SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
GEODESI je1odesi4, äv. je1å- l. je1ω- (se för övr. GEO-), äv. -dä-, r. l. f.; best. -en l. -n. Anm. I ä. tid förekommer ordet med lat. böjning. Rålamb 1: 23 (1690).
Etymologi
[jfr t. geodäsie, eng. geodesy, fr. géodésie, av nylat. geodæsia, av gr. γεωδαισία, av GEO- o. δαίειν, dela (jfr TID)]
(i fackspr.) (matematisk) vetenskap som sysslar med jordytans uppmätning o. bestämmande av jordens matematiska form; förr liktydigt med: landtmäteri. Sahlstedt (1773). Sommartiden må han (dvs. lektorn i matematik) .. handleda disciplarne uti geodæsien (dvs. i landtmäteri). Skolordn. 1778, s. XXV. ÅrsbVetA 1824, s. 350. Den högre geodesins hufvuduppgift, finnandet af geoidens utseende och omfång. Fennia I. 4: 5 (1889).
Avledn.: GEODESISK, adj. [jfr. fr. géodésique] (†) geodetisk. Nordforss (1805). Andersson (1857).
Spoiler title