)) (†) värkställa upprop med (ett antal personer). Iagh (lät) .. Sörmelandz compagnietz recreuter igiönom ropas och bleff af fältschiäraren wisiterade och inskreffne. KKD 10: 64 (1707).
(2) -ROSTA, v.1 [jfr t. durchrosten] (i sht i fackspr.) komma (ngt) att rosta så att det går hål därpå; nästan bl. i pass. (särsk. i p. pf.). Efter jämförelsevis kort tid genomrostas också plåtar af de fuktiga, sura gaserna här och där. TT 1900, M. s. 38. Borgenstierna Eld. 5 (1916).
(2 b slutet) -ROSTA, v.2 [jfr t. durchrösten]
1) med avs. på bröd: fullständigt rosta; i sht i pass. (särsk. i p. pf.). Dalin (1852).
2) metall. o. kem. (i rostugn, rostgrop l. öppen rost) rosta (malm, alunskiffer o. d.) så starkt o. länge att rostningen (antingen den avser uppluckring, avsvavling, uppoxidering l. annat) fullt genomtränger rostgodset o. gör det lämpligt för efterföljande smältnings- l. lakningsprocess; i sht i pass. (särsk. i p. pf.). JernkA 1864, s. 268. Vanligen behöfver en hög (alunmalm) af angifna dimensioner, för att blifva fullständigt genomrostad, en tid af 5 till 12 månader. UB 4: 457 (1873).
(2 b slutet, d α) -ROTA. [jfr d. gennemrode] rota l. gräva i (jord), tills den blivit fullständigt uppbökad l. full av (missprydande) fördjupningar; rotande genomgå l. genomse l. undersöka (ngt); äv. oeg. l. bildl., t. ex. i uttr. genomrota gamla luntor. Thomander 3: 277 (1826). Gärsgården var genombruten, och hela åkerlappen genomrotad af vildsvinen. Strindberg SvÖ 2: 262 (1883). Tallösa skattgräfvare genomrotade länge dess (dvs. Memphis) mark kors och tvärs. Retzius Nil. 85 (1891).
(2 d β) -RUCKLAD, p. adj. om tid: tillbragt under ruckel. En genomrucklad natt. Crusenstolpe CJ 2: 319 (1845). Kuylenstierna Ber. 223 (1898).
(2 d β) -RUMLAD, p. adj. genomrucklad. En genomrumlad natt. Edgren Lifv. 1: 121 (1883). GHT 1897, nr 94 B, s. 2.
(4 slutet med anm.) -RUTTEN. rutten alltigenom.
1) i eg. anv. Kalm Resa 2: 348 (1756). Gustavianum, hvars tak var alldeles genomruttet, reparerades med dryg kostnad. Annerstedt UUH II. 1: 63 (1908).
2) bildl. En genomrutten karakter. Ljunggren Bellm. 129 (1867). Greklands finanser äro, som bekant, genomruttna. VL 1895, nr 103, s. 3.
(2) -RÄGNA, -ing (2NF). [jfr d. gennemregne, t. durchregnen] rägna tvärs igenom (ngt); numera bl. i pass.: genomvätas av rägn, ävensom (tillf.) ss. vbalsbst. -ing; särsk. i p. pf. Cellarius 149 (1699). För att få det genomregnade höet torrt, måste det slås ut och vändas, oftast flere gånger. LB 2: 66 (1899). 2NF 25: 1261 (1917).
(2 d α) -RÄKNA, -ing. [jfr d. gennemregne, t. durchrechnen] räknande genomgå l. genomse l. granska (ngt); utföra all den räkning som fordras för lösande av (en räkneuppgift); räkna igenom (ngt). Genomräkning av kassan. Serenius A 2 b (1734). Innan vallängden blifvit upläst, erkänd, genomräknad och underskrifven. VDAkt. 1791, nr 337. Ur Forsells Aritmetik och Lacroix' Algebra .. genomräknades dagligen en mängd exempel. Lagus Pojk. 171 (1904).
