SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GRILL gril4, sbst.2, r. l. m. (m. Nordforss (1805), LoW (1911)) ((†) n. Columbus BiblW Q 1 b (1679), Nordenflycht Fruent. 9 (1761)); best. -en, äv. -n; pl. -er40, äv. 32 (Sigfridi a 3 b (1619) osv.) ((†) -or Sylvius Mornay 523 (1674), Dalin Hist. 1: 446 (1747)); pl. best. -erna ((†) grilren Celsius G1 1: 244 (1746)); äv. (numera knappast br.) GRILLER gril4er, sbst.1, n.; best. grillret; pl. =.
Ordformer
(grill, sg. 16441925. griller, sg. 16871903)
Etymologi
[liksom d. grille av t. grille, syrsa, konstig idé (motsv. nt. o. holl. grille, konstig idé), av fht. grillo, liksom it. grillo, syrsa, konstig idé, av lat. grillus, gryllus, gräshoppa, av gr. γρύλλος, gräshoppa; med hänsyn till bet.-utvecklingen jfr FLUGA 3, MYRA]
mer l. mindre fantastisk l. sällsam (ofta envist omfattad l. fasthållen) tanke l. föreställning som bl. är (l. uppfattas ss.) en produkt av ngns inbillning, underlig (överspänd, tokig) idé l. inbillning, ”fantasi”, ”hjärnspöke”; äv.: (underligt) infall, nyck; äv. abstraktare (jfr a); numera knappast annat än i pl. (Jag) hadhe i mitt Hufwud griller. Sigfridi G 5 b (1619). Min råck är giord efter min kropp, och inte efter andras tokuta griller. Gyllenborg Sprätth. 74 (1737). (Han) beslöt .. att lämpa sig efter hans griller. Stiernstolpe DQ 1: 51 (1818). Jag hade blifvit återförd från .. de mest öfverspända griller till det bästa af verkligheten. Topelius Vint. I. 2: 162 (1862, 1880). Ni är ju kollrig och af griller full. Strandberg Lustsp. 1: 140 (1865). Farmor .. manar sarkastiskt magistern att slå bort alla griller. Wirsén Krit. 396 (1895, 1901); jfr b. — jfr FRIHETS-, GIFTAS-, HJÄRNE-, KÄRLEKS-, LÄRDOMS-, RELIGIONS-, ROMAN-, STORHETS-, TANKE-GRILL(ER) m. fl. — särsk.
a) (numera föga br.) oroande inbillning, inbillat l. onödigt bekymmer; förr äv. abstraktare: (onödigt) bryderi, svårmod, grubbel. Palmcron SundhSp. 346 (1642). RP 10: 455 (1644). Bort melancholiskt griller (säger den njutningslystne). Scherping Cober 1: 25 (1734). I godt lag fördref (han) sina grillor. Dalin Hist. 1: 446 (1747). Hittills ha många göromål upptagit min tid och döfvat mina vanliga griller. Tegnér (WB) 5: 592 (1826). Sätta griller i hufvudet på ngn. Cavallin (1875). En rik man .. föll i svår tungsinthet .. De bekymrade släktingarna skickade efter rolighetsmakare (osv.) .. för att förströ hans grill. Lidforss Dante II. 3: 141 (1902).
b) (numera knappast br.) (tom) sällsam spekulation, (lös) fundering, hugskott; förr äv. dels: påfund, dels: ofruktbar, pedantisk lärdom, ”pedanteri”, ”skolasteri”; numera bl. i pl. Sigfridi a 3 b (1619). Icke heller är then vetenskapen af thet ächta slaget, som har at beställa med en hop grillor. Nehrman InlJurCiv. 17 (1729). (Albertus Magnus o. Roger Baco) voro .. icke fria för scholastiskt griller. Regnér Begr. 2: 12 (1807, 1813; uppl. 1803: skolastiska griller). Rabbinerne hade väl med allahanda griller förderfvat denna lära (dvs. läran om den eviga domen). Ödmann StrFörs. III. 1: 74 (1811). Min far var mystiker, .. / Som kring naturens underbara / .. kretsar sina griller spann. Rydberg Faust 32 (1876). — jfr SKOL-GRILLER.
c) (†) felaktig föreställning, vanföreställning, ”villa”; villfarelse. Provinsen (dvs. Östergötland) .. var .. af Papistiskt griller sedan Braskens tid .. intagen. Celsius G1 2: 229 (1753). Så i hennes hjerna / Den nya grillen, att hon Omma var, / Växt på den förra, att hon var en tärna, / Som Necken dårat. Franzén Skald. 3: 376 (1824, 1829). Crusenstolpe Mor. 2: 69 (1840).
d) (†) övergående i bet.: drömmeri, ”fantasier”. (Han) Fördiupar sinnet sitt i angenähme griller. Düben Boileau Sat. 35 (1722). Sinnet föll mig i en grill, / Och alt för ljuflig dvala. Odel Sincl. 12 (1739). Bäst du stod i dina griller, / Blef du sårad af hans (dvs. Amors) hand. Böttiger 3: 201 (1858).
e) (numera knappast br.) vurm. Schultze Ordb. 1592 (c. 1755). Han samlar ej piphufven, mynt och sigill, / Han samlar förstånd; det är hans grill. ESjöberg 171 (1820). Östergren (1925; angivet ss. stundom förekommande).
