SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1930  
HALV- ssgr (forts.):
HALV-NIONDE, se HALV 1 f.
(4) -NOMADISERANDE, p. adj. till hälften nomadiserande. Centerwall Hellas 342 (1888). Guajiros .. äro halfnomadiserande herdar. 2NF 10: 516 (1908).
(1 j) -NOT, pl. -er. mus. not med ett tidsvärde som utgör hälften av helnotens (i notskrift tecknad { }). Mankell MusH 1: 178 (1864). Bergenson Mus. 41 (1903).
(4) -NY, adj. (†) icke alldeles ny, något begagnad; nästan (som) ny. BoupptSthm 1650. Gamla kort göras halfnya när man strör kli på dem och bårstar deröfver med en lagom mjuk bårste. Rothof 243 (1762). Ahlman (1872).
(4) -NÖTT, p. adj. något nött, ngt sliten; halvt uppsliten. SthmTb. 6/8 1593. Ollonen (kunna) hopsopas med halfnötta qvastar. Ström Skogsh. 113 (1822).
(4) -OFFICIELL. halvt officiell; icke fullt (men nästan) officiell. EGGeijer (1840) hos Liljecrona RiksdKul. 11. Det är först under nya regimen den gamlas oppositionstidningar ernått half-officiell egenskap. Crusenstolpe Ställn. 11: 57 (1845). (Tessin) afgick .. till Paris såsom halfofficiell ambassadör. Wrangel TessPal. 16 (1912).
(1 i) -OM, adv. (†) i uttr. höger halvom, halvt höger om. Giöra höger halfom. KKD 8: 90 (c. 1710).
(1, 4) -OMFATTANDE~0200, p. adj. (vanl. halvt-. halv- Östergren (1926; med tillägget: oftast halvt-)) bot. om blad: vars bladskiva bl. delvis omfattar stammen. Hartman Fl. XXV (1832). Ört med halftomfattande, parflikiga blad. Elfving Kulturv. 129 (1895; om Lactuca scariola Lin.).
(1 i) -OMVÄNDNING~020. vändning ett fjärdedels varv. 2NF 25: 1034 (1917).
(4) -OND. (mindre br.)
1) midt emellan god och ond. Tron på onda och halfonda andeväsen. Retzius FinKran. 140 (1878).
2) halvt vredgad. (Jag) gick .. derifrån halfond. SvBrIt. 1: 34 (c. 1700). Sylwan FyrtiotStud. 159 (cit. fr. c. 1840).
(4) -OPAL. miner. benämning på varieteter av opal vilka hava en matt, fettartad glans o. icke äro så genomskinliga som den vanliga opalen; jaspisopal. LittT 1797, s. 303. 2NF 20: 737 (1914).
(4) -OROLIG~020. psykiatr. om patient på sinnessjukhus: tillhörande kategorien mellan ”halvlugna” o. ”oroliga”; äv. om avdelning för dyl. patienter. Paviljongerna .. för halforoliga och osnygga patienter (å Lunds hospital). TT 1883, s. 70. Den halvoroliga avdelningen. VerdS 154: 14 (1908).
(4) -PANSARGRANAT~0002. sjömil. granat som är försedd med tunnare väggar (av tackjärn) än pansargranaten (för att kunna rymma en större sprängladdning). TSjöv. 1890, s. 398. Hägg Flottan 36 (1904). UFlott. 3: 17 (1906).
(1) -PANSRAD, p. adj. särsk. zool. i uttr. halvpansrad tretaggad spigg, en form av fiskarten Gasterosteus gymnurus Cuv., med tvärplåtar bl. på främre delen av kroppssidorna. Nilsson Fauna 4: 105 (1852).
(4) -PARAD~02. (mindre br.) ridk. = HALV-HALT. 2NF 21: 17 (1914).
(4) -PARASIT. bot. parasiterande växt som hämtar bl. en del av sin näring ur den närande plantan, men dessutom har blad med klorofyll o. normal kolsyreassimilation, hemiparasit. Wikström ÅrsbVetA 1850, s. 49. NoK 15 a: 65 (1924).
Avledn.: halvparasitisk, adj. bot. Wikström ÅrsbVetA 1838, s. 440. Halfparasitiska ogräs. LB 2: 155 (1900).
(1) -PART. (i sht i skriftspr.) hälft. OPetri Tb. 102 (1526; uppl. 1929). (N. N:s) skildring .. utgör bokens sista halvpart. Fornv. 1926, s. 69. särsk.
a) i sg. best. ss. måttsbestämning i förb. med prep. av, förr äv. utan prep.: hälften av (ngt). Giffuandes halfparten sitt krigxfolk till prijss. Svart G1 78 (1561). Sedan skulle .. halfparten orden .. wara Götiska. Rudbeck Atl. 1: 75 (1679). En del (av lärarna) hade .. goda prebenden, som de måste egna halfparten af sitt intresse. Ödman VårD 1: 50 (1884, 1887).
b) (numera föga br.) i uttr. halvparten l. en halvpart större, mindre, mera o. d., en halv gång till så stor osv. OrdnLilleTull. 1622, s. E 1 b. (De) hade .. halfparten mehra folk. Verelius Herv. 175 (1672). Adlerbeth HorSat. 68 (1814).
c) (†) i uttr. halvparten så stor, liten o. d., hälften så stor osv. Rudbeck Atl. 3: 551 (1698). De som äro halfparten så stora som ett och samma .. äro sins emellan lika stora. Strömer Eucl. I. 1: 6 (1744). Om min Hustru ägde halfparten så vackra fötter, så (osv.). Envallsson Skom. 30 (1785).
d) (†) i uttr. gå i halvparten med ngn, dela lika med ngn. Serenius Eee 4 a (1734). Dens. Mmm 3 a (1757).
e) (i Finl., numera mindre br.) i uttr. (göra ngt) på halvpart (med ngn), ”i kompani”, i samarbete (med ngn). Efter att på halfpart med Porthan hafva hoprimmat .. företalet. Lagus Kellgren 51 (1884). Cannelin (1921).
f) (†) i fråga om tömmande av bägaren o. d. till hälften (vid skåldrickande); i sht i sådana uttr. som dricka (ngn till) halvpart (och helpart) l. på en halvpart l. halvparts o. d.; jfr HALV 1 v. Man är ibland selskap, och dricker enom til eller swarar, antingen medh en halffpart eller heel. LPetri Dryck. E 3 b (1557). The .. hafue druckit hwar andre till halfpart och heell. SUFinlH 2: 181 (1605). Dig .. / Dricker jag nu halfparts till. Moræus Schonæus 419 (c. 1685). Han drack mig till på en halfpart och krusade mycket. Tersmeden Mem. 4: 66 (1748). Ja, skål! nu på en halfpart. Knorring Torp. 1: 137 (1843).
(4) -PASS. (†) ridk. Halfpass (Slappskridt) består deri, att passgång omvexlar med vanligt traf eller skridt. Billing Hipp. 163 (1836).
(1) -PAUS. mus. (tecken som betecknar) en halv takts paus. Bergenson Mus. 41 (1903).
(1, 4) -PELARE.
1) byggn. engagerad pelare; jfr HALV-KOLONN 1. Björkegren 1247 (1784).
2) bärgv. stöd vid gruvvägg, utgörande dels icke frisprängd bärgpelare invid häng- l. liggvägg, dels konsolartat bärgstöd under bärgband. JernkA 1876, s. 13. Wetterdal Grufbr. 207 (1878).
