SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GLOB glω4b, r. l. m.; best. -en; pl. -er40 l. 32.
Etymologi
[jfr d. globus, äv. globe, t. globus, eng. globe, fr. globe; av lat. globus, klot; besläktat med lat. gleba, jordklimp]
1) (numera föga br. utom i ssgr; se dock b, c, e) klot; äv.: sfär (ss. matematisk figur). Schroderus Dict. 31 (c. 1638). En Glob eller Sphæra uträknas til sin utwärtes Area eller superficial Innehåld. Rålamb 1: 30 (1690). Om vi .. anse Jorden för en fullkomlig Glob, måste (osv.). VetAH 1752, s. 85. Kindblad (1871). — särsk.
a) om himlakropp; numera särsk. (i vitter stil) i sådana uttr. som solens l. månens l. jordens glob, vår glob (dvs. jorden) o. d.; äv. (numera knappast br.) om himmelssfär. Uti et eldlikt haf des (dvs. solens) Glob sig sänker ner. Rudbeck Borås. 35 (1776). Thorild 1: 74 (1784; i bet.: himmelssfär). Månans glob. Adlerbeth Ov. 264 (1818). Östergren (1925).
b) (fullt br.) herald. om klot ss. symbol för (herravälde över) jorden; urspr. om klot som förekom på de romerska kejsarnas mynt ss. symbol för deras världsherravälde; sedermera om korskrönt klot ss. symbol för Guds o. Kristus' världsherravälde l., särsk. å krona l. vapen (sköldemärke) o. d., ss. värdighetstecken för de kristna härskarna; riksäpple. Itt stort Riksäpple ällär glob. HSH 3: 141 (1693). Öfver Chortaket (på S:t Olai kyrka i Norrköping) är ock ett förgylt korss med sin Glob. Sundelius NorrköpMinne 361 (1798). Den med ett kors prydda globen l. äpplet (på kunglig krona). 2NF 15: 5 (1911).
c) (fullt br.) om ögonklot. Wecksell SDikt. 152 (1860). Ljusblå ögon med gula glober. Engström 2Bok 57 (1909). — jfr ÖGON-GLOB.
d) (i poesi, numera knappast br.) om kvinnobröst. Han ser de hvita glober simma / I hennes alabasterfamn. Lidner 2: 85 (c. 1790). Barmens glober. Stagnelius (SVS) 1: 125 (c. 1815).
e) (fullt br.) tekn. klotformigt glashölje o. d. kring kolspetsarna i en båglampa l. kring glödtråden i en glödlampa; äv. om lampan i dess helhet. De för båglamporna erforderliga globerna. TT 1899, Allm. s. 98. VaruförtTulltaxa 1: 360 (1912). Elektriska glober. Östergren (1925). — jfr LJUS-, OPAL-GLOB.
2) för undervisnings- l. studieändamål avsett instrument, huvudsakligen bestående av ett kring en axel vridbart klot varå jordens (l. annan himlakropps) yta l. den skenbara himmelssfären är avbildad; i sht i ssgrna HIMMELS-, JORD-GLOB. RP 15: 271 (1652). Den Nytta man hafwer af Globerna uthi Astronomien och Geographien. Rålamb 4: 1 (1690).
Ssgr: (1) GLOB-FORM. (i sht i fackspr.) i sht i uttr. i globform. Lampa i globform. Östergren (1925).
(1) -FORMIG. (i sht i fackspr.) (Tornfalkens) 3—4 ägg .. äro ovalt globformiga. Nilsson Fauna II. 1: 29 (1835). Björkman (1889).
(jfr 2) -KARTA. (i fackspr.) plankarta över jordklotet l. en av dess hemisfärer; planiglob. AJourn. 1813, nr 142, s. 3. En globkarta af fyra alnars bredd och två alnars höjd. Nyblom Minn. 1: 113 (1904).
(1) -LANTERNA. sjöt. lanterna vars glas har sfärisk form. GHT 1892, nr 261 A, s. 3. 2NF 15: 1170 (1911).
(2) -LÄRA, r. l. f. (förr) läroämne som avser bibringande av förmåga att använda glober (särsk. jordglob). Arcadius VexjöL 28 (cit. fr. 1649). Bergklint MSam. 2: 13 (1784). Vid Gefle och Stockholms Gymnasier hafva Globläran och elementerna af Astronomien blifvit föredragna. BerRevElLärov. 1843, s. 12. FFS 1899, nr 21, s. 3.
(1 a) -TRAVARE. (tillf., skämts.) ”globetrotter”. Till professionen är denne herre globtrafvare — till nationen engelsman. Stenfelt Skepp. 134 (1903).
Spoiler title