SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GNEJS gnäj4s, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. olika slag av gnejs) -er32.
Ordformer
(gneis (gneiss) 17881910. gnejs 1895 osv. gneus 1824. gneys 1820. gnäjs 1893)
Etymologi
[liksom d. gnejs, eng. gneiss, av t. gneis (ä. gneus, geneiss), möjl. en sidoform till gneist (se GNISTA, sbst.), i vilket fall benämningen föranledts av glimmerfjällen i gnejsen]
i sht petrogr. l. geol. en allmänt inom urbärget o. äv. i de äldre formationerna förekommande kristalliniskt skiffrig, icke sällan tydligt lagrad, ofta medel- l. grovkornig bärgart som har kvarts, fältspat o. glimmer ss. väsentliga beståndsdelar i likhet med graniten, men som i motsats till denna har en parallell anordning av beståndsdelarna, så att bärgarten i viss riktning klyver sig lättare än i en annan o. i tvärbrottet visar ett strimmigt utseende. Röd gnejs. Grå gnejs. Rinman 1: 642 (1788). Retzius Min. 255 (1795). Berget (dvs. Ombärg), består af gneiss och glimmerskiffer. Thomée IllSv. 245 (1866). Berggrunden i större delen af vårt land består af granit eller gneis (med underarter). LB 1: 6 (1899). Ramsay GeolGr. 74 (1909). — jfr BIOTIT-, EPIDOT-, GRAFIT-, GRANAT-, GRANIT-, HORNBLÄNDE-, HÄLLEFLINT, JÄRN-, URBÄRGS-, ÅDER-, ÖGON-GNEJS m. fl.
Ssgr (i sht petrogr. o. geol.): GNEJS-ARTAD, p. adj. som till sin struktur l. bildning liknar gnejs. En blåaktig fast och gneisartad stenart. Rinman 1: 565 (1788).
-BLOCK. VetAH 1820, s. 282.
-BÄRG. Rinman 1: 642 (1788).
-GRANIT. en urspr. massformigt struerad granit som sedermera gm tryck erhållit en viss parallellstruktur. Chydenius ExpSpetsb. 55 (1865). Inom Hälsingland äro gneisgraniter .. ganska allmänna. TT 1902, K. s. 41.
-STRUKTUR. 2NF 27: 372 (1918).
Avledn.: GNEJSIG, adj. i sht petrogr. o. geol. gnejsartad. Gneisiga bergarter. SD(L) 1896, nr 14, s. 5. Flodström Naturförh. 40 (1918).
Spoiler title
Spoiler content