SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GRAFIT grafi4t, r. (m. Dalin (1852), Lundell); best. -en; pl. (i bet.: olika slag av grafit) -er.
Etymologi
[liksom eng. o. fr. graphite av t. graphit, till gr. γράφειν, skriva (se -GRAFERA); benämningen, given år 1789 av den t. mineralogen AGWerner, avser mineralets användbarhet till skrivpennor]
geol. o. miner. benämning på ett mjukt, svart avfärgande mineral, som utgör en allotropisk modifikation av kol: blyerts. LittT 1797, s. 421. I allmänhet förekommer grafiten i form af större eller mindre, glänsande fjäll, utan begränsning af kristallytor (s. k. fjällig grafit). TT 1899, K. s. 22. — jfr KISEL-, TACKJÄRNS-GRAFIT m. fl.
Ssgr (i allm. geol. o. miner.): GRAFIT-DEGEL. metall. av grafitpulver o. eldfast lera tillvärkad smältdegel. Åkerman KemTechn. 1: 666 (1832). SFS 1922, s. 311.
-GNEJS. gnejs som innehåller grafit. Rebau NatH 3: 87 (1879). Ramsay GeolGr. 1: 93 (1912).
-GRUVA, r. l. f. NF 2: 58 (1876).
-MASSA. tekn. massa som innehåller grafit. JernkA 1890, s. 177. Deglar .. av grafitmassa. SFS 1917, s. 929.
-PULVER. tekn. pulveriserad grafit. SKN 1841, s. 94.
-VATTEN. metall. vatten vari grafit uppslammats. TT 1871, s. 188. Kokillerna .. beströkos invändigt med grafitvatten. JernkA 1894, s. 376.
-VÄRK, n. tekn. anläggning för tillvärkning av grafit. JernkA 1890, s. 121.
Avledn.: GRAFITERA, v. -ing. tekn. tillsätta l. överdraga l. dyl. med grafit. TSjöv. 1891, s. 402. (Koppar-)Plattorna .. grafiteras (vid raffineringen) på ena sidan. TT 1895, K. s. 10.
GRAFITISK, adj. (i fackspr.) som innehåller grafit. JernkA 1846, s. 243. Denna grafitiska gneis. Därs. 1890, s. 125.
Spoiler title
Spoiler content