GRIBBLA, v., anträffat bl. ss. sup. gribblat.
Etymologi
[jfr sv. dial. (Skåne) grivla, fumla; sannol. samhörigt med GRIPA]
(†) famla l. fumla på (ngt); anträffat bl. i bildl. anv.; jfr GRABBLA. (Kabbalisterna) hafwa penetrerat och igenomfarit sielfwa Märgen vthi then helige Skrifft, i thet stället, at Thalmudisterna allenast hafwa gribblat henne vtwärtes. Sylvius Mornay 523 (1674.
