SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
GEOCENTRISK je1osän4trisk (se för övr. GEO-), adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. geocentrisch, eng. geocentric, fr. géocentrique; av GEO- o. CENTRISK]
motsatt: heliocentrisk.
1) astr. som hänför sig till jorden ss. centrum; som är beräknad från jorden (eg.: jordens medelpunkt) ss. siktpunkt. En planets geocentriska latitud, longitud, den latitud resp. longitud på vilken en planet skulle befinna sig för en iakttagare som vore placerad vid jordens medelpunkt. Melanderhjelm Astr. 2: 293 (1795). Gyldén Astr. 113 (1874).
2) (i fackspr.) som anser l. betraktar jorden ss. medelpunkt i universum. En geocentrisk världsåskådning. Astronomien har blifvit heliocentrisk, — menskligheten tänker med god rätt lika geocentriskt för det. SvTidskr. 1871, s. 481.
Spoiler title