(1 y) -PENSION. (nästan bl. i fråga om ä. förh.) (privat) läroanstalt vars elever icke äro inackorderade inom anstalten, externat. Dahlgren Släktprof. 1: 79 (i handl. fr. 1803). Åtskilliga fruntimmerspensioner för ”bättre mäns döttrar” funnos (i Sthm på 1830-talet) .., dels med hel inackordering, dels ”halfpensioner”. Lundin StockhMinn. 1: 124 (1904). Auerbach (1909).
(1 y) -PENSIONÄR. (nästan bl. i fråga om ä. förh.) elev i ”halvpension”. SP 1792, nr 10, s. 4. AB 1894, nr 8, s. 1. Linder Tid. 237 (1924; i fråga om ä. förh.).
(4) -PERMANENT. särsk. bef. om befästningsvärk: varav bl. en del fullbordats i fredstid, medan det övriga lämnas att utföras vid krigsfara l. krig. KrigVAH 1882, s. 78. 2NF (1909).
(4) -PETIT. boktr. benämning på den stilsort som i kägeln håller fyra typografiska punkter, diamant. Nordin Boktr. 377 (1881). 2UB 10: 185 (1906).
(1 z) -PIK. [jfr fr. demipique] (förr) mil. benämning på en förr använd, kortare pik. BoupptSthm 13/3 1677. Piken .. bibehölls i vårt land långt in på 1700-talet under namn af sponton eller halfpik, såsom befälsbeväpning. 2UB 6: 315 (1904). Alm VapnH 80 (1927).
(1 z) -PISTOL. (förr) visst slags mindre pistol. En half-Pistol med hake. DA 1793, nr 284, s. 3. KrigVAH 1806, s. 32.
(1) -PLAN, r. l. m. idrott. om vardera hälften av en fotbollsplan o. d. som tänkes delad av en rak linje gm långsidornas midtpunkter. Under andra halftid fördes spelet till en början på I(drotts) K(lubben) G(öta)s halfplan. LD 1911, nr 204, s. 2.
(4) -PLANK. (i fackspr.) koll.: halvplankor; jfr HALV-TROSS. Fischerström 1: 733 (1779). UB 3: 434 (1873). Cnattingius Skogslex. (1874, 1894).
(4) -PLANKA, r. l. f. (i fackspr.) grövre bräda (av minst 3,7 cm. tjocklek). VGR 1804, Verif. s. 437. NF 2: 1243 (1878).
(1) -PLÖJNING. (föga br.) landt. balkplöjning. Halfplöjning, balkplöjning, plöjningssätt, hvarvid hvar tilta lägges upp på oplöjd mark, och den således betäckta delen lemnas oplöjd, så att plogfåra vexlar med upphöjda balkar. Juhlin-Dannfelt (1886).
(4) -PORSLIN. tekn. ett slags fin fajans, flintporslin. Ahlman (1872). Ekenberg (o. Landin) 255 (1889). KemT 1911, s. 58. jfr: Halff Pårsslijns Tobackz Pijpår. BoupptRasbo 1706.
(1) -PORT.
1) jfr HALV-DÖRR 1. Schroderus Comenius 615 (1639). Portlidret är .. färdigt med sine tvenne Halfportar. ÅgerupArk. Syneprot. 1753. Östergren (1926; angivet ss. förekommande ibland).
2) (förr) sjömil. om vardera av de båda portluckor (en övre o en undre) varmed portöppningen på en kanonport tillslutes. Ekbohrn NautOrdb. 151 (1840). 2NF 13: 795 (1910).
(1) -PORTION. halv portion. Gynther Förf. 7: 655 (i handl. fr. 1858). Sjukföda (hel-, half- och nollportioner) å sjukhuset. TLev. 1905, nr 6, s. 1.
(1) -PREDIKA. (†) i uttr. hava halvpredikat, hava hållit hälften av predikan; det är halvpredikat, halva predikan är hållen. (Hon) kom .. först, när thet var halfpredijkat. KyrkohÅ 1915, s. 371 (1621). Innan iagh kom j kyrckian, .. war han alt gången på Prädijkstohlen och hade halfprädijkat. VDAkt. 1711, nr 228.
(1) -PROCENTIG. (i sht i fackspr.) som innehåller en halv procent av ngt visst ämne. Halfprocentig lysollösning. LAHT 1897, s. 259.
(1) -PROFIL. i uttr. i halvprofil, i halv profil, midt emellan rakt framifrån o. i profil. Låta sig målas i halfprofil. Almqvist Ekols. 1: 11 (1847).
(4) -PRYSSING. (förr) ett slags svagare öl; jfr PRYSSING. VinkällRSthm 1590.
(4) -PRÄST. (förr) = DIAKON b. Schroderus Os. 1: 109 (1635). Biskop Matts Gregersson .. vigde .. (O. Petri) till diakon eller halvpräst. SvLittH 1: 152 (1918).
(1) -PUND. (halv- 1578 osv. halvt- c. 1638) (i sht i fråga om ä. förh.) ett halvt lispund; förr äv.: ett halvt skålpund. SthmTb. 9/4 1578. Thesse äre Wichter: En Centen, .. ett pundh, (skålpund) halffpund (osv.). Schroderus Comenius 765 (1639). 2VittAH 2: 237 (1791). En halfpunds gädda. Topelius Fält. 4: 574 (1864; möjl. ssg). Lundell (1893).
(1) -PUNDIG. (förr) om kanon: vars projektil vägde ett halvt skålpund. Dalin (1852).
(1) -PUNDING. (förr) ”halvpundig” kanon. Falkonetter (enpundingar) och serpentiner (halfpundingar) .. voro 36 och 40 kalibrar långa. Mankell Fältsl. 857 (1859). Lundell (1893).
(4) -RACKARE. (†) användt ss. okvädinsord. VDAkt. 1680, nr 232 (1679). Du äst en lort, och halfrackare. Därs. 1720, nr 165.
(1 y γ) -RAS, r. blandras. Sjöstedt Husdj. 1: 142 (1859). (Hon) var .. af halfras, född af en svensk moder och en judisk far. Ahrenberg Männ. 5: 120 (1910).
(1 y) -REALIST. (förr, i skolspråk) = HALV-KLASSIST. PedT 1871, s. 249. Östergren (1926).
(4) -RELIEF. konst. mellanform mellan hög- o. lågrelief. Figurer, som ligga i half-relief på vasens fond. TT 1878, s. 93.
(4) -REN, adj. icke alldeles ren; särsk. (i fackspr.) dels om hampa, dels om bräder o. plank o. d.: av viss kvalitet mellan helren o. utskott. FoU 25: 121 (c. 1786). ReglVirkeslefv. 1825, § 53. AB 1845, nr 103, s. 4 (om hampa). Halfrena (bräder), som kunna vara vankantiga på ena sidan och något blåaktiga i ytan. TSkogshush. 1873, s. 191.
(4) -RENSANDE, p. adj. landt. om tröskvärk: (försedd med endast en harpa o. därför) ofullständigt rensande. SDS 1900, nr 83, s. 4.
(4) -RESA, v. (föga br.) dels refl.: till hälften resa sig, dels i p. pf.: till hälften (upp)rest. Adlerbeth Æn. 82 (1804). Halfrest, stödd på sitt spjut, / Talade festens gifvare så. Arfwidsson Oisian 2: 21 (1846). Alla fyra halfreste sig. AB 1903, nr 189, s. 2. Östergren (1926).
(1 y) -RESE. i fråga om forntida folktro: avkomma av jätte o. människa; jfr HALV-JÄTTE. Verelius Herv. 1 (1672). Mången mäktig ätt i Norge räknade sina anor bland halfresar och resar. Hildebrand Isl. 69 (1883).
(1) -RIKSDALER. (förr) en halv riksdaler. Salé 109 (1664).
