SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GRATIFICERA grat1ifise4ra l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, förr äv. (i bet. 1) GRATIFIERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr GRATIFIKATION.
Ordformer
(-fi- 18371846. -fic- 1612 osv.)
Etymologi
[jfr t. gratifizieren, eng. gratify, fr. gratifier, av lat. gratificari, göra till viljes, bevilja, av gratia, nåd, ynnest (se GRACE), o. facere, göra (se FACIT). Jfr GRATIS]
1) av nåd l. ynnest begåva (ngn med ngt); numera bl. ngn gg: begåva (ngn med) en gratifikation. AOxenstierna 1: 60 (1612). Om H. Kon. M:tt honom gratificerar medh dett han begärer. OxBr. 5: 371 (1625). I fall Riksens Ständer skulle behaga gratificera Hr Öfversten med något mera än honom tilärkiändt är. 2RARP 4: 473 (1727). Därs. 5: 325. Ekbohrn (1868; ännu i den postuma uppl. 1904). LoW (1911).
2) (†) (av nåd) befria (ngn från ngt). För .. återställande (av skattskyldig jord) .. är .. Nora Stad befriad och gratificerad. LandtmFörordn. 56 (1765).
3) (†) tacka, framföra sitt tack till (ngn). HöghEhrwördige Herren iagh på dett tienstligaste Gratificerar för all godh och höghgunstigh benägenhedt emot migh. VDAkt. 1693, nr 275.
Spoiler title
Spoiler content