SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1930  
HALL hal4, sbst.2, r. l. f. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar ((†) -er AHedenstedt (1762) i SvSaml. 6: 336, Geijerstam Stridsfr. 110 (1888)).
Etymologi
[fsv. hal, f., sal; jfr d. hal, isl. hǫll, fsax. o. fht. halla, t. halle, holl. hal, feng. heall, eng. hall (varav fr. halle); av ovisst urspr. Ordets anv. i nysv. beror på inflytande från främmande språk, särsk. t. o. eng., i bet. 5 äv. från isl.]
1) (i fråga om äldre o. utländska förh.) galleri l. övertäckt gång o. d. (urspr. framför skråhus) för utställning o. försäljning av (skråets) varor; särsk. i fråga om klädeshandel l. köttförsäljning; äv.: skråhus o. d. Risingh KiöpH 24 (1669). Lind (1749). Den ståtliga, i rik gotisk stil byggda klädesväfvarnas hall (i Ypern). 2NF 33: 586 (1922).
2) (förr) lokal l. byrå för hallvärket i en stad. Dalin Hist. III. 2: 527 (i handl. fr. 1604). Det godzet som på hallen häfwes. Hiärne 2Anl. 244 (1706). I Stämpel penningar betales, innan Godset föres af Hallen, En fierdedels proCent. Hallordn. 21/5 1739, s. F 1 a. Lindfors (1815). — jfr RÅ-HALL.
3) i sht konsth. på en l. flera sidor öppen byggnad (särsk. förbyggnad, portbyggnad o. d.) l. sal (särsk. försal) l. täckt gång o. d. med pelare l. kolonner l. arkader till stöd för taket; galleri; portik; loggia. Lindfors (1815). Den öppna, genom sina sköna jämnmått intagande hallen. Lundin Alp. 48 (1883; om Loggia dei lanzi i Florens). Utrymmet mellan tornen (i Lunds domkyrka) .. utgjordes (fordom) af en mot vester öppen hall, med en ofvanpå belägen, likaledes mot vester öppen, loggia. HZettervall (1900) i HTSkån. 6: 412. Den första öppna gården (i ett egyptiskt tempel) omgafs af en eller två rader rundpelare (kolonner), hvilka uppburo ett tak och bildade en hall. Wrangel ByggnH 4 (1904). — jfr ARKAD-, FÖR-, KOLONN-, PELAR(E)-, TÄMPEL-HALL m. fl. — särsk. (i vitter stil) bildl. Ensam jag vallar, / sjunger och trallar / uti skogens hallar. Melin Dikt. 2: 83 (1904).
4) [efter motsv. anv. i t.; urspr. sannol. avseende ett åt gatan öppet rum] (i vissa trakter) lokal för ölservering; i ssgrna BIR-, ÖL-HALL.
5) (i fackspr. l. vitter stil) i fråga om forngermanska o. ä. eng. förh.: förnämsta rummet l. byggnaden i en stormans gård; gästabudssal; ”stuga”. En qväll gick Alf in i hallen. Säve Yngl. 26 (1854). Den gammalgermanska (gårds-)anläggningen med hallen som medelpunkt. Hahr ArkitH 298 (1902). Flygare Kipling Puck 81 (1906).
6) (†) palats, slott; herresäte. Hall .. (dvs.) aula, Pallatz. Hof. Slot. Stiernhielm Ut. (1658, 1668). (Den rike, som) Boor uthi prächtiga hallar och huus (skonar döden lika litet som den fattige). UHiärne Vitt. 80 (1664). Man tror, at Verneby Herrskapet fordom haft sin Hall eller hemvist där Kyrkan nu står. VetAH 1767, s. 150. Ekbohrn (1868). — särsk. [möjl. delvis utgående från 7] bildl. Saligheetz hallar (dvs. paradiset). Stiernhielm Herc. 315 (1648, 1668). Gudh .. / .. / I sådan prächtig hall (dvs. paradiset) ett härligt herberg giordt. Spegel ÖPar. 44 (1705). Oss dygden för till Sällhets Hall. Olthoff o. Bliberg Divert. B 2 a (1738).
7) övertäckt plats (t. ex. gårdsplan i förnämligare byggnad l. övertäckt del av en bangård); stor sal (med högt i taket) o. d.; numera företrädesvis om för allmänhetens l. ngn viss kårs behov l. vissa praktiska (ofta kommersiella) ändamål o. d. avsedd stor sal, särsk. sal i utställningsbyggnad l. varuhus o. d. l. sal som upptager en hel byggnad l. huvuddelen av en byggnad; äv. om dylik byggnad, hallbyggnad. Spegel (1712; i fråga om utländska förh.). Öfver hufvud räknadt kunna 5000 personer få rum i denna nu inredda Hall eller stora Sal. GT 1788, nr 21, s. 1 (om Westminster hall i London). De utstälda artiklarna voro anordnade i 68 hallar. UB 7: 611 (1875). Efter blott fem minuters vandring .. inne i hallarna (i det stora varuhuset) har ni sett siden från Kina, Japan, Lombardiet. Siwertz Varuh. 5 (1926). Blå hallen (i stadshuset i Stockholm), den övertäckta gården med dagsljuset från de stora glastäckta öppningarna under taket. BokSthm 300 (1929). — jfr BAN-, FISK-, KLÄDES-, KONST-, KÖTT-, MASKIN-, MUSIK-, SALU-, SIM-, SLAKT-, TENNIS-HALL m. fl.
