SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GLUTT glut4, sbst.1, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sannol. av t. dial. glutt, glut(t)en; trol. urspr. ljudhärmande med syftning på ifrågavarande fågels läte; jfr Suolahti Vogelnamen 287]
gluttsnäppa. Linné SystNat. 26 (1748). FoFl. 1913, s. 196. — jfr STOR-GLUTT.
Ssg: GLUTT-SNÄPPA. (individ av) den till snäppsläktet av vadarfåglarnas ordning hörande fågelarten Totanus litoreus (Lin.). Nilsson Dagb. 148 (1816, 1879). Gluttsnäppan, eller Storglutten, .. igenkännes på den långa, smala, i spetsen något uppåt böjda näbben. 1Brehm 2: 450 (1875). Gluttsnäppans klagande toner bortdö i fjärran. Hemberg Kola 41 (1902). SFS 1922, s. 804.
Spoiler title
Spoiler content