SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GISSLA jis3la2, v. -ade. vbalsbst. -AN (numera föga br., OPetri MenFall M 4 b (1526), Palmblad Fornk. 1: 471 (1844), 2NF 2: 200 (1904)), -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(gijs(z)- 2Mack. 7: 13 (Bib. 1541). — se för övr. GISSEL, sbst.1)
Etymologi
[fsv. gisla; avledn. till GISSEL, sbst.1]
slå med gissel o. d., hudflänga; äv. refl. VarRerV 49 (1538). (Den badande) gisslade sig värre än den argaste Capuciner-munk (med björklövskvasten). Ödmann Hågk. 21 (1801; uppl. 1918). Då gav han (dvs. Pilatus) dem Barabbas lös; men Jesus lät han gissla. Mat. 27: 26 (Bib. 1917). — särsk. (i sht i vitter stil) i mer l. mindre bildl. anv.; särsk.: göra ngn till föremål för skarpt klander. Herren .. gislar then son som han annammar. Ebr. 12: 6 (NT 1526; Bib. 1917: straffar med riset). Hur hinna att gissla det lumpna, säg, / då så mycket stort blef att glädjas åt? Heidenstam Vallf. 136 (1888). En gisslande polemiker. Söderhjelm Levertin 2: 462 (1917).
Avledn.: GISSLARE, sbst.1 (sbst.2 se sp. 435), m.||ig. person som gisslar ngn l. som gisslar sig; särsk. kyrkohist. flagellant. Vthi Tydskland vphoff sigh een Sächt, som kallade sigh Giszlare, .. som sigh sielfwe gislade och huudhflängde. Schroderus Os. 2: 758 (1635). Heidenstam Svensk. 1: 210 (1908).
Ssg: gisslar- l. gisslare-orden. om flagellanterna. OPetri Clost. A 4 a (1528).
Spoiler title
Spoiler content