SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1930  
HAMIT hami4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(cham- 18261863 (: chamitiskt). ham- 1874 (: hamitiska, adj. sg. best.) osv.)
Etymologi
[avledn. till Ham, namn på en av Noaks söner från vilken hamiterna ansetts härstamma (jfr 1Mos. 10: 6 ff.); jfr JAFETIT, SEMIT]
eg.: ättling av Ham; person tillhörande den (vanl. till vita rasen förda) folkgrupp som sedan urminnes tider bebott norra o. nordöstra Afrika; person som talar hamitiskt språk. Palmblad HbGeogr. 1: 101 (1826). (Nubien var bebott av) den gren av vita rasen, som kallas för hamiter. Grimberg VärldH 1: 59 (1926).
Avledn.: HAMITISK, adj. Melin HelSkr. 1Mos. 10: 6 anm. (1863). (Somliga) uppställa .. egyptiskan som en särskild afdelning och räkna till den hamitiska (språk-)stammen endast de berberska och de kuschitiska språken. Zetterstéen SemSpr. 14 (1914).
Spoiler title