SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HABITUDE, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(habitude 17161904. havitude 1662 (: havituden, best.))
Etymologi
[av fr. habitude, habitus, gestalt, vana, av lat. habitudo, (yttre) gestalt, avledn. av habere, hava (refl.: förhålla sig). Bet. 3 torde hava uppkommit gm anslutning till HABIT]
(†)
1) beskaffenhet, lägenhet. Swedberg Schibb. 274 (1716; i listan på främmande ord som hos oss merendels onödigt brukas).
2) vana, plägsed. Omständigheter, som .. kunna verka på ens odling (dvs. bildning) och habituder. Boëthius Sedel. 197 (1807). Pfeiffer (1837). Ekbohrn (1904).
3) klädedräkt, dräkt. Ekeblad Bref 2: 325 (1662).
Spoiler title
Spoiler content