SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GINA ji3na2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. GIN, sbst.1, r. l. f.; pl. -ar.
Ordformer
(gina (gijn-) 1691 osv. gi(j)n 1691 (: Ginar)1852)
Etymologi
[liksom d. gi(e) av nt. gin l. holl. gijn, av eng. gin, förkortad form av engine, maskin, hissvärk m. m., av fr. engin, av lat. ingenium, i mlat. äv. krigsmaskin (se INGENIUM). — Jfr GENI, sbst.2]
i sht sjöt. hisstyg (talja) bestående av två minst tvåskiviga block (numera ett tre- o. ett tvåskivigt block l. tvenne block med flera skivor) samt ett tåg l. en kätting skuret (skuren) gm dessa block; äv. om del av ”gina”, numera bl. om nämnda tåg l. kätting, förr äv.: ginblock. Rålamb 10: 42 (1691). En Gijhna eller Trosz af 100 à 80. Famb. 6. à 7. tum tiock. Grundell AnlArtill. 1: 15 (c. 1695). Flerskrifvige blåck eller Ginor. Fischerström 3: 190 (1783). Pihlström SkeppAfl. 1: 210 (1796). Smith (1899). — jfr BÅT-, KATT-, KIP-GINA.
Ssgr (i sht sjöt.): A: GIN-BLOCK. (gin- 1691 osv. gine- c. 16951885) till gina hörande block. Rålamb 10: 43 (1691). UFlott. 2: 57 (1904).
-LÖPARE, r. l. m. mellan skivorna i ett ginblock skuren tross som utgör ginans löpare. VetAH 1773, s. 158. Frick o. Trolle 255 (1872).
B (†): GINE-BLOCK, se A.
Spoiler title
Spoiler content