SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GREPP grep4, förr äv. GREP, sbst.3, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(greep 16201708. grep 1561 (: handgrep)1883. grepp 1619 osv.)
Etymologi
[fsv. grep, motsv. d. greb, nor. dial. o. isl. grip; jfr, med annat stamslut, mnt. gripe, grepe, feng. gripe, t. griff (se GRIP, sbst.3); till stammen i GRIPA. Anm. I bet. 1 d slutet föreligger (om ordet i de anförda ssgrna äv. användts ss. f., vilket icke kunnat uppvisas) möjl. stundom icke GREP, sbst.3, utan GREP, sbst.1; jfr nor. dial. o. isl. greip, inre sidan av handen]
— jfr BEGREPP.
1) om (den enskilda) handlingen att med handen gripa ett föremål o. gm fingrarnas (tummens) o. mellanhandens sammantryckande fasthålla det; än med tanken företrädesvis fäst vid gripandet, än vid fasthållandet; äv. om motsvarande handling med fingerspetsarna, armarna o. d. l. med tänderna l., i överförd bem., med ett gripvärktygs två skänklar o. d. Schultze Ordb. 1622 (c. 1755). Att sättaren måste vara så förtrogen med facken i sin kast, att han sällan gör något oriktigt grepp, förstås af sig sjelf. UB 1: 559 (1873). Han .. tog fast / omkring min arm, som isade af greppet. Geijerstam Sat. 30 (1892). (Tiken) lyckades .. få grepp öfver två stycken (av valparna) och sprang ut med dem. Berg Krig. 115 (1915). Hennes fingrar kilades in mellan hans i ett fast och smeksamt grepp. Bergman Mark. 188 (1919). Ibland kan det (vid klämgrepp under boxning) lyckas att komma ur greppet genom att dyka ned med huvudet framåt. Holmberg Boxas 79 (1921). — särsk.
a) mer l. mindre bildl. (jfr b slutet, c slutet). Om wij än vndertijden fasne vthi .. (världens lögnsnaror), lijkwell genom Christi medhhielp få the intet grepp, at hålla oss fasta. Bullernæsius Lögn. 384 (1619). Känslan griper i ett grepp, hvad kunskapen blott småningom och delvis kan bringa till begreppets klarhet. Claëson 2: 271 (1857). Domkapitlet måste släppa sitt grepp om Almqvist, hur tvetydig än han månde vara i svarsmål. Lysander Almqvist 358 (1878). När du blev ryckt ur Dödens grepp! Wulff Leopardi 106 (1913). — jfr FEL-, ILL-, MISS-, ÅNGEST-GREPP m. fl. — särsk.
α) (i sht i vittert spr.) om (rask, resolut) insats på det praktiska l. andliga livets område, stundom närmande sig bet.: kraftutveckling. Med ett enda, så till tanke som känsla, djerft och säkert grepp upphäfver den Grekiska anden genast den olycksaliga dubbelhet i begrepp och tillvaro (som osv.). Lysander Föredr. 12 (1855). Det väldiga grepp, hvarmed han (dvs. K. XII under sin sista tid) söker samla all Sveriges återstående makt, (vittnar icke) om någonting ”brutet”. VL 1902, nr 37, s. 3. Vi finna i .. (kejsar Frans Josefs) lifsgärning icke mycket af begåfning i vanlig mening — fantasiens syner och viljans raska grepp — men vi finna desto mera af (osv.). Därs. 5/7 1908, Söndagsnr s. 1. — särsk., närmande sig 2 (b), i förb. godt, lyckligt o. d. grepp. Cavallin (1875); möjl. till huvudmomentet. Godsegare K. .. synes .. hafva gjort ett särdeles lyckligt grepp med inköpet af (kapplöpningshästen) Macrame. TIdr. 1897, s. 214. Det var ett genialt grepp, då (osv.). Nilsson FestdVard. 119 (1925).