(4) -RIM. metr. (i sht i fråga om fornnordisk verskonst) ofullständigt rim, assonans. Serenius (1734; under half-verse). Stafvelserimmen äro af två slag: a) helrim .. b) halfrim .., der slutconsonanterna äro de samma, men vocalen skiljaktig. Munch FsvFnoSpr. 112 (1849).
(1) -ROSETT. (föga br.) rosett med bl. en ögla. Freja 1873, s. 115. Zilliacus JapStud. 47 (1896).
(1) -RUND, r. (i sht i vitter stil) halvcirkel. Atterbom Minn. 461 (1818). I bakgrunden af salen stodo i en halfrund tolf stolar. Rydberg Frib. 236 (1877).
(1) -RUND, adj.
1) halvcirkelformig l. halvklotformig l. halvcylindrisk. VocLib. avd. 31 (c. 1580). Hemisphæria, eller half-runda Ting. Rålamb 4: 55 (1690). Blytackor .. äro .. långa, halfrunda Blystycken. Rinman 1: 260 (1788). Ofta förekomma (i senromanska kyrkor) utom de halfrunda fönsterna äfven helrunda eller s. k. hjulfönster. UB 1: 237 (1873). Hahr ArkitH 270 (1902).
2) (†) bildl., i uttr. ett halvrundt år, ett halvt år. (Gästabudet) stod et halfrundt åhr. Kolmodin QvSp. 1: 575 (1732).
(4) -RUS. halvt rus; lätt rus; äv. bildl. Glädjens halvrus. Törneros Brev 1: 49 (1824; uppl. 1925). Carlsson .. gick i ett litet halfrus dagen om, dock utan att bli öfverlastad. Strindberg Hems. 187 (1887). (†) Han är redan på halfrus sedan i går. Kexél 1: 385 (1793).
(4) -RUSIG. halvt rusig; äv. bildl. Thorild Gransk. 1784, 1: 34. Man .. (är) halvrusig av häxdansen kring den gyllene kalven. Högberg Utböl. 1: VI (1912).
Avledn.: halvrusighet, r. l. f. Dalin (1852).
(4) -RUTTEN. som börjat ruttna, nästan rutten. En partt (fiskhandlare) hafwe icke förwarett fiskenn medt saltt, vthan är halff ruthinn och nästen förderfwett när the skole sälien. Stiernman Com. 1: 207 (1569).
(4) -RUTTNA. bliva halvrutten; särsk. i p. pf. ss. adj. När trädet halfrutnat eller blir, som det kallas, musket. Rothof 53 (1762). Halfruttnade växter. Rinman 1: 334 (1788).
(1) -RUVAD, p. adj. till hälften ruvad. Halfrufvade ägg. FoFl. 1909, s. 104.
(1) -RYGG. (†) harnesk som bl. betäckte skuldrorna. VarRerV 35 (1538).
(1) -RYSS, r. l. m. (i fackspr.) kolryss som rymmer 20 tunnor. Rinman Jernförädl. 65 (1772). Dalin (1852).
(4) -RÅ, adj. särsk. om matvaror: icke tillräckligt kokt l. stekt o. d.; nästan rå. Linc. (1640; under semicrudus). Halfrå biffstek. Backman Dickens Pickw. 1: 363 (1871).
(4) -RÄND, p. adj. (†) om dörr: (bl.) till hälften stängd. VarRerV 24 a (1579).
(1) -RÄT. (†) om vinkel: som är hälften av en rät vinkel. Sönnerberg Loder 242 (1799). ReglBajFäktn. 1836, s. 14.
(4) -RÖD. (†) icke fullt röd, rödaktig, nästan röd. IErici Colerus 1: 7 (c. 1645).
(1, 4) -RÖKT, p. adj.
1) om köttvaror o. d.: (bl.) till hälften rökt, mycket lätt rökt. Fläsk bör aldrig förtäras rått, halfkokt, lätt saltadt eller halfrökt. Lundberg HusdjSjukd. 615 (1868).
2) om cigarr o. d.: till hälften upprökt. En halfrökt cigarr. SöndN 1866, nr 20, s. 3.
(1) -RÖRD, p. adj. (†) förlamad i ena sidan; jfr HALV-SLAG, sbst.1 SthmTb. 1/2 1589. Wollimhaus Ind. (1652).
(4) -RÖST. mus. halv röst, dämpad röstklang, ”mezza voce”. PT 1905, nr 261, s. 3. SDS 1929, nr 40, s. 7.
(1) -RÖSTE. byggn. jfr HALV-TAK. Brunius SkK 100 (1850). Ekhoff StClem. 120 (1912).
(4) -SAJEN. (förr) ett slags enklare ”sajen”. G1R 20: 52 (1549). Halffsaien till 3 quinne kiortzler tilschurit. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 90. TbLödöse 122 (1589).
(1 y α) -SAMARIA. (†) ett slags kortare ”samaria”. Carlén Klein 183 (1838).
(4) -SANN. icke alldeles l. bl. till hälften l. delvis sann. LittT 1795, s. 9. Halfsanna eller osanna allmänna satser. RiksdT 1829, nr 169, s. 3. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 209 (1899).
(4) -SANNING. ngt som är bl. till hälften l. delvis sant, halv sanning. Rogberg Pred. 2: 456 (1830). Högberg Frib. 402 (1910).
(1) -SATS. mus. halv sats. Satsens 4 takter kunna .. delas i två hälfter, hvardera bestående af 2 takter; en sådan del kallas en halfsats. Bauck 1Musikl. 2: 2 (1871).
(1) -SEENDE, n. (mindre br.) med. halvblindhet, hemianopsi. NF (1882). Östergren (1926).
(1) -SEKEL. (ett) halvt århundrade. Snellman Tyskl. 422 (1842). Under det senaste halfseklet. Söderwall i 3SAH 7: 36 (1892). Nära ett halvsekel senare. Segerstedt Händ. 176 (1921, 1926).
Ssgr: halvsekel- l. halvsekels-dag. femtioårsdag. Wirsén Dikt. 287 (1876).
-fest. femtioårsfest. Eichhorn Stud. 1: 248 (1869).
-gammal. femtioårig.
-jubileum. Eichhorn Stud. 2: 280 (1872).
-par. (-sekel-) (tillf., †) guldbröllopspar. Vi helsa Vårt Halfsekel-Par med vår Skål! JournLTh. 1809, nr 55, s. 2.
(1) -SEKUND. (en) halv sekund. En pendel, som slår halfsekunder är fyra gånger kortare än en sekundpendel. Ericsson Ur. 122 (1897).
-SEKUND-PÄNDEL. urmak. pändel som ”slår” halvsekunder. Schweder HbUrmak. 25 (1874).
-SEKUND-UR, n. urmak. ur med halvsekundpändel. JournManuf. 4: 1 (1834).
(1) -SFÄR. i sht mat. vardera hälften av en sfär; halvklot. Jordens södra half-sphær. Wallerius Tank. 179 (1776). NoK 41: 130 (1925).
(1) -SFÄRISK. som har formen av en halvsfär; halvklotformig. Rinman 1: 469 (1788). Fornv. 1920, s. 13.
(1) -SIDA. (en) halv sida (i bok l. tidning o. d.). SvLittFT 1836, sp. 246.
Ssg: halvsides-annons. annons som upptager en halv sida. Cederschiöld Manh. 163 (1916).
(4) -SIDEN, n. vävnad som består av silke i förening med ngt annat, mindre värdefullt material, vanl. bomullsgarn l. kamgarn; motsatt: helsiden. Linc. (1640). SFS 1906, nr 38, s. 15.
Ssgr: halvsiden-atlas. jfr ATLAS, sbst.5 1. Dalin (1852).