Ssgr: A: (b) GRILL-BESPRÄNGD, p. adj. (†) om min: som vittnar om pedantisk lärdom. Dalin Arg. 1: 256 (1733, 1754).
(b) -DISPUTATION. (†) om ”skolastisk” disputation. Columbus Ordesk. 4 (1678).
-FÅNGARE. (grill- 1909. grille- 1689. grillen- 17341737) (numera knappast br.) = -FÄNGARE. LykkoPris C 3 b (1689). Nu heta the (dvs. skollärarna) Schole-Fuchsar, Pedanter, Fiäderfächtare, Grillenfångare. Scherping Cober 2: 367 (1737). Auerbach (1909).
-FÄNGARE. (grill- 17331925. grille- 1729 (: grillefängare konsten). grillen- 17621779) [efter t. grillenfänger] (numera mindre br.) person som har (är full av) l. hängiver sig åt griller; fantast, drömmare; förr äv. om representant för ofruktbar pedantisk lärdom, ”pedant”. Dalin Arg. 1: 147 (1733, 1754). Melancholiske grillfängare. Posten 1769, s. 978. Sahlstedt (1773). När til exempel et par grillenfängare ej strida med ord, utan med slagsmåls ifver om man skal skrifva han är kommen, eller han hafver kommit? SP 1779, s. 832. Grillfängare som Faust. Lysander Faust 82 (1875). Östergren (1925; angivet ss. ngt åld. o. mindre vanl.).
-FÄNGD p. adj. (†) som lätt får griller. Var mitt sista bref stötande? Är du grillfängd? CFDahlgren (1811) hos Fredlund Dahlgren 1: 30. Santesson Sv. 74 (1887).
-FÄNGERI1004. (grill- 1732 osv. grillen- 17371748. griller -1779) [efter t. grillenfängerei] (numera bl. i vitter stil) förhållandet att ha l. hänge sig åt griller; numera företrädesvis i pl., konkretare: underliga l. tokiga idéer l. infall, äv. (i sht förr): sällsamma spekulationer, hugskott; förr äv. pedantisk lärdom, ”pedanteri”, ”skolasteri”. Nehrman PrCiv. 4 (1732). Upsala Lärosäte, .. där utom Theologien, alt annat var gräl och grillfängeri, som bibracktes ungdomen. JGAcrel PVetA 1796, s. 7. Metafysiska grillfängerier och tomma spekulationer. Tegnér (WB) 9: 344 (1843). Sina nycker, sitt grillfängeri / Hon kallar sjelf — hvad tycks? — filosofi. Dahlgren Moreto 7 (1873). Grillfängerier. Fröding (1898; boktitel). (G. IV A:s) påstådda grillfängerier om likheten med hjältekonungen (C. XII). HT 1915, s. 64.
-SJUK. (grill- 1925. griller- 1899) [jfr t. grillenkrank] (i vitter stil, tillf.) hypokondrisk. Hallström GrAntw. 42 (1899).
(b) -SPRÄNGD, p. adj. (†) full av pedantisk lärdom. Ty grillsprängd ser han (dvs. Hiernbrott) ut. Dalin Arg. 1: 12 (1732, 1754).
-VÄRK, n. (grill- 1740. griller- 17231782) (†)
1) underlig(t) l. tokig(t) idé l. infall. Tiselius Vätter 1: Föret. 1 (1723). Bergklint Vitt. 85 (1782).
2) [efter t. grillenwerk i motsv. anv.] om fantastisk l. bisarr plastisk dekoration; jfr GROTESK, sbst. 1. (Till den plastiska utsmyckningen av en byggnad höra) Grotesques eller Grillvärck. Carlberg SthmArchitCont. E 2 b (1740).
B (†): GRILLE-FÅNGARE, se A.
-FÅNGE. ”grillfängare”. LykkoPris D 2 b (1689).
-FÄNGARE, se A.
-GREPP, se D.
C (†): GRILLEN-FÅNGARE, -FÄNGARE, -FÄNGERI, se A.
D (numera bl. tillf. i ssgrna -FULL, -FYLLD): GRILLER-FULL. full av griller. Ekblad 108 (1764). Bellman Gell. 80 (1793).
-FYLLD, p. adj. full av griller. Ramsay Barnaår 1: 90 (1904).
-FÄNGERI, se A.
-GREPP. (grille- 1729. griller- 1689) konstgrepp (lärosats, maxim) som tillhör ”skolasteriet”. LykkoPris C 3 b (1689). The omtalte grillegrep giöra begrepen mörka och mycket förvirrade. Nehrman InlJurCiv. 8 (1729).
-HUVUD. grotesk bild av ett människohuvud. Hiärne 2Anl. 256 (1706).
-SJUK, -VÄRK, se A.
Avledn.: GRILLA, v., se d. o.
GRILLERAKTIG, förr äv. GRILLAKTIG, adj. (grill- 1681. griller- 17341764) (numera knappast br.) överspänd, fantastisk, nyckfull. Att hans grillachtige och orättmätige inventioner wille omsider stadna. VDAkt. 1681, nr 90. Ekblad 108 (1764).
GRILLERSAM, adj. (†) = GRILLERAKTIG. Grillersamma betragtelser. Chenon Heywood 4: 13 (1773).
GRILLOT, se d. o.
GRILLRA, v., se GRILLA.
GRILLRIG, adj., se d. o.
Spoiler title
Spoiler content