SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1930  
HANDEL han4del, sbst.2, r. l. m. (G1R 1: 19 (1521) osv.) ((†) n. G1R 1: 119 (1523), HFinlÖ 1: 395 (c. 1730)); best. -n (2Saml. 13: 33 (i handl. fr. 1687) osv.), äv. (numera föga br.) handlen (Lucidor (SVS) 136 (1671), Ljunggren Bellm. 85 (1867)) o. (numera bl. bygdemålsfärgat) -elen (1Kon. 15: 5 (Bib. 1541), KyrkohÅ 1914, s. 312) ((†) -elin Brahe Kr. 54 (c. 1585)); pl. (†) -er (G1R 10: 259 (1535: handeller), Därs. 24: 356 (1554)) l. (ss. n.) = (RA 3: 115 (1593), Fosz 436 (1621)).
Ordformer
(-eell Brahe Kr. 51 (c. 1585). -el G1R 1: 19 (1521) osv. -ell SvTr. 4: 68 (1523). -il(l) G1R 1: 272 (1524), UrkFinlÖ I. 2: 148 (1597))
Etymologi
[liksom d. handel lånat av mnt. l. t. handel (tidigast anträffat i mht.), vbalsbst. till handelen resp. handeln (se HANDLA)]
vbalsbst. till HANDLA. Anm. Den mer l. mindre tautologiska sammanställningen handel och vandel förekommer under 5 slutet, 6 a, 11 a α, b α, ζ.
1) (†) motsv. HANDLA 3 a: hanterande av ngt i rent fysiskt avseende, handskande (med ngt). Sådhana handel med thesse döde kroppar (näml. att gräva dem upp o. bränna dem) ähr .. teckn nog till Kon. Christierns outsleckelige haat till the Svenske. LPetri Kr. 149 (1559).
2) (†) motsv. HANDLA 4: mellanhavande mellan olika personer; förbindelse, umgänge, gemenskap, sammanlevnad; äv. om könsförbindelse. G1R 1: 119 (1523). Judhana haffua ingen handel medh the Samaritaner. Joh. 4: 9 (NT 1526). Matthias sade, at samma quinfolck schal icke haffua warit möö, när han kom i handel med henne. VRP 1610, s. 230. Onda tilfälligheeter vthi then Menniskliga Handelen. Voigt Alm. 1684, s. B 2 b. Fastän han .. väl merkte med hvem han var kommen i handel. Münchenberg Scriver Får. 133 (1725). Den Lärda Handeln. Thorild 3: 51 (1791). — särsk. övergående i bet.: tvist, träta; strid, slagsmål; jfr HÄNDEL. Ordspr. 29: 9 (Bib. 1541). Skarpe och hvasse (vapen), så att the kunne bijte opå, när man komme til handels och udi mangel (dvs. handgemäng) medh fienderne. G1R 25: 353 (1555). Gustav får .. handel med en Officer, som honom på ett par Pistoler vtfordrade. Humbla Landcr. 129 (1740). Lindfors (1815).
3) (†) motsv. HANDLA 5: sysslande med l. företagande av ngt, förfarande, operation; förfaringssätt; skick o. bruk i ngt visst fall l. i allmänhet (jfr 6). Her vtij rigit .. brukas iblandh wore Gulszmeder .. bedrägelig handell, med theris gulszmedz arbete. G1R 12: 145 (1539). Effther som gamull wis och handill plegier att wara emellom kiöpmandz handell. TbLödöse 163 (1590). Et wiszt Taal, som gifuer uthslaget på hele handelen (dvs. räkneoperationen). Stiernhielm Arch. C 2 a (1644). — jfr KÖP-, KÖPMANS-HANDEL.
4) (†) vad man sysslar med l. bedriver, företag, värv, angelägenhet, ärende; vad som förehaves l. är på färde; tillställning, affär, sakförhållande, sak, fråga, ämne. (De sade till Jona:) Hwadh är tin handel, och hwadhan ästu kommen. Jona 1: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: vad är ditt ärende). Tu (har) uti tin skrifvelse icke uttryckeligen gifvit tilkenne, hvad handel tu menar. G1R 24: 441 (1554). (Hertig Karl) sade huru farligt det var draga hem på en oviss handel (dvs. innan saken vore avgjord). HSH 1: 58 (1594). Se der en vacker handel (dvs. jo, det var just trevligt)! Knöppel Bondeg. 12 (1788). De öfriga biskoparna lemnade sina slott, och härmed slöts denna märkliga handel. Fryxell Ber. 3: 109 (1828). — jfr BRÖLLOPS-. GIFTERMÅLS-, KÄRLEKS-, RÄTTS-, ÄKTENSKAPS-HANDEL m. fl.
5) (†) visst slag av sysslande, fack; särsk.: slag av förvärvsvärksamhet, förvärvsgren, yrke; stundom: syssla, befattning. Tå nu Pharao warder idher kallandes och sägher, Hwadh är idhar handel? så skole j säya, Tine tienare äro folk som medh booscap vmgå. 1Mos. 46: 33 (Bib. 1541; öv. 1774: handtering; Bib. 1917: yrke). Hoo är then som uthi så hög handel (som att vara riksförmyndare) alrig skulle kunna någhot feela? LPetri Kr. 86 (1559). Han födde sig med den handelen, at han sade folket fördolda ting. Borg Luther 2: 150 (1753). Rosenstein 2: 362 (1789). — särsk. i sammanställningen handel och vandel (jfr anm. före 1). Hans handel och vandel vantrefs. Tessin Bref 1: 68 (1751).
6) (numera bl. ngn gg arkaiserande; se dock a) motsv. HANDLA 6: handlande, handling, gärning; ofta koll. l. sammanfattande: vad ngn gör l. har gjort, ngns handlingar, görande o. låtande, leverne; handlingssätt, beteende. Then oredelig handil som Söffwerin norby .. bedriffwit haffwer in paa blekwngh och skone. G1R 2: 119 (1525). Thenna theras handel är allsamman galenskap. Psalt. 49: 14 (Bib. 1541; Luther: jr thun; Bib. 1917: Den vägen gå de). All fiendtligh handell schall på både siider haffues fördragh både vdi Findlandh och Rydzlandh. SvTr. V. 1: 22 (1575). Huru som en grof handel begången är af Anders Stuarth. RARP V. 1: 134 (1652). En sådan handel kan aldrig ursäcktas. Widegren (1788). Jesu! låt din helga vandel / Alltid för mitt öga stå, / Så att jag, i all min handel, / Dig blott efterfölja må. Ps. 1819, 129: 2. Anm. Denna anv. upptages av Hof Förkl. 67 (1765) o. har alltså redan för honom varit föråldrad. — jfr NIDINGS-, VÄNSKAPS-HANDEL. — särsk.
a) (i sht i högre stil, fullt br.) i sammanställningen handel och vandel, leverne, görande och låtande (jfr anm. före 1). Björkman (1889). I all sin handel och vandel. Auerbach (1909). Varen i eder handel och vandel fria ifrån penningbegär. Ebr. 13: 5 (Bib. 1917).
b) (†) om (handling i) skådespel. (Jag) giör en handel / I acter vpförd. Kolmodinus Gen. A 2 b (1659). Düben Boileau Skald. 24 (1721).
