SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GRABBLA grab3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr GRABBEL.
Ordformer
(grabla 1734)
Etymologi
[sv. dial. grabbla; jfr mnt. grabbeln, mht. grappeln, eng. grabble; avledn. av GRABBA]
(numera nästan bl. i Finl.) gripa, treva, famla, snoka (efter ngt); förr äv.: gripa tag i (ngn l. ngt). Serenius (1734; under grabble). Weste (1807). Hur han grabblade i mossan, hittade han kungens handske. Topelius Vint. I. 1: 75 (1863, 1880). Nå, efter du nödvändigt det vill, sade Lehtimaa och grabblade i sin barm, så kan jag ju säga dig att jag fått mitt prästbetyg nu. Tavaststjerna HårdaT 163 (1891). jfr Bergroth FinlSv. 339 (1917).
Spoiler title
Spoiler content