GOTIKER gω4tiker l. gå4-, m.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr t. gotiker; avledn. av GOTIK]
konst. person som utför konstvärk (i sht byggnadsvärk) i gotisk stil; kännare av gotiken. TT 1873, s. 172. Helgo Zettervall .. (hade) visat sig vara en fin gothiker och inkommen i rundbågstilen. Ahrenberg Männ. 2: 267 (1907).
SAOB