(2) -RÄNNA, v. (genom- c. 1620 (: gönom-) osv. igenom- 16151814) [jfr d. gennemrende, t. durchrennen]
1) (vard., föga br.) springande passera igenom (ngt), genomlöpa; äv. oeg. (med anslutning till GENOM 2 c), om tanke, känsla o. d.: genomfara (ngn). Dalin (1852; angivet ss. fam.; med hänv. till genomlöpa). Rummet genomrändes hvarje ögonblick af kypare. Strindberg Utop. 49 (1885). Filipsson genomrändes av aningen, att han stod lurad genom sitt futtiga driftkapital. Högberg Utböl. 2: 38 (1912). jfr (†): En Himmelsk socker-must / Alla ådror genomrände. Kolmodin Dufv. 277 (1734).
2) genomsticka, genomborra; särsk. i uttr. genomränna ngn l. ngt med (ett svärd, en värja, ett spjut, en lans o. d., förr äv. skott, pilar o. d.); äv. (i sht i pass.) om svärd o. d. Rudbeckius KonReg. 182 (1615). Han sönk, igenomränd af svärden. Geijer I. 3: 264 (1814). Under färden hade Gustaf (Vasa) blifvit sårad .. af fogdens utskickade, som med spjut genomrände halmlasset. Kôersner Dal. 76 (1885). Högberg Vred. 3: 286 (1906; bildl.).
(2 b slutet) -RÖKA. (genom- 1623 osv. igenom- 1702) [jfr d. gennemryge, gennemrøge, t. durchrauchen, durchräuchern] utsätta (ngt) för grundlig påvärkan av rök; låta rök grundligt genomtränga o. bita sig fast i (ett rum l. klädespersedlar o. d.); ofta: röka in l. ned (ett rum med tobak); i sht i pass. (särsk. i p. pf.). L. Paulinus Gothus Pest 95 a (1623). (Dräkten får icke) hemföras, förr än den blifvit väl genomrökt, eller bestänkt med något af .. reningsmedlen. SFS 1831, s. 186. En genomrökt och qvalmig källarsal. Wennerberg 2: 249 (1882). Stjernstedt Liw. 77 (1925). särsk. i fråga om rökning av matvaror. (Korvarna) upphängas att rökas med kall rök, tilldess de blifva genomrökta. Nordström Matlagn. 239 (1822). Auerbach (1908).
(2 b slutet) -SALTA. [jfr t. durchsalzen] kok. salta (ngt) så att saltet genomtränger alla dess delar; i sht i pass. (särsk. i p. pf.). Wikforss 1: 409 (1804). Lundell (1893).
(2 b slutet) -SARGAD, p. adj. [fsv. genom sarghadher] (†) sargad överallt på kroppen, synnerligen svårt sargad. (Kristus') hele lekamen (var) genomsargat, och aller vthöffuer medh hans eghet blodh begutin. LPetri 1Post. c 4 a (1555).
-SE. (genom- 1611 (: gönom-) osv. igenom- 16191789) [jfr d. gennemse, t. durchsehen; jfr äv. GENOM-SIKT, -SYN]
1) (†; se dock b) till 2 a: se tvärs igenom (ngt), låta blicken gå genom (ngt); äv. bildl.: genomskåda, komma underfund med (ngt), upptäcka. (Lat.) Perspicuus (sv.) Klar, det man wäl kan genomsee. Verelius 22 (1681). Jag har kunnat genomse alla trådar i det finast anlagda skälmstycke. CLivijn (1803) hos Hjärne DagDrabbn. 49. Han genomsåg naturens slöja. Fahlcrantz 1: 55 (1835, 1863). särsk.
a) i p. pr. i pass. bet.: genomskinlig. (Luften) är mycket klarare än watnet, hon är aldeles igenomseande. Muræus Arndt 4: 16 (1648).
b) (i fackspr., i sht fotogr., fullt br.) i uttr. i (stundom vid) genomseende, i genomsikt (se d. o. 1). VetAH 1813, s. 52. Nyblæus Fotogr. 118 (1874).
