SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GRENADIN gre1nadi4n l. gren-1, n. l. r.; best. -et l. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl., (i bet. olika slag av grenadin) -er, ngn gg = (Auerbach (1909)).
Etymologi
[av fr. grenadine, till det sp. landskapsnamnet Granada]
namn på ett (urspr. av från Spanien kommande spunnet silke i Frankrike tillvärkat) fast, genombrutet silke- l. halvsidentyg (vanl. svart med tätare mönster å gasbotten), särsk. användt ss. klänningstyg. Guldbrocherad Grenadine. VeckoskrFrunt. 1823, s. 16. Kleen Kvinn. 203 (1910). — jfr BAJADÄR-, SIDEN-, SILKES-GRENADIN m. fl.
Ssgr: GRENADIN-, ngn gg GRENADINS-KLÄNNING, -SILKE, -TYG, -TYLL.
Spoiler title
Spoiler content