SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GUSTEN, adj.
Etymologi
[möjl. av d. gusten, onaturligt l. sjukligt blek, gulblek (se DO 7: 388 (1924)), motsv. sv. dial. gusten, pussig, uppsvälld, gulblek i ansiktet (på grund av sjukdom); jfr dock äv. GUSTNA]
(enst., †) illamående, slö (på grund av bakrus). Dronningen (till prins Erik). Är Du sjuk? Prins E. oförskämdt. Nej, jag är bara lite gusten. Dronningen. Hvad är det? Prins E. Gisten, gissen, då! Ju mer vin man dricker dess torrare blir man i halsen. Strindberg GVasa 107 (1899).
Spoiler title