2) till GENOM 2 d α: successivt bese (ett antal föremål l. ett föremåls olika delar l. partier); särsk.: successivt besiktiga (ngt) för att efterse vad det innehåller l. för att se att det är i vederbörligt skick o. d. Genomse ett lager. De ankomne Posternes Pacqueters genomseende och styrande til hwar sin Ort. UnderrPostordn. 1709, s. 2 a. Edra saker öppnas och genomses. Palmblad Nov. 2: 233 (1819, 1841). Imedlertid måste äfven de bäst förvarade förråder som oftast genomses. Nyblæus Pharm. 33 (1846). Östergren (1924). särsk.
a) med avs. på ngt skriftligt: genomgå; genomläsa; särsk.: granskande genomläsa (ngt), revidera. Genomsedd och tillökad upplaga. Wilt tu min Dotter then ähran betee, / At hon må få then (dvs. kopian av brevet) gönom see? Messenius Disa 13 (1611). Att, då yngre studerande särdeles de första gångorna nyttjas (som predikobiträden), kyrkoherden genomser conceptet (till predikan). SynodA 1: 462 (1769). Att Protocollen och Dictamina noga genomsåges. AdP 1789, s. 972. HLilljebjörn Hågk. 1: 79 (1865).
b) (†) allmännare l. bildl.: taga (ngt) i noggrant betraktande; noggrant undersöka l. granska (ngt). The som thens brotzligas saak skola igenomsee, examinera och ransaka. Bullernæsius Lögn. 258 (1619). Bägge täflade med hvarandra, at genomse och häkla alla unga Flickors lefnad och upförande. Ekelund Fielding 16 (1765). ESjöberg 122 (1819).
(2) -SEGLA, -ing. (genom- 1640 osv. igenom- 16151658) [jfr d. gennemsejle, t. durchsegeln]
1) seglande passera igenom (ngt, särsk. ett sund o. d.). Linc. Hhh 3 a (1640). Dock hafva .. (fenicierna) under en mycket gammal tid .. genomseglat sunden vid Sicilien. Nilsson Ur. 2: 38 (1862). Isen ligger fast c:a 1 1/2 mil till sjös och låter sig knappt genomsegla, emedan den under land är hoppackad. SD(L) 1897, nr 42, s. 1.
2) seglande överfara (ett vatten); numera bl. med anslutning till GENOM 2 b: seglande överfara (ett vatten) i olika riktningar (kors o. tvärs); äv. bildl. När thetta Werldennes ijlighe och brusande dödhehaaff är igenom seghlat. Phrygius HimLif. 126 (1615). I sednare tider har man genomtågat och genomseglat nästan alla länder och alla farvatten i flerfaldiga rigtningar. Palmblad LbGeogr. 270 (1835).
3) (†) seglande tillryggalägga (en vägsträcka). Ett stycke väg, som beqvämligen kan genomseglas på tvänne dygn. Agrell Maroco 2: 117 (1797, 1807).
(jfr 2) -SIKT. [liksom d. gennemsigt efter t. durchsicht; jfr GENOM-SE]
1) (i fackspr., i sht fotogr.) i uttr. i genomsikt, då man ser tvärs igenom (ngt); jfr GENOM-SE 1 b. Framkallningen måste afbrytas, så snart bilden uppnått erforderlig kraft; säkrast bedömer man detta i genomsikt. Roosval Schmidt 252 (1896). 2NF 36: 1233 (1924).
2) motsv. GENOM-SE 2 a: handling(en) att genomse (ngt) l. överfara (ngt) med blicken; numera bl. (föga br.) i fråga om granskande genomläsning av en skrift. Ögat läser om hvarenda rad .. hundrade gånger .., fastän hjertat redan vid första, ilande genomsigt lärt sig hela innehållet utantill. Atterbom Minn. 307 (1818). (Jag beslöt att före tryckningen) underkasta (arbetet) .. en grundlig genomsikt. Wimarson Krig 1675—1679 3: III (1912).
