SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
GENRE ʃaŋ4er, i ssgr äv. ʃaŋ3re~, r. (m. Dalin (1852), Lundell) ((†) n. DA 1808, nr 27, s. 8); best. -n ʃaŋ4ern l. ʃaŋ4ren; pl. -r ʃaŋ4rer ((†) = (DA 1808, nr 27, s. 8); -ar (Snoilsky (1863) i SnoilskyVänn. 1: 84)).
Etymologi
[jfr dan. o. t. genre; av fr. genre, av lat. genus, gen. genĕris (se GENUS)]
1) (numera i sht vard.) art, slag; äv. (i sht förr): fack, gren, område; i förb. med possessivpron. l. gen. ss. attribut äv.: art l. slag som motsvarar ngns tycke l. smak; i sht i prep.-uttr. inledda av prep. i. Hon (har) haft en fullkomlig education i alla genre. DA 1808, nr 27, s. 8. Sten Larsson är i sin genre ett geni. Roos Skugg. 306 (1891). Denna dam är icke i min genre, men hon intresserar mig. Strindberg HögreR 200 (1899).
2) (i sht i fackspr.) i fråga om konst l. litteratur: avgränsat område, inskränkande sig till vissa bestämda ämnen l. värkningsmedel l. visst framställningssätt l. präglat av en viss bestämd smak l. stil o. d.; konstart; (egen) stil, manér; särsk. i förb. med possessivpron. l. gen. ss. attribut, stundom i inskränktare anv.: konstart som motsvarar ngns speciella smak. Kellgren (1788) i 2Saml. 7: 115. Poetiska verk utkomma dageligen .. De höra ej till min genre. Jag håller mig vid prosan. SÖdman (1816) Därs. 4: 143. Bellman försökte sig i den dramatiska genren. Odhner G3 1: 600 (1885). Sylwan (o. Bing) 1: 142 (1910).
3) [efter motsv. anv. av fr. genre, eg. elliptiskt för peinture de genre] konst. o. estet. genrebild, genremålning; äv. (bl. i sg. best. o. ss. första led i ssgr): konstart som framställer genrebilder; i sg. obest. äv. ss. koll. Genren (kan) äfven draga historien inom sitt område, men då från en sida, som icke är den historiska. Ljunggren Est. 2: 320 (1860). Målarne utställde .. torra små genrer och lika torra landskap. Nordensvan SvK 53 (1892). Han målade .. porträtt, idealfigurer, genre och landskap. NF 19: 195 (1895). PT 1911, nr 4 A, s. 3.
Ssgr (i sht konst. o. estet.): (3) GENRE-ARTAD, p. adj. Genreartade scener ur soldatlifvet. NF 1: 113 (1875).
(jfr 3) -BILD. [efter fr. peinture de genre] benämning på tavla l. skulptur som (i olikhet med t. ex. porträttet l. historie- l. landskapsbilden) framställer en person l. interiör l. situation l. lokalitet o. d. ss. representerande en viss grupp l. art o. som i allm. är en bild ur det vardagliga livet, ofta med sentimental l. humoristisk betoning; äv. i överförd anv. om värklig situation som (kan) uppfattas ss. en dylik bild; äv. i utvidgad anv. om (del av) dikt(värk), förr äv. uppsats, med framställning av samma prägel som genrebildens. Bagge Wendt 341 (1835). SvT 1852, nr 1, s. 4. (En) genrebild, t. ex. Skildring af Sveriges vilddjur, af Granen. Sundén o. Modin 7 (1871). (Jean Victor Adam) Målade genrebilder ur soldatlifvet. NF 1: 113 (1875). (Poesien) kan bättre och riktigare än måleriet gifva genrebilder. Nyblom i 3SAH 8: 367 (1893).
(3) -KONST. benämning på den konstart l. det slag av konstvärk som framställer genrebilder. Utställningen saknade icke prov på god genrekonst. Estlander KonstH 514 (1867). (Han) slog sig .. ned i Frankrike, egnande sig .. åt genrekonsten. PT 1908, nr 208, s. 3.
(jfr 3) -MÅLARE. [efter fr. peintre de genre] konstnär som målar genrebilder. Gynther ConvHlex. (1846). Genremålaren framställer en krigare, en statsman, men historiemålaren en Wallenstein, en Cromwell. Ljunggren Est. 2: 320 (1860). Nyblom i 3SAH 5: 190 (1890).
-MÅLARINNA. fem. till -MÅLARE.
(3) -MÅLERI. konstart som framställer genremålningar (se d. o. 2). IllSvH 5: 413 (1879). Nyblom i 3SAH 8: 361 (1893).
(jfr 3) -MÅLNING. [efter fr. peinture de genre]
1) i sg.: genremåleri. Frey 1841, s. 144. Pilos .. (målning) ”skomakarfamiljen” .. ett tidigt .. prof på genremålning. Estlander KonstH 453 (1867).
2) målning som utgör en genrebild. En ger porträttet företräde, en annan landskapet, för en tredje hafva genremålningar ett större behag. Sandström KrMat. 58 (1840). BonnierKL (1924).
(3) -SKULPTUR. jfr -MÅLNING, NF 5: 1039 (1882). Bergh Konst 104 (1894, 1908).
(3) -STYCKE. jfr -BILD. VFPalmblad i Tiden 1848, nr 143, s. 2. Man skulle kunna kalla detta skådespel allvarligt genrestycke. Wrangel Dikten 277 (1912).
(3) -TAVLA. jfr -BILD. Den lilla gruppen af föreläsare och åhörare .. utgjorde .. en förträfflig genretafla. HLilljebjörn Hågk. 1: 151 (1865). SD(L) 1896, nr 592, s. 4.
Spoiler title