SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GOLIAT 4liat, stundom 3liat2, stundom GOLJAT 4ljat l. 3ljat2, om person m., om djur m. l. r., om sak r. l. m.; pl. (i bildl. anv.) -ar (Livijn 2: 104 (1831), Ramsay Barnaår 4: 172 (1905)).
Ordformer
(förr skrivet -ath)
Etymologi
[av kyrkolat. Goliath, av hebr. gǡliāþ; jfr Hjelmqvist BiblPersN 98 f. (1901)]
eg. namn på en i 1Sam. 17 omtalad jättelik filisté; bildl. för att beteckna person, djur l. sak av jättelik storlek, jätte; (i sht förr) ofta om ond l. ondskefull person, makt l. dyl., mot vilken en svagare kämpar en rättfärdig strid. Then wäldighe stoore Goliath och AntiChrist Påwen j Room. Svart Ähr. 62 (1560). David tör ännu wäl ta Goliath i luggen. Bergius SmåSaker 3: 126 (i handl. fr. 1711; om Sv. o. Ryssl.). Hökfärgade sångaren .. är den största af familjen (Sylvia), en riktig Goliath. Ericson Fågelkås. 2: 9 (1907). — särsk. (numera föga br.) zool. goliatbagge. 1Brehm III. 2: 21 (1876).
Ssg: GOLIAT-BAGGE. zool. mycket stor skalbagge av det till guldbaggarnas underfamilj hörande, i Väst- o. Centralafrika förekommande släktet Goliathus Lam.; jfr GOLIAT slutet. Afrikas största skalbagge, goliatbaggen, .. erhölls från Kamerunbärget. Sjöstedt Västafr. 489 (1904).
Spoiler title
Spoiler content