SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GRUBBER grub4er, r. l. m.; best. -n; pl. = (SFS 1884, nr 69, s. 11, TT 1899, M. s. 41) l. (med eng. pl.-ändelse) -s (Arrhenius Jordbr. 3: 362 (1861), WoJ (1891)).
Etymologi
[av eng. grubber, till grub, gräva (se GRUBBA, v.2)]
(i sht förr) landt. harvliknande redskap avsett till uppluckring av matjord o. därunder liggande alv. Arrhenius Jordbr. 3: 364 (1861). Holmström Naturl. 2: 40 (1889). LmUppslB 443 (1923). — jfr BALANS-GRUBBER.
Spoiler title
Spoiler content