-damast. jfr DAMAST, sbst.2 1. OxBr. 11: 689 (1637).
-grosgräng. (-grof(f)grön(t)) (förr) VRP 23/3 1629. OxBr. 11: 735 (1640).
-klänning. (-siden- 1856 osv. -sidens- 1808) BoupptVäxjö 1808.
-sparlakan. Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 143 (i handl. fr. 1589).
-vävnad. PH 5: 3518 (1753).
(4) -SIDEN, adj. (†) av halvsiden. Halfsidna gröna band. VDAkt. 1706, nr 304. Schultze Ordb. 4094 (c. 1755).
(1) -SIDIG. särsk. med. om vissa sjukdomar, ss. förlamning, huvudvärk o. d.: som angriper bl. den ena halvan (av kroppen, huvudet osv.). Halfsidig Hufvudvärk (Hemicrania). Collin Ordl. (1847). Den halfsidiga förlamningen. Wretlind Läk. 9—10: 123 (1901). Kilian Stobæus .. hade .. halfsidig ansiktsvärk. 1LundagKron. 58 (1918).
(4) -SILKE. jfr -SIDEN. ÅgerupArk. Räkn. 1775.
(4) -SILL. (i västra Sv.) benämning på medelstor sill. HSillfBohusl. 46 (1828). Småsill blandad med stor och halfsill. VL 1901, nr 26, s. 3.
(4) -SITTA. intaga en ställning midt emellan sittande o. liggande (l. stående). I halvsittande ställning. Hartelius Sjukgymn. 35 (1870). Hon halfsatt uppbäddad bland en mängd kuddar. GHT 1896, nr 271, s. 2. Han halfsatt på vedlåren. Hallström Brilj. 80 (1896).
(jfr 1 y ε) -SITTEN, p. adj. (†) som besitter ett halvt hemman. RARP 3: 96 (1638).
(4) -SJUDA. [fsv. halfsudhin, p. pf.] (†) halvkoka. Linc. (1640; under semicoctus). Lät .. (kålen) litet meera än halffsiudhas. Kockeb. A 5 b (1650). Salé 19 (1664).
(4) -SJUK. lindrigt sjuk; nästan sjuk. VetAH 1767, s. 327. Jag skrattade mig halfsjuk. Andersson MickelR 216 (1900).
-SJUNDE, se HALV 1 f.
(4) -SJUNGA. (mindre br.) småsjunga; gnola; midt emellan tala o. sjunga. Atterbom Minn. 422 (1818). Tsarinnan .. halfsjöng på en folkvisa med tunn och länge sedan bruten stämma. Heidenstam Karol. 2: 245 (1898). Östergren (1926).
-SJÄTTE, se HALV 1 f.
(1) -SKATT. (†) så mycket som erlades i skatt för ett halvt hemman. G1R 26: 309 (1556). HFinlKamF 3: 75 (c. 1577).
(jfr 1 y ε) -SKATTEBONDE~0020. (i fråga om ä. förh.) skattebonde som innehade ett halvt hemman. Lignell Dal 1: 294 (i handl. fr. 1540).
(1) -SKILLING. (förr) (mynt med valör av) en halv skilling. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 102 (1854). Östergren (1926).
-SKILLINGS-STYCKE. (förr) Lovén Folkl. 164 (1847).
(4) -SKINLIG. (†) halvgenomskinlig. Hvit Marmor .. är funnen .. halfskinlig. Wallerius Min. 46 (1747). Möller (1790, 1807).
Avledn.: halvskinlighet, r. l. f. (†) Wallerius Min. 87 (1747). JournSvL 1799, s. 45.
(1 y α) -SKJORTA. (†) kort skjorta. BoupptSthm 27/10 1659. 4. st: Halfskiortor 1. lånngh Skiorta. Därs. 1671, s. 109 (1669). En half-skiorta, som man tager på sig öfver en annan. Möller (1745; under chemisette). ÖoL (1852).
(1) -SKO, r. l. f. hovsl. om hästsko o. d. som utgör bl. (ungefär) den ena hälften av en vanlig sko. Brauner Bosk. 41 (1756; i fråga om oxar). Vill man ej (vid beslag av bockhov hos hästar) bruka halfskor, måste skon åtminstone vara tjockare än vanligt i tån. Billing Hipp. 276 (1836). HTSkån. 3: 180 (1909).
(4) -SKOTT. (föga br.) skeppsb. kortare vertikal skiljevägg i ett fartyg (som sträcker sig över bl. en del av fartygets längd l. bredd). SFS 1864, nr 17, s. 2. Halfskott användas bl. a. af järn (stål) tvärskepps som en extra stark förbindning vid masterna i mycket stora segelfartyg eller långskepps antingen såsom ballastskott, då rörlig ballast begagnas, eller slingerskott i öfra delen af lastrum, då lös spannmålslast föres. 2NF 25: 1145 (1917).
(4) -SKRATTA. (mindre br.) småskratta. Envallsson Förm. 13 (1799). (Han) sade halfskrattande och gemytligt till Hård: — Jag tror jag sof en stund. Tavaststjerna Inföd. 60 (1887).
(1) -SKRIVA. dels (förr) i uttr. hava halvskrivit, hava skrivit (ngt) till hälften, dels i p. pf. ss. adj.: (bl.) till hälften (färdig)skriven. Rättnu, som jag halfskrifvet hade, bekom jag min käre farkärs .. bref. Ekeblad Bref 1: 70 (1651). Läkaren lade ifrån sig det halfskrifna receptet. Crusenstolpe Mor. 2: 287 (1840). Östergren (1926).
(4) -SKUGGA, r. l. f. lätt l. svag skugga; omväxlande sol o. skugga; övergång mellan ljus o. skugga; ofta mål. Möller (1745; under presqu'ombre). Scheutz Ritk. 192 (1832). I det fall att ljuskällan .. är .. en kropp med utsträckning kan man särskilja kärnskuggan .. och halfskuggan, d. v. s. det område, som mottager ljus men endast från en del af ljuskällans tillvända yta. Moll Fys. 4: 36 (1901). Kjellin Troili 1: 184 (1917). särsk. skogsv. om det ljusförhållande som blir rådande, då enstaka träd vid trakthuggning kvarlämnas, så att varje del av arealen under någon del av dagen blir beskuggad. Skogvakt. 1890, profnr s. 11. SkogsvT 1904, s. 482.
Avledn.: halvskuggig, adj. särsk. skogsv. o. trädg. HbTrädg. 1: 60 (1872).
(4) -SKUM, n. (i vitter stil, föga br.) i uttr. i halvskummet, i halvskymningen. Der nere i halfskummet under dem låg Johannes Döparens kyrka. Heidenstam End. 198 (1889). Högberg Baggböl. 2: 164 (1911).
(4) -SKUM, adj. jfr HALV-MÖRK. Här är nu halfskumt. Almqvist Amor. 246 (1839). I den halvskumma dagern. Högberg Frib. 98 (1910).
(4) -SKUMMAD, p. adj. (i fackspr., mindre br.) om mjölk: lätt skummad; handskummad (utan föregående isbehandling). SmålAlleh. 1883, nr 23, s. 4. Ribbing BarnFostr. 96 (1892).
(4) -SKYLD ~ʃy2ld, p. adj.1 som bl. delvis l. till hälften skyles. Lagerbjelke i 2SAH 12: 211 (1826). Och yfviga flätorna gledo / på halfskyld barm. Jensen FjStig 72 (1893).
(1 y β) -SKYLD ~ʃyl2d, p. adj.2, förr äv. -SKYLT, p. adj. (i sht jur.) jfr HALV-SLÄKTING. FörarbSvLag 1: 253 (1690). Halfskylda (kallas) .. de, som .. hafva allenast en gemensam stamfader eller en gemensam stammoder. Schrevelius CivR 1: 54 (1844).