7) (†) allmännare: tilldragelse, händelse; förhållande, gång, förlopp. Så sende Joab bortt och lät säya Dauid all strijdzens handel. 2Sam. 11: 18 (Bib. 1541). Företänckt Omhugsan, oc Opwacht / Vppå all handel och händelse. Stiernhielm Lycks. 1 (1650, 1668). Berätta hela handelen. Schultze Ordb. 1738 (c. 1755).
8) (†) motsv. HANDLA 7, 8: muntligt l. skriftligt behandlande av ett ämne, avhandling, utläggning, framställning, tal; prat; äv. konkretare. G1R 16: 190 (1544). Huilkien kuinna hade wåridh jnsatt för nåkra hennes onyttigie ordh och hanndell, som ährenn angiella kunne. TbLödöse 173 (1590). Kortheten, hwar om man sigh nu i thenne Tractat och handel beflijter, giffuer oss icke förloff (att gå vidare i detaljer). Phrygius HimLif. 49 (1615). At jag må göra handelen kårt. Schultze Ordb. 1738 (c. 1755).
9) (†) motsv. HANDLA 10, 11: överläggning, rådplägning, samtal; underhandling, förhandling. På then tijd begaff sigh Her Steen Sture .. medh Hans Kongl. Onåde vthi en wänligh handel. G1R 1: 19 (1521). Tillathe, att thet må komme i hanndell emellenn honum och liffländerne. Därs. 29: 531 (1560). Svart G1 79 (1561). Hwilken Fahna eller Regemente inlåter sigh i tractat eller handel medh Fienden, Osz .. owettandes .. tå straffes Befählet .. til Lijf, ära och godz. Schmedeman Just. 203 (1621). Venetianiske Gesanten står i handel med LandGrefwen af Heszen Cahsel om 6000. FootKnechter. OSPT 1687, nr 11, s. 2. Dalin Hist. 2: 323 (1750). ÖoL (1852). — jfr FREDS-, FÖRBUNDS-, FÖRDRAGS-, KOMPROMISS-, RELIGIONS-, RÄTTEGÅNGS-HANDEL m. fl. — särsk. i utvidgad anv., i uttr. det står i en handel om (osv.), det är ännu oavgjort om (osv.). (Vid en tidpunkt) tå thet stod uthi en handel, om the icke ännu skulle kunna affrådas (från konungavalet). Rudbeckius KonReg. 54 (1614).
10) (†) motsv. HANDLA 11: avtal, överenskommelse, beslut; äv. konkret, om aktstycke som innehåller ett avtal osv.; äv. bildl.; jfr FÖRENING 3. Then Handill oc forenyngh som riikin emellom vthii malmöö giorth warth. G1R 3: 209 (1526). Det finz ingen richtighe bythes Längder dem Emilan, vtan owiss handhell. ÅngermDomb. 20/7 1637, fol. 126. Vid Eder ächta Handel (dvs. äktenskaps ingående). Eldh Myrt. 57 (1725). Nordenflycht QT 1748—50, s. 44.
11) motsv. HANDLA 12; i fråga om affärer o. köpenskap. jfr AKTIV-, ANTIKVITETS-, AVERSIONS-, AVLATS-, BAND-, BARNA-, BIR-, BLOMSTER-, BOD-, BOK-, BOND-, BOSKAPS-, BYTES-, CHARKUTERI-, CIGARR-, DELIKATESS-, DEPÅ-, DETALJ-, DIAMANT-, DISTRIBUTIONS-, DIVERSE-, DROG-, EGENDOMS-, ENGROS-, FAKTORI-, FISK-, FJÄDER-, FRAKT-, FRI-, FRUKT-, FRÖ-, FÄRG-, GARN-, GROSS-, GÅRDFARI-, HÄST-, JÄRN-, KARAVAN-, KOL-, KOLONIAL-, KOMMISSIONS-, KOPPAR-, KRAM-, KREATURS-, KRUT-, KUST-, KVINNO-, KVÄLLS-, KÖP(S)-, KÖPMANS-, LANDT-, LURENDREJERI-, MELLAN-, MINUT-, MJÖLK-, MODE-, MONOPOL-, MUSIK-, MÄNNISKO-, MÄSS-, NEDERLAGS-, OBLIGATIONS-, OPIUM-, PAPPERS-, PARTI-, PASTORATS-, PROPRIE-, PÄLS-, RÄNSEL-, SKOGS-, SLAV-, SMYG-, SMÅ-, SPANNMÅLS-, SPECERI-, SPECIAL-, STOR-, SÖNDAGS-, TAPISSERI-, TE-, TERMIN(S)-, TIMMER-, TOBAKS-, TRANSITO-, TRÄVARU-, ULL-, UTRIKES-, VÄRLDS-, VÄXEL-, ÖVERLANDS-HANDEL m. fl.
a) (numera ngt vard.) motsv. HANDLA 1 (a,) 2 b; om mer l. mindre tillfällig transaktion varvid den ena parten köper, tillbyter l. betingar sig ngt av den andra, köp, affär; äv. om det köpslagande som föregår köpslutet samt (förr) om (det affärsmässiga) avtalet (jfr 8, 9). Inlåta sig i handel med ngn om (förr ngn gg ) ngt. En fördelaktig (dålig) handel. Avsluta l. uppgöra (förr äv. sluta) en handel l. handeln. Stå i handel (i sht i vissa trakter, förr ngn gg under handel) om (förr ngn gg av l. ) ngt. Han vann (förtjänade, förlorade) en krona på handeln. Han köpte fyra bullar och fick en till på handeln, dvs. till på köpet (i sht i sydligaste Sv.). Jagh hafver inlåtet migh medh honom udi någon handell om dhe .. godz som han vid Dagöön hafver. OxBr. 5: 298 (1624). Oluf Larsson .. betyghade medh samma handel richtigt wara tilgånget. VgFmT II. 6—7: 136 (1667). Borgaren Daniel Aschelöf .. tillstår, att han med denne Iohan stådt i handell om hästen och budet honom för hästen (osv.). VRP 13/8 1724. Kommer tvist i handel emellan kiöparen och säljaren i staden, .. döme thet Rätten, ther handelen skedt. RB 10: 5 (Lag 1734). Upprifva handeln. Lindfors (1815). Handeln afslutades genast med handpengar och handslag. Knöppel SvRidd. 193 (1912). — särsk.
α) (numera knappast br.) i sammanställningen handel och vandel (jfr anm. före 1), köpslående, köpenskap. Th(e)r m(edh) gaff han ho(nom) q(ui)t frij ledig och løøsz for all handel och wandel (dvs. för allt vad han gjort ss. hans handelsombud). OPetri Tb. 187 (1527; uppl. 1929). Oretrådigh handel och wandel. KOF II. 1: 375 (1659). Biurman Brefst. 55 (1729).
