SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HÖFTBEN höf3t~be2n, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(höft- 1715 osv. höfte- 17121778 (: Höftebens Svans muskelen). höftes- 1745. höfts- 1742)
Etymologi
anat. hos människan o. hos djur med överensstämmande skelettbildning: vartdera av de båda i bäckengördeln ingående, symmetriska ben som baktill leda mot korsbenet o. framtill mötas i blygdbensfogen; äv. om vartdera av de båda i dessa ben ingående tarmbenen. Spegel (1712). Hoorn Siphra 3 (1715). Cederschiöld Ordl. (c. 1847). Lilljeborg Däggdj. 66 (1870). Bäckenets sidoväggar bildas af de två höftbenen eller tarmbenen. Wretlind Läk. 2: 25 (1894). Höftbenet .. är ett platt ben med en öfre och en undre konvex rand. Müller LbAnat. 43 (1905).
Ssgr (i sht anat.): HÖFTBENS-BLAD. om vartdera av de båda tarmbensbladen. 2SvLäkSH 8: 28 (1854).
-HÅL. om vartdera av de båda hål som bildas av de i höftbenen ingående sittbenen o. blygdbenen. Björkegren (1786; under ovalaire). Müller LbAnat. 43 (1905).
-KAM. om den tjocka, rundade, övre kanten av tarmbenet. Florman Anat. 1: 346 (1823).
-PANNA. höftskål. Hernquist Hästanat. 2 (1778).
-TAGG. om vardera av de båda avtrubbade spetsar som bilda höftbenskammarnas avslutning framåt. Wretlind Läk. 2: 25 (1894).
Spoiler title
Spoiler content