SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GLAUKOM gla͡ukå4m, äv. -a͡ω-, äv. -av-, n.; best. -et; pl. (i bet.: fall av glaukom) = l. -er.
Ordformer
(glaukom 1847 osv. glavcom 1885. Anm. Stundom användes den gr. l. lat. formen glaukoma (-coma). Annerstedt, Ekbohrn (1868))
Etymologi
[jfr t. glaukom, eng. glaucoma, fr. glaucome, av lat. glaucoma, av gr. γλαύκωμα, starr, avledn. av gr. γλαυκός, glänsande, blågrön]
med. benämning på en, utan operativt ingrepp ofta till blindhet förande ögonsjukdom som stundom utmärkes av en grönaktig reflex från pupillen o. vars närmaste orsak är ökat tryck inuti ögat, grön starr. Svalin Ordl. (1847; med hänv. till grön starr). ASvLäkT 1914, s. 1161. — (†) om starr i allmänhet; i bild. (Prof. Goeding) ansåg, att afhandlingen var full af convicia (dvs. smädelser), och att man skulle hafva ”tjockt glaucoma” för ögonen för att icke se detta. Annerstedt UUH II. 1: 324 (cit. fr. 1689).
Spoiler title
Spoiler content