β) (vard., mindre br.) med tanke på affärens ekonomiska resultat: affär; i uttr. göra en god, en dålig handel o. d. Weste (1807). Björkman (1889). — (†) bildl. Med sådant smickreri, giorde jag mig en mycket god handel. Humbla Landcr. 334 (1740).
γ) i uttr. i handel, i fråga om vara: vid försäljning resp. köp; numera bl. ngn gg, bygdemålsfärgat, i uttr. gå i handel, säljas resp. köpas; förr äv. gå ur handel, icke vara säljbar l. föremål för köp (jfr b β). En plats med citronträd .. kostar (på ön Chios) 4 à 500 Riksdaler i handel. Eneman Resa 1: 73 (1712). En häst, som är öfver 7 eller 8 år, skall, som man säger, gå ur handel och förlora sitt värde. VetAH 1811, s. 280. Fria män hade blifvit lifegna .. de gingo i handel ihop med jorden. Tegnér Armfelt 3: 331 (1887).
δ) (†) allmännare: handelsbyte, omsättning. Om en sådan handel emellan Sedlar och Myntetekn kunde erhållas, at ehwem som (osv.) .. kunde få .. förwäxla någon wiss Summa uti Myntetekn (osv.). Stiernman Com. 6: 364 (1717).
ε) (vard., numera mindre br.) konkret: vad ngn har tillhandlat l. tillbytt sig; inköp. Porthan BrefSamt. 1: 137 (1788). (Hon hade) utbredt på bord och soffa hela sin handel hos mamsellen på Vesterlånggatan. Knorring Skizz. II. 2: 105 (1845).
ζ) i åtskilliga numera obr. uttr. Jag såg vårt folk i full handel med invånarne om Yams-Rötter. Landell Bligh 199 (1795). — särsk.: giva sig l. komma till handels med ngn, inlåta sig i handel resp. träffa avtal om köp l. salu av ngt. OxBr. 11: 416 (1621). Den (dvs. en skuta från Rostock) hafwe de (dvs. sjörövarna) mött och gifwitt sigh till handells medh dem att köpa någre tunnor ööll. BtÅboH I. 4: 25 (1627). NoraskogArk. 4: 170 (1664). sluta handel, uppgöra l. avsluta köp. Nordforss (1805). Fram med en sidenduk ur din väska, så slute vi handel! Runeberg 1: 78 (1832). Björkman (1889). vara i handel(n), köpslå. OxBr. 11: 589 (1630). Strängzbo är Sal. Wilstadii John i handel at inlösa til Skattejord. VDAkt. 1712, nr 179. träffa en handel, avsluta köp. Schultze Ordb. 1739 (c. 1755).
b) motsv. HANDLA 12 c: värksamheten att köpa o. sälja, varors affärsmässiga försäljande l. inköpande, omsättning av varor, köpenskap, rörelse; särsk. om köpenskap ss. en egen art av yrkesmässig värksamhet l. ss. en egen näringsgren l. ett särskilt yrke l. en egen konst l. vetenskap. Driva, idka, äv. (numera bl. i vissa trakter, föga br.) föra handel. Handel i stort (en gros), i parti, i smått, i detalj, i minut. Handeln drog sig från Italiens städer till Nederländerna. Stark, livlig, lojal l. legitim, olaglig handel. Handel och sjöfart. Hanseaterna slogo under sig all handel i Norra Europa. Inrikes, utrikes handel. Handel till lands, till sjöss. Aktiv, passiv handel (nat.-ekon.), (utrikes) handel som bedrives med egna resp. främmande köpmän och fartyg. Staden X. driver handel med spannmål på England. Sverges handel på (l. med) utlandet. Direkt, indirekt handel (nat.-ekon.), handel utan resp. gm mellanhänder. Befrämja handeln och sjöfarten. Handeln ligger nere. Wij .. haffuom oss windlact ath al handil her j riikit motthe komma paa en godh och redeligh stadga. G1R 1: 272 (1524). Then olagliga handel som köpmæn vthåff kexholms læn bedriffua. Därs. 4: 197 (1527). The som .. driffua sin handel til siöös. Psalt. 107: 23 (Bib. 1541; Bib. 1917: drevo sin handel). Handell och annan borgerligh nähringh. KalmarPriv. 20/4 1620, s. 4. Ost-Indiske Handelen (är) på en mera ständig fot satt. PH 5: 3208 (1752). Skål för dem, som handel föra, / skål för dem, som plogen köra. Ödmann Hågk. 32 (1801; uppl. 1918; ur ett skåltal från frihetstiden för Ständernas harmonie). Det är stockning i handeln. ÖoL (1852). Föra handel, göra affärer. Jungberg (1873). Med konungens goda minne drefs af Armfelt och Schröderheim en indrägtig handel med lediga tjenster. Tegnér Armfelt 1: 64 (1883). Draga handeln ifrån ngn. Schulthess (1885). — särsk.
α) i sammanställningen handel och vandel (jfr anm. före 1), urspr. liktydigt med: köpenskap; numera bl. ngn gg ålderdomligt i bet.: handel o. näringsliv l. dyl. SthmTb. 7/1 1577. The hade driffuett olagligh handell och wandell ij staden. TbLödöse 4 (1586). Emedan dessa Sedlar sedermera ej skola vara i handel och vandel gängse. PH 5: 3633 (1754). (Sv.) Handel och vandel .. (t.) Handel und Gewerb. Jungberg (1873).
β) i uttr. i handeln, ur handeln (med huvudtonen på ur), i fråga om vara: i (resp. ur) marknaden (jfr a γ). Denna vara är längesedan ur handeln. Äkta sagogryn ses numera sällan i handeln. (De norska silvermynten) emottagas .. ej gerna i handeln, utan några skillings rabatt på riksdalern. SöndN 1862, nr 00, s. 2. Gellerstedts små kompositioner ha aldrig varit hvad man säger i handeln. NordT 1884, s. 159.
γ) (numera mindre br.) om visst slag av köpenskap. Att hwar och en handell haffue siith egith och synnerligit selskap, som then och jngen annen handell driffue skall. SthmTb. 27/2 1546. BoupptSthm 25/4 1672. Hvad har han för handel? Schultze Ordb. 1739 (c. 1755). — särsk. (†) i uttr. gårdfarig handel, se GÅRDFARIG.
δ) om köpenskap ss. särskilt yrke. Ägna sig åt handel(n). Min äldste bror .. kom i handel — min andre bror .. hade kommit i förgyllarelära. Wetterbergh GNord 5 (1862). Sätta i handel. Cavallin (1875). WoH (1904). — (i Finl.) med prep. på. Han konditionerade på handel i flere städer, slutligen i Helsingfors. FinBiogrHb. 1005 (1898). (†) Handlanden Gustaf Otter .. (hade) år 1785 såsom Bodbetjent hos Löjtnanten Jonas Sjögren i Karlskrona blifvit vid Handelen inskrifven. TörngrenMål. 434 (1802).
