SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GRÄL, sbst.1, m.; best. -en; pl. -ar; äv. GRÄLER, m.
Ordformer
(gräl 17331852. gräler 17491852)
Etymologi
[vbalsbst. till GRÄLA]
(†)
I. motsv. GRÄLA I 2: person som gärna grälar l. ställer till gräl, grälmakare. En man, som .. är en Gräl och Misanthrope. VDAkt. 1781, nr 588. Hagberg Aristoph. 85 (1834).
II. motsv. GRÄLA II: lärdomspedant, bokmal. Knöppel Förtret. 40 (1740). Lär mig skilja sundt och rent Menskoförstånd, från Grälens (om Han ock vore aldrig så lärd) grillfängeri. IStenberg (1799) hos Cavallin Herdam. 5: 114. Dalin (1852; med hänv. till pedant). jfr: Personerne: .. Herr Sprätthök. Herr Gräl. Dalin Arg. 1: 253 (1733, 1754). jfr BOK-GRÄL.
Spoiler title