(1 y β) -SKYLDSKAP~20 l. ~02. jur. till -SKYLD, p. adj.2: förhållandet att vara halvskylda. NF 6: 543 (1882).
(4) -SKYMNING. lätt skymning, halvdunkel; äv. bildl. Atterbom Minn. 208 (1817). Ur .. minnets halfskymning. Weibull LundLundag. 260 (1883). Modern .. satt .. och sydde i halfskymningen. Roos Önsk. 3 (1892).
(jfr 1 y δ) -SKÅP. (†) väggfast skåp som saknar rygg o. (vid placering i hörn o. d.) sidovägg(ar); äv.: nischskåp. BoupptSthm 19/9 1672. Uti ett halfskåp eller niche (i Edshults kyrka) stod en bild. Allvin Mo 154 (1857).
(4) -SKÄMD, p. adj. till hälften l. nästan skämd. —
(1) -SKÄPPA. (förr) (rymdmått som rymmer) en halv skäppa. Swedberg Ordab. (c. 1730). Halv-skäppa, En åttondedels tunna, el. ett mått, som innehåller fyra kappa, och kallas på somliga orter Fiärding, el. fiärdedels Spann. Schultze Ordb. 4172 (c. 1755). Carlén Rosen 382 (1842).
(jfr 1 y ζ) -SLAG, sbst.1 (halv- 1745. halvt- 1675) (numera knappast br.) med. o. veter. av slaganfall framkallad förlamning i ena sidan l. halvan av kroppen. Lindh Huuszapot. 20 (1675). Blodslaget kan .. vara ”fullständigt” d. v. s. sträcka sig till hela kroppen eller ”ofullständigt” (halfslag), endast till ena kroppshälften eller till framdelen eller bakdelen. Lundberg HusdjSjukd. 187 (1868).
(1) -SLAG, sbst.2 sjöt. om visst sätt att göra fast en (tåg)ända o. d.; jfr HALV-STEK. Slå ett halvslag. Enkelt, dubbelt halvslag. Dalman (1765). Halfslag uppstår .. af en bukt, om man blott korsar dess ändar. Öhrvall Knut. 33 (1908). Två halfslag är kanske den vanligaste, på sjön förekommande knut. Därs.
(1 e γ β') -SLAG, sbst.3 klockslag som angiver halvtimme; motsatt: timslag. Schweder HbUrmak. 26 (1874).
(4) -SLAGEN, p. adj. särsk. tekn. om bladguld: slagen i ngt tjockare dimension än ”helslaget”. Månsson Åderlåt. 58 (1642). Bladguld, äkta, halvslaget, skall innehålla 99 % finguld. SFS 1922, s. 307.
(1 z) -SLANGA. [fsv. halfslanga] (förr) ett slags lättare slanga; stundom: falkon. G1R 4: 37 (1527). Hildebrand Medelt. 2: 846 (1898; efter handl. fr. 1525). Anm. I ä. tid förekommer ngn gg pl.-formen halveslangor (halffveslanger). G1R 25: 362 (1555). BtFinlH 3: 319 (1555).
Ssg: halvslange-lod. (†) kula till halvslanga. G1R 2: 105 (1525). Johansson Noraskog 2: 177 (1882; efter handl. fr. 1558).
(4) -SLITEN, p. adj. [fsv. halfslitin] till hälften l. nästan (upp)sliten. GripshInvent. 26/5 1547. (En) halfsliten plyschkappa. Hedenstierna FruW 202 (1890).
(4) -SLOCKNA. till hälften l. nästan slockna; äv. bildl.; nästan bl. i p. pr. o. p. pf. Adlerbeth Æn. 305 (1804). Man fann att hans blick, halfslocknande, dröjde vid Erik. Wirsén Vint. 270 (1890). Vanka av och an sugande sin halvslocknade pipa. Bergman LBrenn. 41 (1928).
(4) -SLUMMER. tillstånd midt emellan vaka o. slummer; lätt slummer. SvTyHlex. (1851). Pilten (tyckte sig) i halvslummer .. höra den bladbekrönte Näckens giga. Böök ResSv. 93 (1924).
(4) -SLUMRA. vara försänkt i halvslummer; slumra lätt. Bremer Grann. 1: 201 (1837).
(4) -SLUSK. (vard.) halvsluskig karl. Angered-Strandberg NVärld. 168 (1898). Engström 5Bok 98 (1910).
(4) -SLUSKIG. (vard.) nästan l. tämligen sluskig. Wallbeck-Hallgren VandrEl. 130 (1910). Jag blev omgiven av en mängd halvsluskiga figurer. Cederschiöld Manh. 36 (1916).
(1 y) -SLUSS. tekn. stämsluss, stämportssluss. Stiernstolpe Arndt 1: 192 (1807). 2UB 9: 408 (1905).
(4) -SLUT. (mindre br.) mus. halvkadens. Wegelius Musikl. 1: 89 (1888). BonnierKL 6: 386 (1925).
(4) -SLUTEN, p. adj. till hälften l. delvis sluten. Schultze Ordb. 4571 (c. 1755). Med halfslutna ögon. PoetK 1820, 1: 3. särsk. bef. om fältvärk: som i front o. flanker är försett med bröstvärn av jord, men i rygglinjen blott har stormhinder. NF (1882). Zethelius Fältarb. 48 (1892).
(4) -SLÄCKT, p. adj. till hälften l. nästan släckt; ofta mer l. mindre bildl. En halvsläckt cigarr. Hans halfsläkta ögon. Ekelund Fielding 410 (1765). Arnell Scott 184 (1829).
(1 y β) -SLÄKT.
I. (nästan bl. jur.) ss. sbst.
1) koll., om personer som härstamma från gemensam (stam)fader, men olika (stam)mödrar l. tvärtom; (ngns) halvsläktingar. FörarbSvLag 1: 124 (1689). ÄB 3: 5 (Lag 1734). Körner JurRådg. 25 (1888).
2) abstr.: halvsläktskap. Som nu är mindre blodzförwanskapp uti halffslächt än heelslächt (så osv.). FörarbSvLag 1: 132 (1690). Björling CivR 231 (1911).
II. (mindre br.) ss. oböjl. predikativ: halvbesläktad, halvskyld. Sahlstedt (1773). Auerbach (1909).
(1 y β) -SLÄKTING. (nästan bl. jur.) jfr -SLÄKT. Körner JurRådg. 25 (1888). 2NF 10: 1086 (1909).
(1 y β) -SLÄKTSKAP~02 l. ~20. (nästan bl. jur.) förhållandet att vara halvsläktingar. Kallenberg CivPr. 1: 259 (1917).
(4) -SLÖA. (vard.) smått slöa. Sitta och halvslöa. TT 1899, Byggn. s. 12.
(jfr 1 x) -SMIDE. (†) jfr LEGO-SMIDE. Bergv. 1: 309 (1682). Halfsmide kallas det, då bergsman, som äger hammare, antingen tager en annans tackjärn och det utsmider med sina egna eller med köpekol, eller ock tillåter någon annan at föra tackjärn til hammaren at det utsmida. Rinman (1788). Möller (1807).
(4) -SMIDIG. (numera mindre br.) metall. om metall, i sht järn: icke fullt smidbar. Rinman 1: 80 (1788). SFS 1847, nr 32, s. 17.
