SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GLAN gla4n, adj. -are.
Etymologi
[sv. dial. glan; möjl. besläktat med GLANA, v.2]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om mjölk: som börjat surna, blåsur. Glaan Miölck. Linder Matk. 2 (1714). Östergren (1924; angivet ss. sällsynt o. bl. bygdemålsfärgat).
Ssg: GLAN-MJÖLK. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) blåsur mjölk. Dalin (1852; angivet ss. pop.). Lundell (1893; angivet ss. folkmål).
Avledn. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): GLANA, v.1 om mjölk: börja surna, bli blåsur; i p. pf.: blåsur. Kindblad (1871). Glanad mjölk. Forsslund StorgBl. 157 (1901). När yxan lägges i mjölkkammaren för att hindra mjölken från att ”glana” under åskväder, så är sambandet med åskguden utan tvifvel ojäfaktigt. Uppl. 1: 223 (1902).
GLANIG, adj. om mjölk: blåsur. Dalin (1852; angivet ss. pop.). Östergren (1924; angivet ss. sällsynt o. bl. bygdemålsfärgat).
Spoiler title
Spoiler content