β) (i sht i vittert spr.) i fråga om förmåga att klart fatta (o. genomföra) l. att behärska en viss förelagd uppgift l. (i sht litt.-hist. o. i litterär kritik) att uppfatta ett invecklat händelseförlopp l. en invecklad karaktär; ofta: förstånd (på ngt), uppfattning (om ngt), klarhet (över ngn l. ngt); i sht i uttr. hava l. få (ett klart, riktigt) o. d. grepp l. det rätta greppet o. d. l. om ngt l. ngn, i sht förr äv. (ett fast) grepp i l. kring ngt. Med full sjelfständighet skapade .. (Emilie Högqvist) få roller, .. men när hon efterliknade, tog hon med riktigt grepp på saken det bästa föredömet af hundra. Sturzen-Becker 1: 209 (1861). Här hade varit tillfälle till en själsanalys, som .. låtit oss redan från början få ett grepp på hans sammansatta karakter. NordT 1893, s. 672. (Operasångaren) Hr W. .. har icke fått rätta greppet på sin roll. VL 1901, nr 44, s. 3. Ingen af de nu nämda publicisterna .. hade det rätta greppet på, huru en större tidning skall skötas. Sylwan SvLit. 154 (1903). Fryxell .. hade, när han skref om detta tidsskede (dvs. Engelbrekts tid), ännu icke fått det fasta grepp, han senare fick kring sitt ämne. Lundegård Engelbr. 209 (1913).
γ) (i sht i vitter stil) i uttr. hava, äv. få (fast o. d.) grepp om, äv. på ngn (l. ngt), hava resp. få stor(t) l. ringa makt l. inflytande över ngn (l. ngt) som denne (l. detta) icke kan undandraga sig; i sht i fråga om inflytande över människors sinnen, över den allmänna opinionen o. d. Frimureriet rör sig nu för tiden i Frankrike blott inom vissa kretsar och har föga grepp på de stora massorna. SDS 1887, nr 183, s. 2. Det traditionella har vanligen ett så fast grepp om individens (språkliga) formbildning, att han blott i ringa mån kan uppträda som nyskapande. VerdS 163: 10 (1909).
b) mus. i fråga om vissa rörelser (tag) med fingrarna som en spelande gör, då han trakterar sitt instrument; särsk. dels om de rörelser som göras vid anslåendet av strängarna på en harpa, gitarr l. dyl. instrument, dels om de rörelser som göras vid nedtryckandet av strängarna mot greppbrädet vid spelning på fiol, gitarr o. dyl. instrument, dels om anslag av mer än ett finger vid spelandet på piano, orgel o. d. med tanke på det avstånd som förefinnes mellan tummen o. det (de) andra medvärkande fingret (fingrarna). Stiernhielm Parn. 1: 7 (1651, 1668). Londée Kellner 9 (1739). Nilson Pedalsp. 10 (1884). Ett grepp i gitarrens strängar. Sundén (1885). Den spelande skall (vid en riktig mensur) lätt vänja sig vid greppens proportionella läge (på fiolen) och strax känna sig säker. Hedlund Fiolsp. 20 (1906). jfr: (Musikanten Grötter har) förbättrat dhem, som fått förste grepen af Bengt Tall, på Discantz Viol. VDAkt. 1700, s. 263; jfr 2 a. jfr DUBBEL-, FINGER-, HAND-GREPP. — särsk. i bild (jfr a). ”Talis Qualis”, sångaren med den djupa anden och det dristiga greppet i lyrans strängar. Sturzen-Becker 1: 133 (1861).
c) i fråga om tagande ur ett samlat förråd; särsk. i uttr. göra ett djupt grepp i kassan o. d., taga l. tillgripa en mycket stor del av ngns (sina) tillgångar (för att möta en viss utgift). (Gm föreningens anslag) har onekligen ett djupt grepp blifvit gjordt i dess ej allt för stora kassa. Oscar II IV. 1: 39 (1870, 1890). Felitzen Upps. 3 (1897). jfr: (I Jönköping) liksom i allmänhet i Sverige, hvarest kronan gjort det djupaste greppet i kyrkoförmögenheten, saknades nödiga medel. Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 19 (1868). — särsk. mer l. mindre bildl. Med Nadeschda gjorde Runeberg .. ett djupt grepp tillbaka i sin ungdoms romantik. Söderhjelm Runebg 2: 160 (1906). Blanck NordRenäss. 413 (1911).