(1, 4) -SMÄLTA, v. till hälften l. nästan övergå i smält tillstånd; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv. (Smör) sättes .. på elden och röres, när det är litet mer än halfsmält, tages det derifrån. Warg 529 (1755). Berzelius Blåsr. 194 (1820). Hallström Händ. 302 (1927). särsk. i fråga om matsmältning o. d., i p. pf.: (bl.) till hälften smält; äv. bildl. Nordforss (1805). Halfsmälta födoämnen. Nilsson Fauna II. 2. 2: 240 (1834). Halvsmälta lärdomar. Östergren (1926).
(4) -SNILLE. (ngt försmädligt, numera föga br.) halvgeni. (Kellgren) har .. det lyckligt samlade, lätta och artiga halfsnille, som flygtiga hopen begriper och älskar. Thorild Gransk. 1784, 1: 23. Det är blott den egenkära medelmåttan och det djerfva halfsnillet förbehållet, att aldrig misstro sina krafter. Rosenstein 1: 78 (1787). SvLittFT 1834, sp. 355.
(4) -SORG. om (i allm. icke helt svart) sorgdräkt som bäres mot slutet av sorgtiden ss. en övergång från den djupa sorgdräkten l. som bäres vid sorg efter avlägsnare släkting o. d.; motsatt: djup sorg. Wikforss 1: 733 (1804). Hagdahl Det bästa 253 (1885).
(4) -SOVA. befinna sig i ett tillstånd midt emellan sömn o. vaka, icke vara fullt vaken. Sitta och halvsova. Stiernhielm Herc. 15 (1648, 1668). Yngste bokhållarn, som halfsofver på disken. Hedenstierna FruW 202 (1890).
(1) -SPANN. (förr) (rymdmått för torra varor som rymmer) en halv spann, en fjärdedels tunna. Teitt Klag. 48 (1556). LReg. 31 (1602). Een vproghat och wälmått halffspan. AJGothus ThesArithm. 127 (1621). Östergren (1926).
(1) -SPANT. skeppsb. spant som (i för o. akter) sträcker sig mellan resningen o. relingen på endera sidan av ett fartyg. Witt Skeppsb. 54 (1857). Engström Skeppsb. 17 (1889).
(1 z) -SPETS. (†) ett slags kortare pik; jfr HALV-PIK. HFinlH 3: 272 (1555).
(4) -SPRINGA, v. befinna sig i en rörelse midt emellan gång o. springande, småspringa. Stiernhielm Ut. (1658, 1668). En ensam nattvakt halfspringer på gatan, för att icke frysa fötterna af sig. Strindberg SvÖ 2: 151 (1883). Han kom halfspringande, i hack och häl följd af en gul byracka. PT 1903, nr 4, s. 2.
(4) -SPÄCKHUGGARE~0200, m. l. r. zool. det till delfinernas familj hörande, späckhuggaren närstående valdjuret Pseudorca crassidens Owen. Lilljeborg Däggdj. 1020 (1874).
(1, 4) -SPÄNN.
1) i uttr. i l. på halvspänn (jfr 3), om hane å handeldvapen: (i det läge då den är) till hälften spänd; äv. i överförd anv., om handeldvapen: med hanen på halvspänn. Leijonflycht (1827). Hanen bör alltid stå på halfspänn! Bergström HbJagtv. 23 (1872). Låt hanarne vara i halfspänn, då det icke är fråga om att skjuta! Skogvakt. 1891, s. 223.
2) konkret, på gevärslås o. d., om den fördjupning på viss del av låset i vilken en hake l. dyl. ingriper, då hanen befinner sig i halvspänn. Jochnick Handgev. 15 (1854). 2NF 11: 369 (1909).
3) [bildl. anv. av 1; jfr uttr. på (hel)spänn] (vard., mindre br.) i uttr. på halvspänn (jfr 1), i en viss (icke alltför stark) spänning. Jag satt .. på halfspänn (under forsfärden). TurÅ 1905, s. 291. Siwertz Eld. 139 (1916).
(1, 4) -SPÄNNA. sätta på halvspänn (jfr -SPÄNN 1). Snapphanelåset var det första lås, som kunde halfspännas. Jochnick Handgev. 118 (1854). EldhandvSkjutsk. 2: 54 (1877). särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.
a) (med hanen) på halvspänn; stundom äv. i uttr. på halvspänd l. på halvspänt. Möller (1790). JernkA 1826, 1: 253. Halfspändt, kallas det gevär, hvars hane är så mycket tillbakadragen, att låset knäppt en gång, d. v. s. att stången gripit uti första haket. Källström Jagt 236 (1850). Ställa, stå på halfspändt. Schulthess (1885).
b) (mindre br.) bildl., om öga o. d.: halvöppen. Med ett halfspändt öga än / Du ruskig under täcket gäspar. Lidner 2: 67 (c. 1790). Han hade talat med halfspända ögonlock; nu fällde han dem helt och hållet. Strindberg RödaR 38 (1879).
(1, 4) -SPÄNNARE-LÅS. (förr) visst slags bösslås som kunde ställas i halvspänn (jfr -SPÄNN 1). Dhe franske halfvspennare-låsen medh hakar. Carl XII Bref 358 (1698). Spak Handskjutvap. 25 (1890; i fråga om förh. 1675).
(1, 4) -SPÄNNING. (†) i uttr. (sätta bössan) i l. på halvspänning, i l. på halvspänn (se -SPÄNN 1). Möller (1790). ÖoL (1852).
(4) -STAM. (föga br.) trädg. halvhög stam; i sht i fråga om fruktträd. Lundberg Träg. 64 (1754). SDS 1896, nr 433, s. 2.
Avledn.: halvstammig, adj. (föga br.) trädg. med halvhög stam. Lundberg Träg. 39 (1754). Allt efter stammens olika höjd benämnas vanligtvis träden: högstammiga, med 6—7 fots stam, halfstammiga, med 3—5 fots samt lågstammiga, med 1—2 fots stam. HbTrädg. 3: 46 (1872). Abelin MTr. 83 (1902).
(4) -STARK. (i sht i fackspr.) (ungefär) midt emellan stark o. svag. Mankell Lb. 80 (1835). Stora Napoleon-Cigarrer af utmärkt fina Havannablad, halfstarka. AB 1845, nr 294, s. 4. särsk. språkv. i fråga om accent. Wulff Värsb. 17 (1896). Halfstark (eller ”starkt bitonig”) stafvelse (semifortis). Noreen Pros. 11 (1897).
(4) -STATLIG. till hälften l. delvis statlig. GHT 1897, nr 9, s. 2. SvD(A) 1929, nr 327, s. 5.
(1) -STAV. (i fackspr.) Halfstaf .. kallas en rund konvex list, som utgöres af 1/4 cirkel. Sturtzenbecher (1805). Klint (1906).
(1) -STEK, n. (mindre br.) sjöt. = HALV-SLAG, sbst.2 Deleen 598 (1829). Auerbach (1909).
(1, 4) -STEKA. steka (ngt) till hälften; särsk. i p. pf.; äv. bildl. Sigfridi L 2 a (1619). Tagh en Hara och halffsteek honom. Kockeb. B 4 b (1650). (Man) låter .. (köttet) blifva något mer än halfstekt på spettet. Warg 65 (1755). Östergren (1926).
(4) -STELNA. till hälften l. nästan stelna; utom i fackspr. nästan bl. i p. pf. VRP 1709, s. 276. Halfstelnade af köld begynte de .. at ropa om hjelp. Eurén Kotzebue Orth. 1: 104 (1793). Granit är .. en kraftfull limonad, som fått halfstelna i is. Grafström Kond. 138 (1892).
(1) -STEN. (i fackspr.) en halv sten; särsk. om halva längden (hela bredden) av en tegelsten. Lind (1749; under stein-stück). Inre väggen är en halfsten tjock. TT 1900, Byggn. s. 68. —
-STENS-MUR. byggn. mur med en tjocklek av en tegelstens bredd. Uti halfstensmur lägges teglet alltid längsefter muren. Stål Byggn. 1: 250 (1834).
