SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HÄKTNING häk3tniŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(hechtn- 1640—1652. häktn- c. 1755 osv.)
vbalsbst. till HÄKTA, v.1
1) till HÄKTA, v.1 I 2: fängsling, fängslande; numera bl. i inskränktare anv., om åtgärd varigenom vederbörande myndighet låter fängsla för brott misstänkt person l. lösdrivare l. försumlig försörjare l. tredskande konkursgäldenär l. vittne o. d. Öfver Rättens beslut om häktning eller om häktad persons qvarhållande i häkte må klagan af denne föras genom särskilda besvär. SFS 1864, nr 11, s. 112. 1NJA 1874, s. 82. Landsfiskal, som verkställt häktning, skall ofördröjligen göra anmälan därom hos KB och ordföranden i den domstol, som har att upptaga åtal angående det brott, varför häktningen skett. LbRättskLandsf. IV 2: 37 (1923).
Anm. till 1. Beträffande skillnaden mellan häktning o. anhållande är huvudsakligen följande att märka. Anhållandet är en provisorisk, lindrigare åtgärd, o. det därmed förenade kvarhållandet räcker i allm. bl. en kortare tid, medan den som häktats vanligen får kvarstanna i häkte under längre tid. Anhållandet kan företagas äv. av underordnad polistjänsteman, under det att häktning endast kan värkställas av vissa bestämda myndigheter enligt i lag fastställda grunder. Den som häktats skall föras till allmänt häkte, medan den bl. anhållne kan förvaras i annat lämpligt rum l. medgivas en viss rörelsefrihet utomhus.
2) (knappast br. utom i ssgr) till HÄKTA, v.1 III 2. Linc. (1640). Klint (1906). — jfr HOP-, SAMMAN-HÄKTNING.
Ssgr (till 1, i allm. jur.): HÄKTNINGS-ANMÄLAN~020. anmälan om företagen häktning, vilken den som värkställer häktningen är skyldig att insända till konungens befallningshavande m. fl. LbRättskLandsf. IV. 2: 77 (1927). —
-MYNDIGHET~102 l. ~200. myndighet som äger rätt att värkställa häktning. Häktningsmyndigheter .. äro .. KB, borgmästare och råd, landsfogde, landsfiskal, stadsfiskal, magistratens ordförande (osv.). LbRättskLandsf. IV. 2: 36 (1923). SFS 1925, s. 1026. —
-RÄTT, r. l. m. rätt att företaga häktning. De (dvs. fjärdingsmännen) egde icke häktningsrätt. BtRiksdP 1902, 6Hufvudtit. s. 257. —
-TID. tid under vilken ngn sitter l. suttit häktad. Häktningstiden kan avräknas från straff, vartill den häktade blir dömd. 3NF 10: 268 (1929). —
-TILLFÄLLE~020. tillfälle då ngn häktas. FångvFörf. 22 (i handl. fr. 1891). —
-ÅTGÄRD~02 l. ~20. BtRStP 1847—48, VII. 1: nr 101, s. 4. LbRättskLandsf. IV. 2: 77 (1927).
Spoiler title
Spoiler content