d) konkretare, med tanken fäst vid (mellanrummet, gapet mellan) de vid gripandet värksamma delarna, särsk. fingrarna o. innerhanden. TT 1871, s. 365 (om gap på skruvnyckel). Se, blåa, stela fingrar styckvis släppt / hvad greppet höll. Hallström Legenddr. 15 (1908). Räkneordet fem .. är troligen besläktat med ordet finger, kanske ock med fånga, och betyder i sådant fall ”hela greppet”. Flodström SvFolk 212 (1918). — jfr TUM-GREPP. — särsk. (†) i överförd anv., om innersidan av en handske; i ssgrna BOCKSKINNS-, RENSKINNS-GREPP.
e) handel. med passiv bet., om den grad av fasthet, mjukhet osv. som ett tyg äger, när det beröres, skrynklas o. d. av fingrarna. Flanell .. jemn och kantfri, med fast och mjukt grepp. SFS 1891, Bih. nr 72, s. 5.
2) [specialfall av 1] (i sht i fackspr.) om var särskild av de enskilda handrörelser l. handgrepp som ingå i en sammansatt rörelse l. i ett mera komplicerat praktiskt arbete. Til at ställa sigh, uthi sitt förra positour igen, Itererar man samma motioner och greep, tilbaka, så at man först reser piqven up (osv.). Söderman ExBook 23 (1679). Med skickliga grep des finger Sländona fatta. Nicander SalOrdspr. 75 (1760). Vid magasinsvapnen fordras ett särskildt grepp för patronens införande. EldhandvSkjutsk. 2: 2 (1886). — jfr HAND-, MJÖLKNINGS-GREPP. — särsk. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.
a) med nära anslutning till den egentliga bet., om av erfarenheten lärt o. traditionellt l. (tekniskt) utprövat tillvägagångssätt inom en praktisk värksamhet, ett yrke o. d., l. inom vetenskaplig l. konstnärlig värksamhet; särsk. med tanke på att tillvägagångssättet är av blott yttre, teknisk natur o. icke är ett utslag av originalitet l. konstnärligt skapande. Andre .. Poeters Skriffter, aff hwilke han (dvs. poeten) åtskillige Greep, Handlingar och Historier sigh kunnige göra kan. Arvidi 5 (1651); jfr b. Skall handwärckzmannen sig med någon fördel nära, / Så måste utom landz han bästa greppen lära. Fånge 10 (c. 1710). Dialektikens allra finaste grepp. Forssell Stud. 1: 31 (1875). Franskklassiciteten har velat medvetet lagbinda bruket av omskrivningen ..; den blev ett grepp, en schablon. Mjöberg Stilstud. 53 (1911).
b) (numera knappast br., utom då bet. närmar sig a) i allmännare anv.: (ändamålsenligt) sätt (att gå till väga för att vinna ett syfte), (godt) medel; metod; ofta med bibet. av finurlighet l. fiffighet: vigt l. behändigt sätt att gå till väga, konstgrepp, (fiffigt l. finurligt) påhitt l. påfund. Baazius Upp. 3 b (1629). Bem(äl)te A. .. har lärdt särdeles wijga och androm här nedre i orten okunnige greep i den konsten (dvs. räknekonsten). VDAkt. 1705, nr 171. Jag förmante henne använda alla sina Qvinliga grep, at inställa sig med honom. Dalin Arg. 1: 243 (1733, 1754); jfr c. (Jag) tror .., at det (dvs. att använda stora, tunga ok) är det bästa grepet, at tämja ostyrige Stutar och at väl kufva dem. Björnståhl Resa 3: 151 (1778). Det är en gammal tro, att allt som Nyårsdagen händer en, det händer hela påföljande året. För att utröna dettas beskaffenhet förehafvas Nyårsafton många grepp. Dybeck Runa 1844, s. 125. — jfr EKONOMIE-, HANDTVÄRKS-, HUSHÅLLS-, KONST-, KRIGS-, MÄSTAR-, ÅKERBRUKS-GREPP m. fl.
c) (†) argument l. skäl i diskussion o. d. (Man skall icke söka att med filosofiska skäl vederlägga kättare) Ty the jw altijdh kunna vthur theras Philosophiske grep något framdraga; hwar medh the andre Philosophiske Skäl, som them emot sättes, omkullslå. Schroderus Os. 1: 290 (1635; lat. orig.: ex philosophicis argutijs). Præcepta Prudentiæ eller grep och lärostycken, hwilka tiäna til at rätteligen och wäl styra och regera andra. Nordberg C12 1: 14 (i handl. fr. 1690). Gifva grep til at vplösa och besvara sophistisk argument. Rydelius Förn. 46 (1719, 1737). Ehrenadler Tel. 508 (1723; fr. orig. maxime). — jfr HUVUD-, REGERINGS-, STATS-GREPP.