ε) handelsaffär; i sht ss. senare led i ssgr; stundom (vard.): handelsbutik. Börja, öppna, vard. äv. sätta upp handel (en handel). Stå i handel (jfr under ζ), vara i handel (ngt vard.), vara handelsbiträde. Krögaren (bör) .. sig till hielp een lijten handel driffua. RARP 2: 162 (1635). Lagerström Bunyan 3: 72 (1744). (Han) dref egen handel och blef en välbergad man. Wirsén i 3SAH 2: 137 (1887). Auerbach (1909).
ζ) i vissa numera obr. förb. med verb: bruka handel o. d. SthmTb. 6/1 1565. Wlff ij Wttby .. hade .. ij nåkra åår brukat här handell och wandell. TbLödöse 21 (1587); jfr α. Idka och bruka handel med de Norske. Abrahamsson 547 (1726; efter handl. fr. 1646). stå i handel med (ngn), idka handel med (ngn) (jfr ε). Ehrenadler Tel. 37 (1723). Phœnicierne stå i handel med all folck. Därs. 102.
12) [jfr motsv. anv. i sv. dial. (Västerb.)] (†) handelsvara; koll.: handelsvaror. The skola röffua titt godz bortt, och sköffla tin handel. Hes. 26: 12 (Bib. 1541; Luther: Handel; Bib. 1917: handelsvaror). Joh. Rosskamp war på samma bååt med sin faars handel. ConsAcAboP 2: 242 (1660). Peparen som är nu dyyrbar Handel / Från Malabar til osz. Spegel GW 119 (1685).
Ssgr (i allm. till 11 b): A (†): HANDEL-LÖS, -MAN, -PLATS, se B.
-RIK. rik på handel, med blomstrande handel. Lucidor (SVS) 238 (1672).
-SKEPP, -STAD, se B.
B (Anm. I sydligaste Sv. uttalas dessa ssgr ofta med akut accent. Jfr: Ha´ndels el(ler) Ha`ndels, i hopsättn(ingar). Weste (1807)): HANDELS-AFFÄR. äv. om lokal där handel bedrives; i abstrakt anv. i sht i pl. Weste (1807; i pl.). En fröken, som hade handelsaffär i Vexiö. Hedenstierna FruW 15 (1890).
-AGENT.
1) [jfr AGENT 1 a] under o. närmast efter Napoleonstiden officiell benämning på konsul. Hofcal. 1804, s. 154 (i Hofcal. 1803, s. 148: Gen(eral) Cons(ul)). VetAH 1818, s. 34. 2NF 1: 341 (1903).
2) [jfr AGENT 1 b] (i sht i skriftspr.) ombud för (ett l. flera) handelshus; jfr -RESANDE samt -EXPEDIT 1. Lindfors (1815). Rese- eller handelsagenten, vulgärt kallad profryttaren. Fliesberg HbKöpm. I. 1: 88 (1897). SFS 1914, s. 149.
-AGENTUR. en handelsagents (i bet. 2) befattning, affär, kontor o. d. SFS 1914, s. 149.
-AKADEMI. benämning på vissa högre handelsskolor (i utlandet); jfr -INSTITUT. För att befrämja den utrikes handeln och sjöfarten föreslår (kommers-)kollegiet (bl. a.) .. handelsakademi i Stockholm. Odhner G3 1: 360 (1885; möjl. efter handl. fr. 1778). 2NF 10: 1355 (1909).
-AKTIEBOLAG~10002. SFS 1891, Bih. nr 6, s. 26. —
-ANDA, r. l. f. [jfr ANDE VIII 1 a] (†) (övervägande) håg o. intresse för handel (hos ett folk l. ett samhälle). Atterbom i Phosph. 1813, s. 350 (i fråga om CAEhrensvärds Om ämnen för målning och bildthuggerie). Skall orsaken .. (till Strömstads ringa utveckling) sökas .. i bristande handelsanda och näringsflit? Brunius Resa 1838 126 (1839). Beskow i 2SAH 33: 200 (1861).
-ANDELSBOLAG~1002 l. ~1020. —
-ANGELÄGENHET~10200, äv. ~10102. (mindre br.) i sht i pl.; jfr -ÄRENDE. SP 1792, nr 171, s. 1. Konsul, vilken .. anlitas i handelsangelägenhet eller annat ärende. SFS 1920, s. 954.
-ANSIKTE. [jfr ANSIKTE 5 a, ävensom fr. visage i liknande anv.] (enst., †) ringaktande, i fråga om handlande. Et sällskap af Handels-ansikten, i hvilka Krämare-Nit och utländske förlager voro målade. Dalin Arg. 1: 219 (1733, 1754).
-ARBETARE~0200. om vid handel anställd arbetare, t. ex. bud, kuskar l. dyl.; i sht i fackföreningsspråk. PT 1912, nr 236 A, s. 3. —
-ARISTOKRATI. Den rika handelsaristokratien uti (provinsen Holland). 2VittAH 26: 36 (1864, 1869).
-ARTIKEL. jfr -VARA. DA 1793, nr 46, s. 2.
-ATTACHÉ. titel på vid beskickning l. konsulat anställd person med uppgift att inom sitt område främja sitt lands kommersiella intressen (befattningen inrättad i Sv. 1906). SFS 1906, nr 80, s. 4.
-AVANS. i sht inom äldre nationalekonomi: handelsvinst. Heitmüller AuctNytt. 12 (1764).
-AVDELNING~020. särsk.
1) om avdelning i tidning. SDS 1870, nr 202, s. 1.
2) admin. benämning på en särskild avdelning inom utrikesdepartementet, inrättad 1906. SFS 1906, nr 77, s. 1. Anm. Tidigare fanns inom utrikesdepartementet en handels- och konsulatavdelning. SvNorrigCal. 1859, s. 91. NF 16: 1600 (1892).
-AVTAL~20 l. ~02. särsk. om mellanstatlig överenskommelse angående handel o. d. BonnierKL 5: 407 (1924).
-AVUND. i sht i fråga om förhållandet mellan olika folk l. samfund. Fryxell Ber. 14: 193 (1846). Boëthius HistLäsn. 2: 335 (1898).