(jfr 2) -SIKTIG, adj. (genom- 1553 (: giönom-) osv. igenom- 16261728. -sicht- 15791728. -si(c)kt- (-sict-, -sigt-) 1553 osv. -ig(h) 15631914. -ug 1553) [liksom d. gennemsigtig efter t. durchsichtig]
1) (i sht i fackspr., föga br.) genomskinlig; särsk.: svagt genomskinlig; jfr DURK-SIKTIG a. Igenomsichtigt raf (dvs. bärnsten). JTBureus (1626) i 2Saml. 4: 98. Dessa åfwantalde (planeternas) Rundlar förmeentes wara hårda och genomsicktige lijke som af Christall. Rålamb 4: 103 (1690). Den från öfriga kroppsdelar kommande lymfan är genomsigtig, nästan färglös. NF 10: 362 (1886). 2NF 19: 222 (1913).
2) (numera knappast br.) försedd med hål l. öppningar varigm man kan se; genom-bruten; jfr DURK-SIKTIG b. HH 2: 33 (1553). Ett swerd med en dagert; slijden aff sölff, förgylt, genomsictigt. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 31. Jag följde en enkel, genomsiktig stengärdesgård. Jäg. 1897, 2: 44. Avledn.: genomsiktighet, r. l. f. (i sht i fackspr., föga br.) till GENOM-SIKTIG 1. Vätters vattnets Klarhet och igenom-sichtighet. Tiselius Vätter 1: 103 (1723). ArkKem. V. 10: 189 (1914).
(2) -SILA, -ning. (genom- 1556 osv. igenom- 1755)
1) låta (en vätska) passera gm en sil l. ett filter o. d.; filtrera. Siud Rutham och malört wtj huit wiin tiill hopa och när thet är well siudet och genom siilet så giff denn Siuke ther aff. HFinlH 4: 123 (1556). Tiok genomsijlad Korn-Såppa. Roberg Beynon 170 (1697). NF 4: 902 (1881).
2) (numera föga br.) med saksubj.: (liksom gm en sil) släppa igenom (en vätska); äv. oeg., med avs. på ljus. Deras våningsrum ligga på flacka hälleberg, som icke genomsila vatnet. Fischerström 4: 84 (1792). Sandsten genomsilar vatten. Dalin (1852). Ett medel (att mildra det elektriska ljusets sken) är att nedom ljusbågen anbringa en liten tratt af mjölkglas, som genomsilar ljuset. 2UB 1: 610 (1898).
3) om vätska: sippra fram genom (ngt), sakta framtränga genom (ngt); äv. oeg., om ljus; äv. (numera knappast br.) abs.; i sht i pass. Lundequist Landtbr. 141 (1845). Vatten genomsilar stundom ur sjelfva klippan. Dalin (1852). Jag vill dö i ett klarblått haf, som ända ned till sin botten genomsilas af solljus. Lagerlöf Drottn. 13 (1899).
(2) -SIPPRA, -ing. (i sht i fackspr.) sippra fram genom (ngt); äv. oeg. o. bildl. Agardh Bot. 2: 9 (1832; abs.). (Vattnets) sönderdelande kraft på de berglager det genomsipprar. UB 4: 448 (1873). NordT 1892, s. 639 (bildl.).
(2 d α) -SJUNGA, -ning. [jfr t. durchsingen] sjunga igenom (ett sångstycke l. en skala); äv. med avs. på sångbok o. d.; i sht i pass. Kunnandes alla wekor siungas en Psalm, och Psalmboken sålunda på en kort tijd til görande, genomsiungas. VDAkt. 1704, nr 477. För denne (yngling) spelte jag diatoniska skalan D; sedan han genomsungit den, slog jag an tonen E. Phosph. 1810, s. 57. Klint (1906).
-SKAKA, -else (†, Strinnholm Hist. 3: 880 (1848; i bet. 1 slutet)), -ning.
1) till 2 b slutet: utsätta (ngn l. ngt) för en grundlig omskakning. Måste jag alltså, genomskakad (av resan), trött och sömnig, tillbringa min midsommarsmorgon i en tom stuga. Atterbom Minn. 7 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Blandningen genomskakas dugtigt med 15—20 droppar kloroform. TT 1875, s. 94. särsk. bildl.: grundligt uppskaka (ngn); försätta (ett land l. folk o. d.) i grundlig skakning. Thomander 1: 161 (1828). Der fans knappt något land i Europa, som så grundligt genomskakades af revolutionsstormen (1848), som just Österrike. Svedelius Statsk. 3: 91 (1869).
