publicerad: 1929
GRENA gre3na2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se avledn.).
Etymologi
[fsv. grena sik, grenas, motsv. d. grene (sig); avledn. av GREN, subst.1 Anm. Då det i de flesta fall är omöjligt att avgöra huruvida formen grenad, p. adj., är en avledn. av GREN, sbst.1, l. en participialform av GRENA, ha alla dylika exempel förts hit]
a) i pass. med intr. bet.; om person, bålen o. d.: dela sig (i ”grenen”); särsk. i p. pf. i uttr. långt grenad, som har långa ben. Möller (1790). Menniskans bål tveklyfves (grenas) nedåt i de två nedre lemmarna. NF 2: 1426 (1878).
b) intr.: streta med benen; skreva; sannol. bl. i särsk. förb. GRENA UT. Weste (1807; angivet ss. populärt; med hänv. till skrefva). Sundén (1885; angivet ss. vardagsspr.).
2) motsv. GREN, sbst.1 2 o. 3, refl., förr äv. dep. o. intr.: dela sig i grenar; ofta i p. pf. ss. adj. — jfr FÖR-, SÖNDER-GRENA samt O-, RIK-, VIDT-GRENAD m. fl. — särsk.
a) motsv. GREN, sbst.1 2, refl., dep. o. intr., om växt l. växtdel: dela sig i grenar; äv.: bilda l. skjuta grenar. Ahlich 142 (1722). De (humle-) refvor som intet vilja grena, utan öfverväxa sina stänger, må man afnäpsa toppen på. Serenius EngÅkerm. 242 (1727). Rötterna (på vissa träd) grena sig ofta ofvan jorden eller nedskjuta som luftrötter. Sjöstedt Storv. 406 (1911).
b) motsv. GREN, sbst.1 3 c, refl. o. dep., om flod, (järn)väg, (malm)gång, ledning o. d. Ther i Vimmerby grene sigh vägerne, then ene egenum Kijsze och till Linköpung, then andre ifrå Vimmerby till Vestervijk. GR 29: 605 (1559). Rinman (1788; om malmgång). (Det elektriska) motståndet beräknas i grenade ledare. Nyström Telegr. 344 (1869). Klippöar, som stänga .. (älvens) väg och tvinga honom att grena sig i smala armar. Topelius 23: 238 (1876). SD(L) 1896, nr 464, s. 1 (om kloakledning). Lindqvist Stud. 137 (1906; om väg).
a) (†) motsv. GREN, sbst.1 4 a, refl., dep. o. intr.: få avkomma, tillväxa; bildl.: florera. The ogudachtigas afffödha skal icke grenas. LPetri Sir. 40: 15 (1561). På thet .. artes liberales (dvs. ”de fria konsterna” måtte) florera och greena. Kemner Trum. Dedic. A 5 a (1629).
b) refl.: uppdela sig i (släkt)grenar. Rothovius BBielke F 1 b (1624); möjl. till a. Möller (1790). Riket .. deltes emellan slägterna allt som de grenade sig. Geijer Häfd. 458 (1825). Från hans son, kapellanen i Hollola J. B. .. grenar släkten sig. FinBiogrHb. 199 (1896). — särsk. motsv. GREN, sbst.1 4 b β, om folk- l. språkfamilj. Polyfem IV. 25: 3 (1811). Dessa invandrande italer .. grenade sig i Italien i flere olika folk. Nordenstreng EurMänRas. 162 (1917).
4) (†) tr.: uppdela; utportionera. Häraderna (blevo) inom sig grenade uti mindre afdelningar. Strinnholm Hist. 1: 567 (1834). Nu (efter examen) behöfver jag ej .. grena min fattiga hjärna i små portioner åt 11 vetandets väderstreck. ZTopelius (1840) hos Vasenius Top. 2: 190.
Särsk. förb. (i allm. till 2 b): GRENA AV10 4. om väg o. d.: lämna huvudvägen o. d. Ramsay VägvFinl. 34 (1895). —
GRENA UT.
1) (numera knappast br.) till 1, i uttr. grena ut benen, streta med benen, skreva. Lind (1738). Möller (1745).
2) (†) till 4: fördela, sprida. Vi .. grena ut vår lilla hop så stor som möjligt, och ropa vivat. ZTopelius (1839) hos Vasenius Top. 2: 176. —
GRENA UT SIG10 4 0. jfr UTGRENA SIG.
1) (knappast br.) till 2 a, bildl. Pålacken .. moverar oss månge qvæstioner, emot förra bruk ..; Och grenar denne fahran sigh widt ut. RARP V. 2: 211 (1655).
2) till 2 b. (Slottsfjärden) grenar sig ut i tre armar. BtVLand 5: 78 (1764). Lundberg Lok. 214 (1902; om rörledning). Siösteen Belg. 138 (1906; om gruvgångar).
Avledn.: GRENING, r. l. f. (i fackspr., mindre br.) till 2 b; äv. konkretare. Weste (1807). Efter greningen fortsätter den dominerande (flod-)armen med en genomskärningsarea af närmare 200 kv.-m. Ymer 1906, s. 409.
Spoiler title
Spoiler content