-BALANS. [ytterst efter eng. balance of trade (1668)]
1) [jfr BALANS 6 b] nat.-ekon. o. handel. (vanl. tabellarisk översikt utvisande) förhållandet mellan ett lands utförsel o. införsel (i varukvantiteter l. varuvärden) under ngn viss tid (ofta under ett år) varav landets betalningsförhållande till utlandet påvärkas; äv. om själva betalningsförhållandet; jfr -VÅG. Aktiv, fördelaktig, gynnsam resp. negativ, ofördelaktig, ogynnsam handelsbalans, då ett lands utförsel överstiger resp. understiger införseln. 2RARP 4: 559 (1727). Det tyckes som Handels-Balancen stod til Sveriges Faveur. DA 1771, nr 7, s. 1. Den första allmänna öfversigt och beräkning af rikets samtliga ut- och införsel, eller s. k. handelsbalans, utarbetades för år 1724. Malmström Hist. 2: 12 (1863). Huru viktigt det är, att vår (dvs. Sverges) handelsbalans förbättras genom minskande af import- men ökning af exportvärdena. SkogsvT 1906, s. 100. särsk. (†) i uttr. stora resp. lilla handelsbalansen, om sådan översikt med inbegrepp av alla faktorer som invärka på landets betalningsbalans till utlandet resp. med inskränkning till den egentliga utrikeshandeln. SP 1792, nr 294, s. 4.
2) [jfr BALANS 3, 5] (†) jämvikt l. övervikt på utrikeshandeln. Den Handels-Ballance som .. (England) uti Ylle-Manufacturer håller emot alla andra. Serenius EngÅkerm. 258 (1727). Kaprare och Handlande, som .. kunna .. en gång taga handelsbalancen från Ängelsmannen. SvMerc. 1: 534 (1756).
3) [jfr BALANS 7] (†) underbalans på utrikeshandeln. Bidragande omständigheter til Handels Ballancens stoppande. VgFmT I. 6—7: 39 (1755).
-BALANS-KONTOR. (förr) admin. benämning på en viss avdelning inom generaltullkontoret resp. generaltulldirektionen vilken hade att uträkna landets handelsbalans (i bet. 1). SthmStCal. 1765, s. 86.
-BALK. [jfr KÖPMÅLABALK] i sht jur. benämning på viss avdelning i lagen; särsk. benämning på den femte balken av Sverges lag 1734, numera i huvudsak ersatt av 1905 års lag om köp och byte av lösegendom. FörarbSvLag 3: 156 (1714). Revision af .. handelsbalken. SFS 1894, Bih. nr 7, s. 3. —
-BANK; pl. -er. eg.: bank avsedd att tillgodose handelns behov (av växlar, korta lån m. m.); vanl. ingående i namn på vissa bankaktiebolag (utan att dessas värksamhet är inskränkt till det område som angives av namnet); jfr AFFÄRS-BANK. Stockholms handelsbank (grundad 1871), numera A.-B. Svenska handelsbanken. Om en handelsbank (i Riga). RP 15: 263 (1652). Bankerna (kunna) vara handels- och industribanker, jordbruksbanker .. folkbanker (osv.). EkonS 1: 300 (1893).
-BENÄMNING. (i fackspr.) i handeln gällande benämning (på en vara). Vid tullbehandling .. skall i tullbehandlingsattesten särskildt antecknas varans handelsbenämning. SFS 1912, s. 923.
-BERÄTTELSE. rapport (avgiven av köpmän, mäklare, konsuler, särskilda ämbetsvärk osv.) angående handelns tillstånd på ngn viss plats (till ledning för köpmän på andra platser). SC 1: 72 (1820). Auerbach (1909).
-BETJÄNT; pl. -e l. -er. (numera nästan bl. i juridiskt spr.) = -BITRÄDE. VRP 22/11 1732. Förtekning på Kryddkramhandels-Societetens Ledamöter och .. Handels-Betjänte. DA 1793, nr 235, s. 2. Lundin StockhMinn. 1: 22 (1904).
-BILANS. (i Finl.) = -BALANS 1. Cannelin (1921).
-BITRÄDE~020. konkret, om person; jfr -BETJÄNT. Nisbeth 1502 (1870). Mäklare vare förbjudet att .. vara .. handelsombud eller handelsbiträde åt köpman. SFS 1893, nr 51, s. 4.
-BLOCKAD. i sht. sjömil. o. intern. rätt. avspärrning av ngn sjöhamn l. kust i avsikt att förhindra dess handel sjövägen. TSjöv. 1901, s. 109. VFl. 1913, s. 64.
-BOD.
1) (föga br.) salustånd. 5 st Handels Bodar å landtmarknaderne .. a 5 d(ale)r stycket. BoupptVäxjö 1753.
2) (i sht mindre) salubod, butik. (Vid Hornsgatan finnas att hyra) 2:ne stycken Handelsbodar åt Gatan. PT 1758, nr 5, s. 4. jfr: Handelsbodarna i städerna .. voro i början endast enkla bodar med lucka i ena långväggen, genom hvilken varorna försåldes. Fatab. 1911, s. 185.
-BODA. (i Finl., numera mindre br.) = -BOD 2. Ahrenberg Hih. 36 (1889).
-BOK; pl. -böcker.
1) (†) till 10: bok innehållande avskrifter av handlingar, diplomatarium. Konung Gustaffz vtgiffne och försegledhe preuilegier .. huilke ere vthskriffne aff biscop hans braskes gamble handhels book. G1R 3: 29 (1576).
2) (i sht i fackspr.) till 11: bok som redogör för handelstransaktioner; numera om vardera av vissa böcker som enl. lag skola föras i handelsaffärer o. som under vissa förutsättningar tjäna som lagligt bevismedel. Altt godz .. skulle the .. westan tiill j handels boken vpscriff(v)e latte. SthmTb. 27/8 1554. En Handels-Betjent i Götheborg, som är van vid Handelsböckers förande. PT 1791, nr 67, s. 4. De .. föreskrifne handelsböcker skola vara: dagbok, brefbok, inventariebok; köpman dock obetaget att, efter godtfinnande, derjemte andra handelsböcker föra. SFS 1855, nr 66, s. 2. BonnierKL 2: 208 (1922).
-BOKFÖRING~020. JernkA 1835, s. 154.
-BOKHÅLLARE~0200. eg.: person anställd för bokföring i handelsaffär, kontorist; vanl. liktydigt med: vuxet manligt handelsbiträde. Backman Lags. 1: 400 (i handl. fr. 1766). Handelsbokhållarnas pensionsförening. 2NF (1909).
-BOKHÅLLERI. = -BOKFÖRING. PT 1758, nr 93, s. 4. DA 1808, nr 145, s. 12.
-BOLAG~02 l. ~20.
1) (†) abstr. Jag blef af Herrar köpt, som handels-bolag hade, / Uti Philippis stad. Kolmodin QvSp. 2: 585 (1750).
2) konkret: bolag som bedriver handel (l. liknande värksamhet); i Sv. eg. jur., om bolag med solidarisk ansvarighet åtminstone för en av delägarna; i dagligt tal äv. oeg., om kooperativt handelsföretag. Berch Hush. 294 (1747). Man indelar i allmänhet bolag .. i solidariska bolag (handelsbolag) och aktiebolag. Körner JurRådg. 235 (1888). Björling CivR 29 (1906).
