SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
GISSLAN jis3lan2, sbst.2, r. l. f., om person m.||ig. (m. Lind (1749), Berndtson (1880; jämte f.)); i best. anv. utan slutartikel ((†) -anen 1Mack. 10: 9 (Bib. 1541)); pl. (numera föga br.) = (Rudbeck Atl. 3: 601 (1698), Strindberg NSvÖ 2: 25 (1906)); förr äv. GISSEL, sbst.2; pl. -eler (GR 13: 270 (1541)) l. gisslar (Carl IX Rimchr. 12 (c. 1600), PersonalG3 A 4 b (1792)) l. gissler (GR 18: 264 (1547), Sylvius Curtius 635 (1682)). (Anm. Pl. gisslar har i senare tid användts arkaiserande i anslutning till isl. Säve Yngl. 3 (1854), Hildebrand Isl. 222 (1883)); förr äv. GISSLE, sbst.2
Ordformer
(gijs(s)- (-sz-) 15381626. gis(s)- (-sz-) 1521 osv. gitz- c. 1540. gys- c. 1535 (: gyslemen). -el(l) GR 1: 19 (1521), KKD 11: 269 (1704). -l 16211737. -lan 1524 osv. -land Rudbeck Atl. 3: 646 (1698). -le GR 1: 282 (1524), Carl IX Rimchr. 11 (c. 1600). -len HH 20: 66 (c. 1580))
Etymologi
[fsv. gislan, eg. vbalsbst. till fsv. gisla, sätta gisslan, bildat till fsv. gisl, gisell, motsv. d. gidsel, isl. gísl, mnt. gīsel, t. geisel, feng. gīsel; av ovisst urspr.]
1) person som av en part i en strid o. d. lämnas resp. tages ss. säkerhet för fyllande av givna förbindelser, iakttagande av gällande folkrätt l. ss. skydd för person som befinner sig i ngn annans våld; äv. koll.; äv. abstr.: säkerhet för fyllande av givna förbindelser osv. som på dylikt sätt lämnas. Ställa gisslan. Skickendis edher nogra godamen tiil giszle. GR 1: 282 (1524). Jesper Larszon en fulltrogen Man / Wardt då giszle. Carl IX Rimchr. 11 (c. 1600). Konung Kristian erböd sig nu att .. sjelf komma till herr Sten, om han finge sex Svenska herrar som gisslan till sig på flottan. Fryxell Ber. 2: 246 (1826). De sex gisslan som togos vid Kungshamn. Strindberg NSvÖ 2: 25 (1906). I samband därmed fysiljerades sju som gisslan tagna personer (i Senlis under kriget 1914—18). 2NF 38: 268 (1926). — särsk. i vissa numera obr. förb.: stå l. vara i gisslan för ngn, sätta l. ställa l. sända ngn i l. till gisslan för ngn, sätta gisslan. Then ene Parten skulle sättia then andre Gisel och Borgen. GR 1: 19 (1521). Sedan then tidh wij stadde wåre i Danmark oc i ståde i giszel för oss her i Swerige. Därs. 6: 300 (1529). Motte the dhå stelle någre i gislen for Nils Dacke. HH 20: 66 (c. 1580). Schroderus Liv. 917 (1626). Rudbeck Atl. 1: 238 (1679). De Moscoviter, som äro i Gisslan. Nordberg C12 2: 286 (1740).
2) (†) allmännare: pant. Men her förinnan (dvs. till dess han kunde skaffa silverpant) tilsetter iag min wercktyg allsaman i gislan. VDAkt. 1654, s. 10. VRP 1655, s. 949.
Ssgr (till 1): A (†): GISSEL-SATT, p. adj. lämnad ss. gisslan; substantiverat. (Det) hade .. gådt öfwer the Gisselsattes Hufwuden. Brask Pufendorf Hist. 211 (1680).
B (†): GISSELS-MAN, se D.
C: GISSLA-LAG, n. (-la- 1561 osv. -le- 15611871) [fsv. gislalagh] (förr) i östra Finl., urspr.: kommun som ställde gisslan för sin hörsamhet mot härskaren; socken; härad. BtVLand 3: 6 (1561). Bureus Suml. 471 a (c. 1600; hskr.). FinBiogrHb. 882 (1898).
D: GISSLE-BREV. (†) brev varigm säkerhet utlovades ngn (gm gisslan?). Hade H:r Claes Flemming tagit leigde och gissle bref af Fursten för sin säkerhet skul, och dragit til Sverge. HSH 10: 36 (1616).
-LAG, se C.
-MAN, m. (gissels- 1603. gissle- c. 15351740. gisslo- 16261898) (numera bl. ngn gg arkaiserande) person som utgör gisslan. PolitVis. 160 (c. 1535). Nordberg C12 1: 666 (1740). Vising Rol. 80 (1898).
F (†): GISSLO-MAN, se D.
Avledn. (till 1): GISSLARE, sbst.2 (sbst.1 se sp. 434), m.||ig. (numera bl. ngn gg arkaiserande) person som utgör gisslan. GR 1: 20 (1521). Hwaruppå gjslare strax worde å båda sidor utgjfne och accordet slutet. Spegel Dagb. 137 (1680). KFÅb. 1910, s. 199.
GISSLING, sbst.2 (sbst.1 se GISSLA, v.), r. l. f. [efter isl. gísling] (†) gisslan. Peringskiöld Hkr. 1: 566 (1697). Björner Samson 3 (1737).
Spoiler title