SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1932  
HÅGKOMST 3g~kom2st l. (numera sällan) IHÅGKOMST ihå3g~ l. i3håg~ l. i3hog~, förr äv. HUGKOMST, IHUGKOMST, r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 2) -er. (ihug- 16271793. ihog- 17091832. ihåg- 17191912. hug- 17231864. hog- 16851875. håg- c. 1755 osv.) vbalsbst. till IHÅGKOMMA.
1) (i sht i poesi o. högre stil) abstr., till IHÅGKOMMA 1; vanl. med av prep. av inledd bestämning; äv. (numera, med undantag för rel.-pron. vars, nästan bl. ngn gg i vers) med objektiv gen.
a) motsv. IHÅGKOMMA 1 b α: framträdande l. återkallande (av ngt l. ngn) i minnet; erinring, minne. Girs J3 115 (1627). O Ewigheet! En tijd förutan tijd, / Dijn Hogkomst giör, att iag där higsnar wid. Brask Bapt. E 2 a (1685). Jag (var) vittne til en händelse, hvars hugkomst ännu väcker häpnad och bestörtning hos mig. Ullman Frök. 25 (1780). Wirsén i 3SAH 9: 7 (1894).
b) motsv. IHÅGKOMMA 1 b β: bevarande (av ngt l. ngn) i minnet; minne; åminnelse; ofta i uttr. till hågkomst av (ngt l. ngn). (Stiernhielm) förtienar hoos oss en oaflåtlig ihugkomst. SColumbus Vitt. 261 (c. 1678). En uppå stora Kopparbergs Bergslags bekostnad slagen .. Medaille, til .. ihugkomst af Deras .. Maj:ters .. besök i orten. PT 1758, nr 38, s. 3. Ihågkomsten af släktingar, som äro kvar, ”där borta” (i Sverge). Grebst 1År 78 (1912).
c) motsv. IHÅGKOMMA 1 b γ: (benägen, välvillig) åtanke (bevisad gm skänk l. tilldelad utmärkelse, i testamente, vid tillsättandet av en tjänst o. d.). (Prinsen av Wales säger) sig vara E(ders) K(ungl.) M(ajestä)t högst förbunden för dess ihugkomst. CGyllenborg (1715) i HSH 10: 210. I afseende på biskopar m. fl. meriterade mäns hågkomst hos konungen samt prästsöners befordran upprepades (i 1723 års prästprivilegier) 1600-talets löften. Hildebrand Statsförf. 576 (1896). Det kunde bli giftermål, det kunde bli hågkomst i testamentet. Siwertz Sel. 1: 181 (1920).
2) konkret(are): vad ngn kommer ihåg l. minnes; minne, erinring; minnesbild. Posten 1769, s. 767. Säg, har ni af en mor ej någon hugkomst qvar? Kellgren 3: 35 (1792). Hågkomster från Hembygden och Skolan. Ödmann (1801; boktitel). Hultenberg France Pierre 250 (1920).
3) (i sht i högre stil) minne ss. själsförmögenhet l. den sida av medvetandet som bevarar o. aktualiserar minnesbilderna; äv. med ngt förbleknad innebörd i sådana uttr. som bevara i tacksam l. angenäm hågkomst o. d., med tacksamhet l. nöje minnas. CStenhammar (1804) hos Hjärne DagDrabbn. 78. Knappast bevarar / Min hågkomst matt, / Ifrån barna-år, / Ett minne af sångens / Gyllene dagar. Geijer I. 3: 202 (1811). En verksamhet, som länge skall lefva i en välsignad hågkomst. LbFolksk. 56 (1868). Timoteus har .. sagt oss att I alltjämt haven oss i god hågkomst. 1Tess. 3: 6 (Bib. 1917).
Spoiler title