-BONDE. (i skildring av ä. förh.) bonde som idkar handelsvärksamhet. Hülphers Norrl. V. 1: 292 (1789; om birkarlar). De nu mer än förr mångfaldigt kringvandrande Handels-Bönder ifrån Västergöthland. DA 1793, nr 80, s. 1. Vikingatidens köpmän, handelsbönderna. Fornv. 1926, s. 68.
-BORGARE. [jfr nor. handelsborger, handlande] (i fråga om förh. före näringsfrihetens tid) i allm.: borgare som har rättighet att driva handel; särsk. av lapparna använd benämning på handlande på lappmarknaderna. Antagandet af Handels-Borgare .. skal, efter behörig pröfning, ske inför Magistraten. CommercecollKungör. 8/10 1807, s. 4. När nu en Lapp kommer till sin handelsborgare .. så skall han till en vacker början hafva .. välkomstsupen .. först och främst. Læstadius 1Journ. 82 (1831). SFS 1883, nr 15, s. 3. Nordmann BorgåBarn 142 (1906).
-BORGMÄSTARE~0200. titel på den ene av borgmästarna i vissa städer med mer än en borgmästare; numera bl. i Göteborg (med fullständig officiell titel: handels- och politiborgmästare). Handels Borgmästaren (i Stockholm), medh sine tilordnade Colleganter, skal medh Kiöpenskapen och Handeln hafwa at beställa. Stiernman Com. 3: 1055 (1672). SvStatskal. 1929, avd. 516. —
-BREV. (numera i sht i handelsskolor l. dyl.) affärsbrev. Fryxell Ber. 7: 112 (i handl. fr. 1635). Möller 1: 1065 (1782). (Svensken) borde .. skatta sig lycklig nog, om han .. för sina handelsbref och sina hushållsannaler finge bibehålla sina fäders språk. Järta 2: 19 (1823). 2NF 10: 1339 (1909).
-BRODER. (numera bl. tillf. skämts.) medbroder i handelsyrket. RP 14: 468 (1650). Hedin Bagdad 676 (1917).
-BRUK. särsk. (i fackspr.) inom handeln o. affärslivet (i allmänhet l. på ngn viss plats) gällande (allmänt, äv. av domstolarna, erkänd) sedvana, usans; jfr -KUTYM. Biurman Brefst. 48 (1729). Hvarje enskild börs enar sig om att inom de olika slagen af varuhandel följa vissa usanser eller handelsbruk. LAHT 1898, s. 164. Allmänna handelsbruk vid affärer i papper och papp. SFS 1924, s. 856.
-BUTIK. jfr -BOD. NVexjöBl. 1848, nr 5, s. 3.
-BYRÅ~20, äv. ~02. benämning på en avdelning i kommerskollegium (upprättad 1919), ävensom på en avdelning i utrikesministeriet i Finland (upprättad 1923). SFS 1919, s. 2908. Handels- och informationsbyrån. FinlStatskal. 1925, s. 34.
-BYTE.
-CENTRUM. medelpunkt för handel; i sht om stad o. d. Kongo 2: 4 (1888). Stockholm .. blef ett naturligt handelscentrum för de provinser, som ligga kring (Mälaren o. Bottniska viken). Nyström SvGeogr. 402 (1895).
-CHIFFER. [jfr CHIFFER 3] (i fackspr.) Vanlig handels-chiffer, hvarmed börskurser och varupris betecknas. SFS 1856, nr 51, s. 4.
-CIRKULÄR, n. SFS 1873, nr 72, s. 4.
-DAG.
1) [jfr DAG I 8] (numera bl. hist.) till 9: sammankomst l. möte för överläggning o. beslut. En handels dag (är) beslutin .. som stå skall i Vpslo. G1R 11: 383 (1537). RA 3: 155 (1593). SvH 3: 222 (1903).
2) (i fråga om utländska förh.) till 11 b: benämning på kongress l. möte för behandlande av handelsfrågor. De ekonomiska kongresserna och handelsdagarna. Forssell Stud. 2: 238 (1880, 1888).
3) (numera bl. hist.) till 11 b: tid l. termin varunder handel är tillåten för köpmän från främmande orter. The Fremmandes Handelsdag skal wara otta Wekor, vthi hwilka the fritt och obehindrat måge handla och kiöpslaga. Stiernman Com. 1: 699 (1617). Schybergson FinlH 1: 411 (1887).
4) (tillf.) till 11 b: dag på vilken handel försiggår. Huru kan man göra af söndagen en handelsdag? Schartau Und. 44 (1799).
-DELEGATION. (i Finl., förr) benämning på en av de allmänna köpmannamötena tillsatt institution, som 1918 ersatts av handelskammare. Finland 156 (1893).
-DEPARTEMENT. departement (se d. o. 1 a) för handel, ofta omfattande äv. andra grenar av statsförvaltningen; i Sv. under detta namn upprättat 1919. Jag har inrättat et nytt Handels- och ManufacturDepartement. SP 1792, nr 109, s. 1 (i fråga om preussiska förh. 1740). SFS 1919, s. 641.
-DEPUTATION(EN). [jfr DEPUTATION 2 b] hist. benämning på vissa riksdagsutskott under Frihetstiden, nämligen dels, under första delen av Frihetstiden, på en av Sekreta utskottet tillsatt deputation, dels, från o. med riksdagen 1738—39, på en av riksdagen tillsatt deputation, med fullständigt namn kallad sekreta manufaktur- och handelsdeputationen l. dyl. Fennia XVI. 2: 91 (1747). DA 1771, nr 147, s. 1. 2NF 24: 1499 (1916).
-DISK. (mindre br.) boddisk. En .. Handels-Disk med dess tilhörige Penning-Lådor. DA 1771, nr 148, s. 3. BoupptVäxjö 1880.
-DISKONT(EN). [jfr DISKONT 4] (förr) i uttr. handels- och näringsdiskont(en) l. (förkortat) handelsdiskonten, namn på en 1830 72 fungerande avdelning av Riksbanken (Rikets ständers bank) som med stöd av en särskilt anslagen fond idkade diskontering till understöd av handel o. affärer i större skala (till skillnad från Allmänna diskonten); äv. om motsv. avdelningar av Riksbankens lånekontor i Göteborg o. Malmö. BtRStP 1834—35, Saml. 6. I. 2: nr 79. —
-DIVISION(EN). särsk. (förr) om en avdelning inom kommerskollegium, med fullständigt namn: handels- och manufakturdivisionen. SthmStCal. 1772, s. 41. SC 1: 745 (1820).
-DOCKA, r. l. f. våtdocka; jfr DOCKA, sbst.2 b. UB 7: 538 (1875). 2NF 6: 601 (1906).
-DOMSTOL~20 l. ~02. (i fråga om utländska förh.) specialdomstol för avgörande av handelsmål. Wikforss 1: 739 (1804). Saknaden af Handels-domstolar i (de svenska) städerna. BtRStP 1856—58, VII. 2: nr 44. —
-DRÄNG. (†) handelsbiträde; äv. om handelsresande. VDAkt. 1735, nr 556. Boråhs Stads Handlande Borgerskap och deras kringresande Handelsdrängar. PH 6: 3641 (1755).