c) (†) falsk(t) l. illistig(t) l. lömsk(t) handling l. påhitt l. påfund, knep; ”trick”. Thet är .. itt hardt och skadeligit dieffuulens grep, ther medh han dråpliga många åhörare riffuer ifrå ordet. PErici Musæus 1: 177 b (1582). (Prästerna) hafwa .. allehanda aucupia och greep vpspunnit, vthaff Allmogen Penningar at fixera. Brask Pufendorf Hist. 401 (1680). Fly bedrägliga grep, och sök at föda dig ärligt. Nicander Minn. 50 (1769). Världen kallar ett sökande af rikedom genom dylika grepp för ett svindleri. Rudin OrdUngd. 2: 17 (1889, 1900); möjl. till b. — jfr LIST-GREPP.
3) (numera föga br.; se dock slutet) konkret: så mycket som rymmes i handen. Schultze Ordb. 1622 (c. 1755). — särsk. (fullt br.) boktr. så många rader av en sats som vid urlyftning o. avläggning av stil på en gång upptagas resp. hållas mellan tummen o. pekfingret. Fahlgrén Boktr. 68 (1853). Elge BoktrK 35 (1915).
4) (i fackspr.) konkret, om den del av ett föremål vari händerna l. fingrarna kunna fatta (vid föremålets förflyttning l. handhavande); handtag. Linc. (1640; under manicula). Sablar främmande att se / Till grepp och klinga. CVAStrandberg 3: 403 (1855). SD(L) 1896, nr 603, s. 3. Hvarje apparat (vid en automatisk telefonanläggning för 100 abonnenter är) försedd med en sifferskifva med grepp för tio siffror. TT 1902, M. s. 152. UInf. 85 (1909; på styrhylsan av ett mausergevär). — jfr DÖRR-, HAND-GREPP. — särsk. (†): grepe (på kärl, korg o. d.). BoupptSthm 28/2 1673, Bil. Ett rundt Faat med 2 widfäste halfrunda greep. RelCur. 22 (1682). Cavallin (1875).
5) hovslag. konkret: hake i tån på hästskos markyta, använd särsk. vid vinterbeslag. Billing Hipp. 265 (1836). — jfr KIL-GREPP.
Ssgr: A: (1 b) GREPP-BAND. mus. jfr BAND 24. Holmberg (1795; under touche). NF 5: 1176 (1882).
(1 b) -BRÄDE. (grepp- 1795 osv. grepps- 1872) mus. å fiol o. dyl. musikinstrument: långt o. smalt bräde över vilket strängarna löpa o. mot vilket dessa vid spelningen nedtryckas, alltefter den längd som man vill giva åt den svängande delen av strängen (dvs. alltefter den ton som man vill frambringa på strängen); gripbräde. Holmberg (1795; under touche). Den kromatiska indelningen af greppbrädet på de gamla stränginstrumenterna gjordes med tarmsträngar, som helt enkelt bundos fast kring greppbrädet. SDS 1899, nr 117, s. 2.
(1 d) -HANDSKE. tumhandske. 1MinnNordM IV. 1: 5 (1882).
(2 c) -SATS. (†) argument, maxim. Dalin Arg. 2: nr 11, s. 2 (1734; uppl. 1754: grundsatser).
(1 d l. 4) -SAX. (grepp- 18791895. greppe- 1763) (knappast br.) handsax (motsatt: ullsax). BoupptVäxjö 1763. SDS 1895, nr 266, s. 2.
(5) SKO, r. l. m. hovslag. hästsko försedd med grepp. Wrangel HbHästv. 839 (1886).
(1 b) -SPÅN. (†) mus. greppbräde. Holmberg (1795; under touche). ÖoL (1852; med hänv. till gripbräde).
B (†): GREPPS-BRÄDE, se A.
Avledn.: GREPPAD, p. adj. (†) hovbeslag. till 5: om hästsko: försedd med grepp. Tholander Ordl. (c. 1870).
Spoiler title