(1) -STOCK. (i fackspr.) gevärsstock som bl. når till halva pipan. Meurman (1846). Halfstockar äro bäst, emedan pipan, som vid skottet .. utvidgar sig, bör vara skiljd från andra kroppar. Källström Jagt 106 (1850). Alm VapnH 183 (1927).
(1) -STOCKAD, p. adj. (i fackspr.) om gevär o. d.: försedd med halvstock. Swederus Jagt 23 (1832). Jaktgevären (äro) ofta halfstockade. 2NF 36: 212 (1923).
(1) -STOD. (†) halv (hälften av) skadeersättning. BtFinlH 2: 219 (1588).
(4) -STOLLE. (vard.) ”halvstollig” person. Lagerbring HistLit. 359 (1748). Sundelius NorrköpMinne 632 (1798).
(4) -STOLLIG. (vard.) jfr HALV-TOKIG.
(1) -STOP. (halv- 1588 osv. halvt- 1664) (förr) rymdmått som rymmer ett halvt stop; så mycket våtvaror som rymmes i ett dyl. mått. Lælius Bünting Mynt 22 (1588). Ett Halffstop söth Miölk. Salé 117 (1664). Rig 1925, s. 150.
-STOPS-BUTELJ. (förr) butelj som rymmer ett halvt stop. BoupptVäxjö 1746. En halvstopsbutelj brännvin. Nilsson FestdVard. 155 (1925).
-STOPS-FLASKA. (-stop- 16331698. -stops- 1659 osv.) (förr) jfr -STOPS-BUTELJ. JBureus (1633) i 3SAH 23: 361. En halfstopsflaska med söt mjölk. Strömborg Runebg IV. 1: 11 (1896).
(4) -STOR. midt emellan stor o. liten; äv.: halvvuxen. BoupptVäxjö 1742. Sillen är .. hvad man kallar halfstor. VexiöBl. 1819, nr 2, s. 1. Halfstora gossar. Bremer GVerld. 1: 79 (1860). En halfstor kappsäck. Nyblom Minn. 2—3: 201 (1904).
(4) -STORM. (föga br.) halv storm. VetAH 1762, s. 189. De tre följande dagarne blåste halfstorm. SDS 1897, nr 175, s. 3.
(1) -STRECK. (i fackspr.) på kompass: hälften av ett ”streck”. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). Wrangel SvFlBok 443 (1898).
(1) -STROF. metr. (i sht i fråga om fornnordisk poesi) halv strof. Fyra versrader utgöra .. en halfstroph (vísuhelmingr). Bring Rask 101 (1837). Rydberg Myt. 1: 396 (1886).
(1 y α) -STRUMPA. strumpa som räcker upp ungefär på halva underbenet; kortstrumpa. BoupptSthm 29/11 1665. 2NF 27: 376 (1918). jfr: Ett par Sillkes halfStrumpor. BoupptSthm 15/2 1659. särsk. veter. i oeg. anv., i sht i pl., benämning på vissa på nedre delen av benen hos hästar (o. nötkreatur) ofta förekommande vita tecken, då dessa bl. nå upp till midten av skenbenet; jfr HALV-STÖVEL slutet. LB V. 2: 61 (1908).
(1 y) -STUFF. bärgv. Det i .. (Sala silvergruva) brutna berget skrädes till tre grader af rikedom, nämligen helstuff (med 40—50 % bly), halfstuff (20—25 % bly) och vask (3—3,5 % bly). 2UB 5: 166 (1902).
(1 z) -STUKAT. (förr) ett slags kortare värja. BoupptSthm 31/10 1667. Därs. 22/6 1677.
(1) -STYCKE. (i fackspr.) om tygräcka som är hälften så lång som ett helt ”stycke”. TbLödöse 89 (1588). Lakansväv .. Helstycke c:a 35 meter och halvstycke c:a 18 meter. KatalÅhlénHolm 1916, s. 44.
(1) -STYVER. (förr) (mynt gällande) en halv styver. Lagerström Jeppe 11 (1735). VDAkt. 1798, nr 376.
-STYVERS-KRINGLA. (förr) kringla som kostade en halv styver. Runeberg 4: 250 (1836).
(jfr 3 c) -STÅNG. (föga br.) i uttr. på halvstång, på halv stång. (De) begärde, att nationella flaggan måtte hissas på halfstång. Agrell Maroco 2: 200 (1798, 1807). Klint (1906).
(1 y α) -STÖVEL. kort stövel vars skaft räcker upp ungefär till midten av underbenet; stövlett. OxBr. 9: 404 (1626). Hans nåd (var) .. iförd någon sorts jaktdräkt och halfstöflar. Bergman HNådT 122 (1910). särsk. veter. i oeg. anv., i sht i pl., i fråga om hästar, = HALV-STRUMPA slutet. Juhlin-Dannfelt 399 (1886). 2NF 27: 608 (1918).
-STÖVLAD, p. adj. veter. motsv. -STÖVEL slutet: försedd med ”halvstövlar”. Billing Hipp. 127 (1836). Spak HbFältartill. 87 (1873).
(4) -SUCK. (föga br.) liten l. lätt suck. Lenngren (SVS) 2: 202 (1798). Ett förälskadt bröst en halfsuck drar / I hopplös kärlek. Ingelman 100 (1838, 1843). Östergren (1926; angivet ss. skönl.).
(4) -SUCKANDE, p. adj. (tillf.) lätt suckande. Den milda, längtande, halfsuckande Oxenstjernska Sångmön. Tegnér (WB) 3: 234 (1819).
(1) -SULA, förr äv. -SÅLA, r. l. f. skosula som påsättes utanpå ett skodons undersida, täckande den främre hälften därav. Schultze Ordb. 4011 (c. 1755). KatalOscaria 1927, s. 52.
(1) -SULA, förr äv. -SÅLA, v. -ning. förse (skodon) med halvsula (halvsulor); sula (skodon). VRP 24/5 1732. (Gossarna) hvilka (i Adolf Fredriks arbetsstuga) undervisats i skomakeri, hafva .. klackat och halfsulat 57 par skodon. RedSthmArbStug. 1: 8 (1888).
(4) -SUR. till hälften surnad; nästan sur. Halfsurt kött. Linné Ungd. 2: 292 (1734). Halfsur skummjölk. TLandtm. 1897, s. 230.
(4) -SUVERÄN, adj. (i fackspr.) (bl.) till hälften suverän; icke fullt suverän. Brask Pufendorf Hist. 251 (1680). Bulgarien, ”halfsuveränt” furstendöme i norra delen af Balkanhalfön. 2NF 4: 556 (1905).
(4) -SUVERÄNITET. (i fackspr.) jfr -SUVERÄN. 2NF 23: 1171 (1916). Termen halfsuveränitet (har) begagnats om förhållandet mellan öfver- och understater och särskildt om suzeränitetsförhållandet .., hvilket då skulle innebära en delning af suveräniteten. Därs. 27: 795 (1918).
(4) -SVAG. särsk. (mindre br.) språkv. svagt bitonig. Halfsvag .. stafvelse. Noreen Pros. 11 (1897).
(4) -SVART. nästan svart, gråsvart. Spegel 54 (1712). Jag hade .. målat händer och ansikte halvsvarta med utspädd tusch. Hedin ScoutL 305 (1913).
(4) -SVENSK, adj. (bl.) till hälften l. delvis svensk. Jag angrep honom (dvs. Goethe) med min halfsvenska tyska. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 36 (1804). Beckman SprL 96 (1918).