-ED. (förr) ed som avlades av den som önskade få rättighet driva handel; jfr BURSKAPS-ED. ResolStädBesvär 1723, § 29. VRP 2/6 1735.
-ELEV. Tholander Ordl. (c. 1870).
-EXAMEN. (förr) examen som en person efter genomgången lärotid o. tjänst som biträde hade att inför magistraten l. av denna utsedda ombud avlägga i handels- o. varukännedom, innan burskapsbrev utfärdades för honom. SPF 1817, s. 60.
-EXPEDIT.
1) (numera föga br.) handelsresande. Möller (1790, 1807). Mitt namn är Wigilander, handelsexpedit med rang, heder och värdighet af Grosshandlare. Blanche Stockh. 21 (1847). 2NF 34: 608 (1922).
2) (mindre br.) bodbetjänt. Smedman Kont. 7: 38 (1874).
-EXPEDITION.
1) (förr) om (avdelning av) ämbetsvärk.
a) om en avdelning av K. M:ts kansli under åren 1713—19. HC12H 3: 104 (1713). 2NF (1909).
b) i uttr. handels- och finansexpeditionen, om en avdelning av K. M:ts kansli 1773—93, 1809—40. SthmStCal. 1774, s. 27. Handels- och finansexpeditionen af K. M:ts kansli. AB 1865, nr 31, s. 2.
c) i uttr. handels- och industriexpeditionen, om en avdelning av ekonomiedepartementet i senaten för Finland under åren 18881918. FFS 1892, nr 30, s. 34.
2) i handelssyfte företagen färd (till ngn avlägsen ort). Palmblad Norige 108 (1846).
-FAKTOR, m. [till FAKTOR I 1 a] (förr) jfr KOMMERCIE-FAKTOR. Widekindi KrijgH 588 (1671). 2NF 7: 1288 (1907).
-FAKTORI. [till FAKTORI 1 a slutet] (i fråga om utländska o. ä. sv. förh.) i kommersiellt syfte anlagt faktori. Nilsson Ur. 2: 46 (1862). På Afrikas kuster uppstod en rad af handelsfaktorier. UB 7: 291 (1874). Fornv. 1926, s. 2.
-FARARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.)
1) person som gör handelsresor; resande köpman; handelsbonde. PT 1758, nr 35, s. 3. Hülphers Norrl. 2: 70 (1775; i fråga om förh. i Jämtland). Uppl. 2: 300 (1906).
2) handelsfartyg. Dalin Hist. III. 2: 128 (1762). Holländarna brukade .. kryssa omkring (i Östersjön) med sina handelsfarare. Heidenstam Svensk. 2: 135 (1910).
-FART. trafik (i sht seglation) i handelssyfte. Berch Hush. 320 (1747). Lagerlöf HomOd. 25 (1908).
-FARTYG~20 l. ~02. fartyg som idkar handelssjöfart o. d. (o. vanl. är särskilt byggt för detta ändamål); jfr -SKEPP o. KOFFERDIFARTYG; motsatt: krigsfartyg. PT 1758, nr 1, s. 3. De med trupper och förnödenheter lastade, till det mesta obevärade, handelsfartygen. Oscar II V. 2: 105 (1861, 1892). SFS 1912, s. 109.
-FIRMA. affärshus l. affär som bedriver handelsrörelse. Handels-Firman L. A. Benedictson & Komp. DA 1824, nr 13, s. 4.
-FISKAL. (förr) i uttr. handels- och slöjd(e)-fiskal, titel på en viss tjänsteman vid hall- o. manufakturrätten. Instr. 2/8 1803 (i titeln). SvNorStatsCal. 1823, s. 242.
-FLAGGA, r. l. f., äv. (i sht i fackspr.) -FLAGG. flagga som föres av handelsfartyg; motsatt: krigs- l. örlogsflagga; äv. bildl., om handelsfartyg. Fredliga Handels-flaggor. Tornquist Utk. 1: 2 (1788). Wrangel SvFlBok 225 (1898).
-FLOTTA, r. l. f.
1) (numera föga br.) till FLOTTA, sbst.1 1: (större) antal handelsfartyg som segla i sällskap. Den 11 nästl(idne) ankom Handels-Flottan ifrån Marinhao och stora Para, bestående af 7 Fartyg. PT 1758, nr 29, s. 3. Odhner i 3SAH 6: 173 (1891).
2) samtliga handelsfartyg som tillhöra en stat, en stad, ett rederi osv.; stundom äv. innefattande bemanningen; jfr -MARIN. Handelsflottans pensionsanstalt, med reglemente utfärdat av K. Maj:t 1864. Alla på Handels-flottan .. tjenstgörande Matroser. Gyllengranat SvSjökr. 2: 230 (1840). Malmö handelsflotta utgjorde år 1875 tillsammans 15 segelfartyg .. samt 11 ångfartyg. Höjer Sv. 2: 757 (1878).
-FOLK.
1) handlande folk, handlande nation. Thetta stålte HandelsFolcket (dvs. holländarna). Brask Pufendorf Hist. 167 (1680). EkonS 1: 38 (1891).
2) (ngt vard., numera mindre br.) koll.: handelsmän, köpmän, affärsmän. Schultze Ordb. 1290 (c. 1755). I Norrland gälla sedan gammalt jämtar och ångermanländingar som det driftigaste handelsfolket. EtnolStHammarstedt 13 (1921).
-FOND. särsk. i uttr. handels- och sjöfartsfonden, fond till handelns o. kommunikationernas befrämjande som år 1836 upprättades i stället för konvojkassan som upphörde med år 1835. BtRStP 1834—35, Saml. 4. I. 3: nr 395, s. 15. —
-FORM; pl. -er. (i fackspr.) om i handeln förekommande form av ngn vara. En annan, förr mera vanlig, handelsform (av galbanum) bestod af ”droppar” eller tårlika bitar. NF 5: 788 (1882). Cannelin (1921).
-FRIHET~20 l. ~02. frihet l. rättighet att driva handel; äv.: handelsförmån, handelsfördel. RARP 13: 356 (1680). Danska Vestindiska Handels-Sälskapet .. ärhölt en uteslutande Handels-frihet på Vestindien. Oldendorp 1: 34 (1786). Frihet ifrar jag för, det är handelsfrihet jag menar. Tegnér (WB) 1: 197 (1806; lagt i munnen på England). Ifrån denna tiden beviljade Lybeckarna många handelsfriheter åt Svenskarna. Fryxell Ber. 2: 37 (1826). Ömsesidig handelsfrihet skall ega rum mellan de Förenade Rikena Sveriges och Norges samt Argentinska Republikens alla områden. SFS 1900, nr 104, s. 2. Heckscher EoH 260 (1922).
-FRÖ. (i fackspr.) koll.: i handeln vanligt frö (i sht av vall- o. rotfruktsväxter). LAHT 1894, s. 322. 2NF 9: 60 (1908).