8) [utvecklat ur 5] stor vestibul (med trappa upp till en övre våning l. ned till en undre); äv. i fråga om anspråkslösare förhållanden: (ss. vardagsrum l. mottagningsrum o. d. användt) förrum som i allm. utgör central samfärdsled till de övriga rummen i en lägenhet l. våning. Lägenheten (innehåller) .. i nedre våningen två rum och ett kök jemte hall och intäckt vinterbonad veranda. PT 1899, nr 272, s. 1. Förvaltarfrun bad att få servera (teet) i övre hallen. Wägner Pärl. 9 (1927). — jfr TRAPP-HALL.
Ssgr: (7) HALL-BYGGNAD. Hahr ArkitH 110 (1902).
(2) -FISKAL. (förr) I Stockholm är en särskild Hall- och Handtverkeri-Fiscal förordnad, som det åligger, at åtala Hall- och Handtvärkerivarors obilliga stegring. Flintberg Lagf. 4: 464 (i handl. fr. 1762). SthmStCal. 1805, s. 109.
(2) -KASSA. (förr) Den contingent, som hvar och en til Hall-Cassan erlägger. PH 9: 333 (1770). SFS 1850, nr 39, s. 6. Därs. 1878, Bih. nr 52, s. 2.
(7) -KYRKA. [efter t. hallenkirche] byggn. kyrka vars olika skepp hava (i det närmaste) samma höjd. Treskeppig, tvåskeppig hallkyrka. Hildebrand KyrklK 41 (1875). Cornell NorrlKyrklK 58 (1918).
-MÄSTARE. [jfr ä. d. halmester]
1) (förr) till 2.
a) vid hallrätt anställd, edsvuren besiktningsman. Hallordn. 21/5 1739, s. A 3 a.
b) handtvärksmästare som icke tillhörde skrå utan lydde under hallrätten. Dalin (1852).
2) till 7: besiktningsman vid slakthall, köttbesiktningsbyrå o. d. SDS 1902, nr 238, s. 3. PT 1911, nr 183, s. 1.
(8) -MÖBEL. SD 1915, nr 333, s. 14.
(2) - OCH MANUFAKTUR-RÄTT. (förr) = -RÄTT. SthmStCal. 1785, s. 74. SvNorrigCal. 1823, s. 241.
(2) -ORDNING. (förr) författning rörande hallrätter o. därmed sammanhörande förhållanden. Hall-Ordning, hvarefter Kläde-Makare, samt flere vederbörande sig hafva at rätta. PH 1: 324 (1722). Flodström SvFolk 501 (1918).
(2) -RÄTT, r. l. m. (förr) myndighet som (t. ex. i fråga om de saluhållna varornas beskaffenhet o. pris l. inhemska ursprung) utövade tillsyn över de ”manufakturer o. handtvärk” som icke lydde under skråordningen, o. som utgjorde forum i vissa rättegångsmål rörande dessa; upphävd gm kungl. förordn. 25 febr. 1846; äv. om sammanträde av dylik myndighet; jfr MANUFAKTUR-RÄTT. Hall-Rätten skall hållas 2 gångar om vekan. PH 1: 326 (1722). Hallordn. 21/5 1739, s. A 2 b. Heckscher EoH 269 (1922).
(2) -SLÖJD. (†) industri l. handtvärk som lydde under hallrätten. SvMerc. 1: 236 (1755).
(2) -STAD. (†) stad försedd med ”hall” o. ”hallrätt”. Rothof 123 (1762).
(2) -STÄMPEL.
1) (förr) stämpel (plomb l. lacksigill) som åsattes å ”hall” besiktigad vara till tecken på att den godkänts till försäljning l. (efter 1832) att den tillvärkats inom landet; jfr MANUFAKTUR-STÄMPEL. Hallordn. 21/5 1739, s. E 4 b. Upmark Möbl. 53 (1913).
2) bildl.: tecken på att ngt gillats l. erkänts; ofta övergående i bet.: ”prägel”, ”karaktär”. Palmær Eldbr. 109 (1835; uppl. 1886). Det fanns ingen vidskeplig föreställning nog rå att icke erhålla kyrklig hallstämpel. Rydberg Magi 103 (1865). Den som tror sig skickad att påtrycka världen sin andliga hallstämpel, avstår ej utan strid sin härskareställning. Steffen Krig 2: 216 (1915).
(jfr 2) -STÄMPLA, -ing. [till -STÄMPEL]
1) (förr) åsätta (en vara) hallstämpel; jfr -STÄMPEL 1. Möller (1790). SPF 1818, s. 207. 2NF 31: 742 (1920).
2) bildl.; jfr -STÄMPEL 2. VFPalmblad i SvLittFT 1837, sp. 244. (Personer som) drifna af en eljest berömlig ärelust .. fäkta för att inom konstnärsyrket hallstämplas såsom snillen. Frey 1846, s. 354. Det kräfves i denna tid .. verkligt mannamod att uttala tankar, som skilja sig från de hallstämplade. VRydberg (1881) hos Warburg Rydbg 2: 566.
(2) -VÄRK, n. (förr) ämbetsvärk bestående av hallrätt med underlydande personal. PH 9: 334 (1770). SFS 1825, s. 138.
Avledn.: HALLA, v., se HALLA, v.2
Spoiler title