SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HABBLA, v.; pr. sg. -ar.
Etymologi
[jfr sv. dial. habbla, gå osäkert, snubbla; stamma, pladdra]
(†) bildl.: treva, famla; jfr HAMLA, v.2 1. Aldrabäst gör den .., som icke nu ligger ok habblar ok fabblar i de mörke längst förbijfarne saker, utan tager ded närwarande ok förer ded til sitt rätta bruuk. Columbus Ordesk. 67 (1678).
Spoiler title
Spoiler content