SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GLIS gli4s, i bet. 1 n., i bet. 2 r. l. m. l. n. (r. l. m. Rudbeck Atl. 1: 447 (1679), Möller (1790, 1807); n. Rudbeck Atl. 1: 467 (1679), Schultze Ordb. 1544 (c. 1755)), i bet. 3 m.?, i bet. 4 r. l. m., i bet. 5 m. l. n. (m. Wennæsius Vitt. 176 (1672); n. Wexionius Vitt. 363 (c. 1685), Schultze Ordb. 1544 (c. 1755)); best. -et resp. -en.
Ordformer
(gli(j)s(s) 1621 osv. gles (i bet. 2) 17471807. glys(s) 1679 (i bet. 1 o. 2)1807 (i bet. 2))
Etymologi
[sv. dial. glis, svagt sken (Smål.), rämna, spricka (Norrl.), löje, åtlöje, spe (Smål., Västergötl.), motsv. nor. dial. glis, ljusglimt, fnitter, skratt, isl. glis, glys, glans, pynt; till GLISA, v.; se vidare under 2, 4 a]
1) (numera bl. starkt bygdemålsfärgat) glans, sken, ljus; jfr GLISA, v. 1. Han hafwer wisserligen blifwit af Solens Glys sniöblind. Rudbeck Atl. 1: 576 (1679). Schultze Ordb. 1544 (c. 1755). — jfr MÅNSKENS-GLIS.
2) [försvenskning av likbetydande lat. glesum, av germ. urspr.; jfr GLAS] (†) bärnsten; jfr GLISA, v. 1. Detta är nu hela wärlden bekandt, huru mykken Glys tages i östersiön. Rudbeck Atl. 1: 447 (1679). Cronstedt Min. 133 (1758). Möller (1790, 1807).
3) [jfr likartade uttr. under BRILLA, sbst. b, GLASÖGA 3 a] om glasögon?; i det bildl. använda uttr. sälja ngn en glis, föra ngn bakom ljuset; jfr GLISA, v. 1. Här enskyllar sigh Reynick mästerligha och sälier Konungen en glijsz. Fosz 398 (1621; Weigere: setter Kongen it smukt par briller paa).
4) bot. ss. växtnamn; jfr GLISA, v. 1.
a) [möjl. efter likbetydande t. gleisse (mht. glīze, till germ. glit-; jfr GLETE, GLITTRA)] växten Aethusa Cynapium Lin. (med glänsande blad), vildpersilja. Franckenius Spec. A 3 b (1659). Linné Fl. nr 240 (1745; från Uppl.). NormFört. 19 (1894). jfr Lyttkens Växtn. 479 (1906).
b) (numera knappast br.) växtsläktet Arabis Lin.; särsk. om arten Arabis hirsuta (Lin.) Scop. Liljeblad Fl. 276 (1798). Larsson FlVerml. 178 (1859; från Värml. o. Dalsl.). Kindberg SvFl. 243 (1877).
5) (†) skratt; leende; skämt; åtlöje, spe; jfr GLISA, v. 3. Murenius AV 52 (1640). Välkommen, litzle pilt! Förnöij först modren kära — / Det kanstu med en glijs. Wennæsius Vitt. 176 (1672). Tadlarn står tilredz att giöra spee och glijs / Utaf hvart enda ord. Düben Boileau Skald. 27 (1721). Lenæus Delsbo 90 (1764).
Ssgr (till 1; jfr GLISA, v. 1): A: GLIS-NÄVA. (föga br.) bot. växten Geranium lucidum Lin. (med glänsande, glatt blomfoder). Gosselman BlekFl. 73 (1865).
-ÖGD, p. adj. (glys-) [jfr sv. dial. (Smål., Blekinge) glisögd, som har vänliga, glada ögon] (†) som har lysande ögon? I mörkret hålla desse glys-ögde katter med sine likar sådant stimm, at (osv.). Dalin Arg. 2: 405 (1734, 1754).
-ÖRT. (föga br.) bot. = GLIS 4 a. Nyman VäxtNatH 1: 226 (1867; från Uppl.). Den s. k. vildpersiljan eller glisörten. NF 1: 188 (1875).
B: GLISE-BLAD.
1) (bygdemålsfärgat) om de på undersidan glänsande bladen hos Convallaria majalis Lin. (Lilium convallium). Linné Sk. 251 (1751; från Skåne).
2) (bygdemålsfärgat) växten Convallaria majalis Lin. (Lilium convallium), liljekonvalje. Linné Fl. nr 292 (1755; från Skåne). Henriksson Växt. 78 (1911; från Skåne).
3) [gm anslutning till GLIS 4 a] bot. = GLIS 4 a. Lyttkens Ogräs 51 (1885). Post Ogräsv. 88 (1891).
Spoiler title