publicerad: 1932
HÄXA häk3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE (Schultze Ordb. 1702 (c. 1755), Bååth EgilS 148 (1883)); -ARE o. -ERSKA, se avledn.
Ordformer
(häks- (heks-) 1689—1895. häx- (hex-) 1706—1928)
Etymologi
1) (numera föga br.) intr.: utföra häxkonster, (ut)öva trolldom, trolla. Rudbeck Atl. 2: 332 (1689). Johanna Hans dotter svarade, att hon föll derföre på sine knä, och bad Ondt öfver sig, att hon intet kunde hexa, efter Mårten Börjeson kallade henne en Hexa. KultHM 3: 79 (1706). Bååth EgilS 148 (1883). Somliga människor troddes (under K. XI:s tid) stå i förbund med den onde, som gaf dem makt att häxa. Larsson SvHFolksk. 80 (1898). Östergren (1928; angivet ss. sällsynt).
2) (numera föga br.) tr.: skada l. invärka på (ngn l. ngt) gm trolldom, förhäxa; äv. i avbleknad bet.: med säregen kraft utöva inflytande på (ngn l. ngt); äv. med saksubj. Lundberg Paulson Erasmus 103 (1728). I Africa säjes vara vissa slägter, som kunna allenast med några ord häxa och förgöra folk. Roman Holbg 196 (1746). Anglernas fabler om kungar, / danernas häxande galder. Fröding Stänk 157 (1896). EWigström (c. 1900) i Landsm. VIII. 3: 337. — särsk. i uttr. häxa ngn till döds, döda ngn med trolldom. Oldendorp 1: 279 (1786). (Det påstås) att Eskimoerna hexat honom till döds. Nilsson Ur. I. 4: 54 (1843).
Särsk. förb. (numera föga br.; till 1): HÄXA AV 10 4. i uttr. häxa livet av (ngn), taga livet av (ngn) gm användande av trolldom. Hon (dvs. Sidonia v. Borken) har häxat lifvet af 8 personer. SvMerc. 1: 739 (1756). —
HÄXA BORT10 4. med trolldom bortdriva (ngn l. ngt). En Finne som hexade bort honom (dvs. vargen). Nilsson Dagb. 199 (1816, 1879). Häxa bort Sjukdomar. SvLitTidn. 1819, sp. 805. Ling Styrbj. 27 (1824). —
HÄXA FRAM10 4. med trolldom få fram (ngn l. ngt), trolla fram; äv. i avbleknad bet.: locka fram, (liksom gm trolleri) åstadkomma att ngt oväntat l. till synes omöjligt sker. Atterbom FB 43 (1839). En sommardag lekte tösen med prestens barn .. och föreslog då, att de alla skulle ”slå kana”, och så hexade hon fram en präktig .. is. Wigström Folkd. 2: 259 (1881). Hon kommer åter nästa dag (till deras förra mötesplats) och ”hexar fram” honom som hon kallar det. Strindberg SvÖ 3: 207 (1890). —
HÄXA PÅ10 4. trolla (ngt) på (ngn); äv. i avbleknad bet. Hon (dvs. en mätress) är häxad på mig och det vil mera til at skilja oss åt, än ord och bevis. Dalin Arg. 1: 59 (1733, 1754). En trollkvinna .. häksade nattmaran på Vanlandi. Schück (o. Warburg) LittH 1: 27 (1895). Schück Shaksp. 2: 12 (1916). —
HÄXA SIG TILL10 0 4. gm trolldom förvärva (ngt). Allt det du (en trollhäxa) har, det har du hexat dig till. KultHM 3: 74 (1706).
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Ssgrna HÄX-KONST, -KRAFT, HÄXE-VISA kunna äv. föras till HÄXA, sbst.): A: HÄX-KONST. (häx- 1860 osv. häxe- 1698—1889) konst(en) att ”häxa”, trollkonst; äv., i sht i pl., i avbleknad bet.: knep, ”konster”. Rudbeck Atl. 3: 600 (1698). Hexorna .. skrapa äfven malm af kyrkklockorna och använda den vid sina hexkonster. Wigström Folkd. 1: 113 (1880). Akta dig för hennes häxkonster! Östergren (1928). —
-KUNNIG. (föga br.) som kan ”häxa”. Nilsson Ur. I. 4: 19 (1843). En häxkunnig qvinna. Holmberg Nordb. 589 (1854). —
-MAKARE. (numera knappast br.)
-MÄSTARE. (häx- 1741 osv. häxe- 1748—1786) [jfr d. heksemester, t. hexenmeister]
1) person som kan ”häxa”, trollkarl, magiker. Serenius (1741). Jag har ej Phoebi gudavingar, ej / Häxmästarn Fausti kappa. Atterbom LÖ 1: 90 (1824). NoK 59: 59 (1926).
2) i överförd anv.: person som kan utföra det till synes omöjliga, som har en genialisk begåvning (i utövandet av sitt yrke, sin konst o. d.), ”trollkarl”, ”trollkonstnär”; särsk. [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] i sådana uttr. som vara en riktig häxmästare (i ngt), vara en överdängare (i ngt), icke vara ngn häxmästare (i ngt), icke vara särskilt märklig (i sin konst, i sitt arbete o. d.). Nordforss (1805). Karl Jonas Love Almquist .. är den store häxmästaren i Sverges litteratur genom sin fenomenala mångsidighet. Flodström SvFolk 339 (1918). Arnold Földesy, häxmästaren på violoncell. Upsala (A) 1923, nr 267, s. 3.
Ssgr: häxmästar(e)-konst,
-stycke m. fl. —
-MÄSTERI1004, stundom 3~002. [avledn. av -MÄSTARE] (mindre br.) utförande av häxkonster, trolleri; äv. i avbleknad bet., särsk. i uttr. det är intet häxmästeri, det är ingen konst, det är ingenting svårt l. invecklat. Atterbom FB 43 (1839). Så hade också i Rom .. magi, spiritism och allsköns hexmästerier funnit en fruktbar jordmån. Janzon Hor. 64 (1899). Krusenstjerna TonySLär. 31 (1926).
B (†): HÄXE-KONST, -MÄSTARE, se A. —
-VISA, r. l. f. till 2: visa som ”häxar” l. förtrollar, magisk sång, trollsång. Kolmodin QvSp. 2: 125 (1750).
Avledn.: HÄXARE, m. [jfr t. hexer] (numera knappast br.) till 1: manlig person som ”häxar”, häxmästare, trollkarl. Lind (1738). En häxare, som sökte göra honom galen genom en magisk konst. Fabricius Amar. 42 (c. 1740). Östergren (1928; angivet ss. sällsynt). —
HÄXERSKA, f. (numera knappast br.) till 1: kvinnlig person som ”häxar”, ”trollkona”, häxa. Broman HelsB 235 (1730). CFDahlgren 2: 216 (1842).
Spoiler title
Spoiler content