publicerad: 1932
HÄNSEENDE hä3n~se2ende, n.; best. -et; pl. -en (Rudenschöld PVetA 1772, s. 4, osv.) ((†) = (Retzius FlVirg. 42 (1809), Sparre Sjökad. 533 (1850)); -er Rydén Pontoppidan d 2 b (1766), Palmblad Fornk. 1: 494 (1844)).
Ordformer
Etymologi
[vbalsbst. till HÄNSE; jfr d. henseende, ävensom t. hinsicht. Ordets anv. i sv. beror väsentligen på inflytande från dan. o. t.]
1) (†) om tankens riktande på ngt vari man söker l. har motiv l. grund för ngt; i uttr. i hänseende till l. av ngt, till följd l. på grund av ngt; jfr HÄNSE 2. VDAkt. 1680, nr 268. Dess (dvs. sjön Fämuns) stränder äro föga odlade i hänseende till det höga läget. Palmblad Norige 14 (1846).
2) (†) hänsyn (se d. o. 1); särsk. dels i uttr. i hänseende till l. uppå, med beaktande av, med hänsyn till, dels i uttr. taga hänseende till, taga hänsyn till; jfr HÄNSE 2. Lind (1738). I hänseende så uppå Allmogens lisa, som .. (kronobetjäningens svårigheter), finner Kongl. Maj:t godt (osv.). PH 5: 3234 (1752). Lindfors (1815). Der det allmänt menskliga tager ut sin rätt, der måste alla underordnade hänseenden vika tillbaka. Melin JesuL 1: 234 (1842). Nyare ord äro ej förtecknade, derest de icke till följd af kön, böjning eller andra formella hänseenden kräft större belysning. Rydqvist SSL 3: IX (1863). De Geer Minn. 2: 45 (1892). — jfr BIHÄNSEENDE.
3) i allmännare anv., om bedömande l. bestämmande av ngt från viss(a) synpunkt(er) l. med anknytning till vissa förhållanden: avseende; bl. i prep.-uttr., utom i a bl. med prep. i o. attribut. I alla, många, andra, flera, åtskilliga, ett par, tvenne, olika, dessa, nämnda, ifrågavarande hänseenden. I varje hänseende. Rydén Pontoppidan d 2 b (1766). Felaktigheter i juridiskt hänseende. Oscar I Straff 17 (1840). I andligt hänseende mörka och kalla tider hafva funnits. Flensburg KyrklT 83 (c. 1875). Hahr ArkitH 428 (1902). — jfr FATTIGVÅRDS-, SEDLIGHETS-HÄNSEENDE m. fl. — särsk.
a) (i skriftspr.) i uttr. med, äv. (i sht förr) i, hänseende till, då det gäller, i fråga om, med avseende på, med hänsyn till. SynodA 1: 466 (1769). Sprinchorn PedUtsk. 14 (i handl. fr. 1804). Med hänseende till stil och framställningssätt kunna vi ej tillerkänna denna (dvs. de mesopotamiska folkens) literatur något högt värde. UVTF 12: 94 (1875). I hänseende till förtjenster öfverträffade han alla. Cavallin (1875). SvFlicksk. 303 (1888). Östergren (1928).
b) (i skriftspr., numera mindre br.) i uttr. i så l. sådant hänseende, i detta avseende, från denna synpunkt. Emanuelsson Polyb. 1: 262 (1833). I så hänseende är den (dvs. artikeln) briljant skrifven. Geijerstam SjälKamp. 183 (1904).
c) (†) om sätt varpå ngt l. ngn kan ses l. betraktas, ”synvinkel”. Att han ännu närmare tillhört staten, i hvars tjenst han tillbragt sin hela lefnad. Det är under detta hänseende, han egentligen bör framställas. Rosenstein 1: 149 (1790). Denna fråga .. har tre olika hänseenden, neml. efter rummet som ljudet j intager, i början af orden, eller i slutet deraf, eller inuti. Leopold i 2SAH 1: 183 (1801).
4) (†) avsikt; jfr HÄNSE 3. Mitt Ändemåål och henseende är ikke så stoort Granen på sådant sätt (dvs. med avseende på dess användning) beskrifwa. Kempe Graanen 28 (1675). Utj hwad henseende han det giorde lärer han bäst weta. VDAkt. 1717, nr 245.
5) (†) hänsyftning; jfr HÄNSE 4. Det ena följer af det andra: det ena är det andras orsak, och har et inbördes hänseende på hvartannat. Borg Luther 1: 291 (1753); jfr 6. Detta .. uttryck har hänseende på verldens slutliga undergång. Ling Edd. 28 (1820). Enberg SvSpr. 342 (1836).
6) (†) relation, förhållande; jfr HÄNSE 4. Det hänseende, som tvenne qvantiteter, af enahanda slag, til hvar annan hafva i anseende til storleken. Mört Weidler 41 (1727). VetAH 1778, s. 191. De infogade propositionerna hafva namn af Bisatser, i hänseende till Hufvudsatsen. Moberg Gr. 49 (1815).
Spoiler title
Spoiler content