(4) -SVENSKA, r. l. f. språk som bl. delvis l. till hälften är svenska, med utländska ord o. vändningar starkt uppblandad svenska. När .. (våra tidningar) på ett slags halvsvenska återgiva utländska blads artiklar. VerdS 164: 27 (1909).
(4) -SVIN. (i södra Sv.) landt. halvvuxet (göd)svin. ÅgerupArk. Bouppt. 1753. Gödda halfsvin och grisar. SDS 1895, nr 91, s. 3. Därs. 1928, nr 51, s. 1.
-SVULTEN, se -SVÄLTA.
(1 y β) -SVÅGER. (mindre br.) i fråga om släktskapsförhållande mellan tvenne personer av vilka den ene (ena) är gift med ngn av den andres (andras) halvsyskon. VgFmT II. 8—9: 195 (1730). Hedenstierna Marie 224 (1896).
(4) -SVÄLT. tillstånd som närmar sig svält. Tyna bort i halfsvält. Hierta-Retzius ArbStug. 44 (i handl. fr. 1887). Ställas på halfsvält. 2NF 4: 93 (1905).
(4) -SVÄLTA. nästan svälta. Strindberg SvÖ 1: 161 (1882). Kvinnorna (ha) .. bjudit ut sin arbetskraft till sådant pris, att de ofta måst halvsvälta. Grimberg SvH 548 (1909). särsk. i p. pf. ss. adj.: nästan utsvulten. En blek, .. halfsvulten .. skrifvare. Backman Dickens Pickw. 1: 382 (1871).
(1) -SVÄNG. särsk. (†) mil. om (kavalleri- l. artilleriavdelnings) frontförändring ett fjärdedels varv. KrigsmSH 1798, s. 217. KrigVAH 1806, s. 182. ExFältartill. 1893, 1: 146.
(1 y β) -SYSKON. om personer (ngn gg äv. om djur) som hava antingen fader l. moder gemensam, men icke bådadera; motsatt: helsyskon, samsyskon; nästan bl. i pl.; jfr HALV-BRODER, -SYSTER. SthmTb. 12/4 1557. FörarbSvLag 1: 124 (1689; i sg.). Engelska Vagnshästar, mörkbruna vallacker, halfsyskon. SD(L) 1901, nr 91, s. 1. WoH (1904).
-SYSKON-BARN. (-syskon- 1749 osv. -syskona- 16861730. -syskone- 1690c. 1765. -syskons- 16891690) halvsyskons barn; halvkusin. Schmedeman Just. 1070 (1686). Desse bägge Contrahenter (äro) .. halfsyskonebarn, effter de äre födde af 2. Systrar, som wäl hafwa hafft en Moder, men icke en Fader. VDAkt. 1716, nr 78. Han är halfsyskonbarn med mig. Lind (1749). Reuterdahl SKH III. 1: 305 (1863).
(1 y β) -SYSTER. jfr -SYSKON. SthmTb. 9/7 1554.
-SYSTER-BARN. (-syster- 1678 osv. -systers- 1678) (ngns) halvsysters barn. BoupptSthm 21/2 1678.
-SYSTER-DOTTER. (ngns) halvsysters dotter. BoupptVäxjö 1778.
-SYSTER-SON. (-syster- 1882 osv. -systers- 1661) (ngns) halvsysters son. VDAkt. 1661, nr 269.
-SÅLA, sbst. o. v., se -SULA, sbst. o. v.
(4 c) -SÅLD, p. adj. (numera bl. tillf.) (redan) till hälften l. nästan l. så godt som såld. (Eng.) Good ware makes quick markets, (sv.) godt gods är halfsåldt. Serenius Ll 2 a (1734).
(1) -SÄCK. (i sht i fackspr.) säck som rymmer hälften så mycket som en ”hel säck”, i nyare tid 50 kg. BoupptSthm 4/2 1676. SFS 1918, s. 257.
(jfr 1 y δ) -SÄNG. (†) vid en vägg l. i ett hörn fäst säng som saknar långsida (o. gavel) inåt väggen (l. väggarna); jfr HALV-SKÅP. BoupptSthm 6/11 1658. Een halfsängh .. stood framme vthi wråen. VDP 1673, s. 413. BoupptRasbo 1770. Erixon Möbl. 1: IX, XVI (1925).
(4) -SÄNKT, p. adj. till hälften l. delvis sänkt; särsk. om ögonlock. Almqvist DrJ 348 (1834). En skadeglad blick smög sig under hans halfsänkta ögonlock fram emot henne. Benedictsson Folkl. 64 (1887).
(1) -SÄTES, adj. oböjl. (förr) kam. som besitter ett halvt hemman; motsatt: fullsätes. Halfsätes Crone och Skattebönder. Stiernman Riksd. 679 (1612).
(1 x) -SÄTTA, -ning. (†) ingå överenskommelse om l. idka hälftenbruk i fråga om tackjärnsblåsning på sådana villkor att den ene släpper till malm o. den andre kol, varefter det erhållna tackjärnet delas lika. Bergv. 1: 664 (1726). Rinman (1788).
(4 a) -SÖMN. tillstånd midt emellan sömn o. vaka; lätt dvala. Spegel 89 (1712). Svenson FrödingDiktn. 47 (1916).
(4) -SÖMNIG.
1) (†) halvsovande, knappast vaken. Footfolcket .. greep Fienden an, som .. skingradh war, och månge aff them än nu nestan halffsömnighe. Schroderus Liv. 601 (1626). Schultze Ordb. 4719 (c. 1755).
2) en smula sömnig l. slö. Gubben såg med halfsömniga ögon på dem. Norlind Hell 1: 83 (1912).
(1) -TAK. tak med lutning bl. åt en sida; motsatt: sadeltak; förr äv. om skjul med dyl. tak. G1R 10: 215 (1535). Sidoskeppen (i kyrkan hava) ej haft halftak, utan i stället gafvel med sadeltak för hvart och ett af sidoskeppens hvalf. SvFmT 11: 158 (1901).
Ssg: halvtaks-hus. särsk. trädg. om växthus med glastak bl. åt sydsidan. 2NF 33: 482 (1922).
(1) -TAKTS-PAUS. mus. (tecken som betecknar) en halv takts paus. SvLitTidn. 1818, sp. 533. Möller LbMus. 12 (1880).
(1) -TALA. (†) i uttr. (icke) hava halvtalat, (icke) hava uttalat (ngt) till hälften; (icke) få halvtalat, (icke) få tala ut till hälften. För änn frw margrete hadhe halfftaladh thett ordh, / medh äre, / för lågh silkes tiell på gröne iordh. Visb. 1: 34 (1572). Han fick ett slätt svar af dronningen, i dätt han icke fick halfftalt, förr än dronningen sade, att han kom för sent. Ekeblad Bref 1: 336 (1654; rättat efter hskr.).
(1) -TALIG. (föga br.) som (bl.) har halva (det normala) antalet; motsatt: fulltalig. Fryxell Ber. 6: 259 (1833). Regementena (voro) knappast halftaliga. Heidenstam Karol. 1: 9 (1897).
(4) -TAM. midt emellan vild o. tam. (Dovhjorten) förekommer .. i djurgårdar och parker i halftamt skick. Nilsson Fauna 1: 500 (1847).
(4) -TAMD l. -TÄMD, p. adj. till hälften tamd; halvtam. Stiernstolpe Cuv. 98 (1821). En halvtämd Antilop. Arnell Moore 1: 38 (1829). De halftamda bufflarna. (Cavallin o.) Lysander 132 (1864).
(4) -TANDLJUD~02. (föga br.) språkv. dentilabial. NF 3: 1068 (1879). 2NF (1909).
Spoiler title