2) (ngt vard.) till 2 d β, i p. pf., om tid: tillbragt under resa varunder man blivit grundligt omskakad. Efter en i diligensen genomskakad natt. Kullberg Bref 1: 42 (1844). Strindberg Skärk. 21 (1888).
-SKIMRA. (genom- 1810 osv. igenom- 18181827) [jfr t. durchschimmern] (i sht i vitter stil)
1) till 2 a, b slutet: kasta l. sända ett skimrande ljus genom (ngt), sprida ett skimmer genom (ngt), med ett skimrande ljus genomtränga (ngt); äv. om ljus: skimrande genomtränga (ngt); ofta mer l. mindre oeg. l. bildl.; i sht i pass. (särsk. i p. pf.). Deras (dvs. njutningsstundernas) aftonrodnad har genomskimrat natten af mitt öfriga lif. VFPalmblad i PoetK 1813, Suppl. s. 112. Det var ett djupt, intensivt leende, som tycktes genomskimra hvarje fiber i hans ansikte. Roos Skepp 55 (1896). Det av solen genomskimrade vattnet. Heidenstam Svensk. 1: 216 (1908).
2) till 2 a: skimra fram tvärs igenom (ngt); i sht abs. l. intr.: (skimrande) framträda l. framlysa l. komma till synes; ofta mer l. mindre oeg. l. bildl.; numera i sht i p. pr. VFPalmblad i Phosph. 1810, s. 224. Allt hvad författarinnan låter genomskimra om sig sjelf .. visar att (osv.). Samtiden 1873, s. 138. (Tavastlänningens hudfärg) är sällan så klar och ren med genomskimrande rosenteinte som hos blonda germaner (skandinaver, engelsmän). Retzius FinKran. 161 (1878). Den låga reliefen med dess stundom genomskimrande bakgrund. MeddSlöjdF 1897, 2: 54 (i fråga om porslin).
-SKINA. (genom- 1526 osv. igenom- 16151828) [jfr d. gennemskinne, t. durchscheinen]
1) till 2 a, b slutet: genomtränga (ngt) med sitt sken, kasta l. sprida ett sken genom (ngt); genomstråla (ngt); äv. om ljus; särsk. (i sht i vitter stil) mer l. mindre oeg. l. bildl.; numera i sht i pass. Linc. Hhh 2 a (1640). Då större stycken (av kalkstenen) hållas emot dagen och deraf svagt genomskinas. VetAH 1812, s. 139. Kroppen genomskines af själens skönhet. Wirsén i SAH 56: 129 (1879). Allting (i de älskandes värld) .. genomskines och genomstrålas av ett klart sken. Bergman Farmor 121 (1921).
2) till 2 a, i p. pr. övergående i bet.: genomskinlig; numera särsk. (i fackspr., föga br.): svagt l. halvt genomskinlig, genomlysande. Insecta eller Skrijd-fä; som hafva igenom-skijnande vingar. Triewald Bij 61 (1728). Strassburgterpentinen är tjockflytande och genomskinande. 2NF 28: 941 (1919). (†) Genomskinandes glaas. Upp. 21: 21 (NT 1526; Bib. 1917: genomskinligt).
3) (numera föga br.) till 2 a: synas tvärs igenom (ngt); vanl. abs. l. intr.: framträda l. komma till synes (tvärs igenom ngt); särsk. (i sht i vitter stil) mer l. mindre oeg. l. bildl. Den philosoph(iska) tanken måste der (dvs. i odet) bestämdt genomskina. Tegnér FilosEstetSkr. 342 (1808). Med radérnålen följa vi de linier som kopierats, kraftigt så att glasets färg tydligt genomskiner lacken. Törner GlasMåln. 69 (1895). Rosenius Himmelstr. 31 (1903).
Spoiler title