-FULLMÄKTIG~020.
1) (numera knappast br.) affärsombud, handelsresande. Möller (1790, 1807). De kommande och gående handelsfullmäktige från Lübeck och andra hansestäder. Lundin (o. Strindberg) GSthm 370 (1881).
2) benämning på medlem av representation för köpmannaförening o. d. Helsingborgs handelsfullmäktige. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 38, s. 2. —
-FURSTE. (i vitter stil) om mäktig köpman. Forssell Hist. 1: 138 (1869). (Venedigs) handelsfurstar. Hahr ArkitH 315 (1902).
-FÄRD. jfr -RESA. (Engelsmännen) sträkte .. (från Arkangelsk) sina handelsfärder genom Ryssland til Persien. 2VittAH 1: 136 (1786, 1789).
-FÖRBINDELSE.
1) beröring l. gemenskap l. relation med kommersiellt syfte; medel för sådan samfärdsel. Stå i handelsförbindelse med ngn. Knyta nya handelsförbindelser. All handelsförbindelse med Turkiet (är) på det strängaste förbjuden. DA 1808, nr 2, s. 1. Hamburgs handelsförbindelser sträcka sig .. över hela världen. Rönnholm EkonGeogr. 122 (1907).
2) [jfr FÖRBINDELSE 5] (†) överenskommelse i kommersiellt syfte. GT 1788, nr 90, s. 2.
-FÖRBUD~02. förbud att driva handel (med en viss vara l. på ett visst land o. d.); ofta i fråga om importförbud l. exportförbud. Åstrand (1855). Det vardt dyr tid i landet .. och så utfärdades handelsförbud. SvH 3: 291 (1903).
-FÖRBUND.
1) (†) handelsfördrag. 2RA 1: 396 (1723). För att vinna den förstnämnde staten (dvs. Holland) ingick Karl Gustaf i December 1659 ett för Holland gynnande handelsförbund. Fryxell Ber. 13: 45 (1846).
2) (tillf.) sammanslutning mellan två stater o. d. i kommersiellt avseende. NF 1: 431 (1875). Genom ett handelsförbund emellan .. (Österrike och Ungern) af år 1867 förenades de till ett enda tullområde. Nyström Svedelius 3: 12 (1888).
3) konkret: sammanslutning av stater, personer l. företag med syfte att driva handel o. d. Beskow i 2SAH 34: 315 (1861). (Visby) blef .. en af de mäktigaste ledamöterna i nämnda stora handelsförbund (dvs. hansan). VLS 27 (1884).
-FÖRDRAG~02. avtal mellan två makter angående inbördes handel o. d.; ofta i sammanställningarna handels- och vänskapsfördrag l. vänskaps-, handels- och sjöfartsfördrag; jfr -TRAKTAT 1. Celsius G1 1: 263 (1746). SFS 1900, nr 104, s. 1.
-FÖRENING.
1) (†) överenskommelse mellan stater angående ömsesidig handel m. m. PT 1791, nr 19, s. 1.
2) sammanslutning av personer, städer osv. i syfte att driva handel o. d.; jfr -SÄLLSKAP 2; numera oftast om kooperativ handelsaffär l. konsumtionsförening. Det låg i .. (1600-talets) anda, att befordra uppkomsten af enskilta handelsföreningar. CTJärta i 2SAH 17: 204 (1836). Fredriksson Reform. 9 (1910).
3) namn på sammanslutning av handlande inom hela riket l. på ngn viss ort med syfte att tillvarataga gemensamma intressen. Sverges allmänna handelsförening, bildad 1884, sedan 1918 sammanslagen med Sverges minuthandlares riksförbund till ”Sverges köpmannaförbund”. SFS 1846, nr 40, s. 10. Göteborgs handelsförening. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 36, s. 17. —
-FÖRESTÅNDARE~10200. särsk. om föreståndare för kooperativ handelsaffär. PT 1892, nr 47, s. 4.
-FÖRESTÅNDERSKA~10200. —
-FÖRETAG~102 l. ~200. abstr. o. konkret. Carlén Repr. 19 (1839).
-FÖRFATTNING.
1) (†) handels tillstånd l. läge. Bergklint MSam. 2: 119 (1784).
2) i sht jur. stadga l. förordning l. lag angående handel; i sht i pl.; äv. om t. ex. tullförordningar o. d. Berch Hush. 300 (1747). Handels- och näringsförfattningarna. Rundgren i 3SAH 2: 21 (1887).
-FÖRLUST. Järta 1: 137 (1816).
-FÖRMÅN~02, äv. ~20. i sht i pl.
1) (†) gynnsam l. fördelaktig ställning i fråga om handel, fördel l. företräde i handelsavseende. Berch Hush. 276 (1747). Beskow i 2SAH 33: 200 (1861).
2) åt handeln beviljad fördel i ett l. annat avs. (ofta bestående i vissa privilegier l. monopol). Jag har ännu dragit betänckande at giöra .. (Frankrike) några propositioner .. om handelsförmåhner m. m. Höpken 2: 569 (1759). Odhner G3 1: 393 (1885).
-GARTNER. handelsträdgårdsmästare; i sht ss. titel. Östergren (1926).
-GATA. gata (i stad) utmärkt gm handel o. rikedom på butiker. Bergman GotlVisby 60 (1858). Vesterlånggatan .. Stockholms lifligaste handelsgata. Lundin NSthm 155 (1888).
-GEBIT. = -OMRÅDE; särsk. (förr) om de socknar i Norrland som voro anvisade åt varje stad ss. dess särskilda handelsområde (med uteslutande av främmande handlande). Arnell Stadsl. 512 (1730; efter handl. fr. 1622). Handelsgebieterne blefvo uphäfne 1779. Hülphers Norrl. V. 1: 82 (1789). Nilsson Ur. 2: 43 (1862).
-GEMENSKAP. (numera mindre br.) gemensamhet med ngn i handelsavseende; äv. handelsförbindelse; äv.: handelsutbyte. PT 1791, nr 2, s. 2. Den fria Handels-gemenskapen, ej allenast emellan Stad och Land, utan emellan sjelfva våra Städer. LBÄ 14—15: 186 (1798). Med ett protektionistiskt Sverige kan och vågar ej Norge inlåta sig i handelsgemenskap (markedsfællesskab). AB 1896, nr 291 A, s. 3. —
-GENANT, r. l. m. (förr) bestämd (l. i vissa procent utgående) summa som betalades för rättighet att driva handel. BtVLand 3: 73 (c. 1795). Bonsdorff Kam. 664 (1833).
-GENI.
1) (†) = -ANDA. (Den holländske bonden) kan icke dölja sit Handels-genie eller lust för köpenskap, som synes vara Holländaren medfödd. MGWallenstråle (1761) i SvMerc. 1763, s. 703. Auerbach (1909).
2) stor begåvning för l. skicklighet i handel, affärsgeni. Nyrén Charakt. 115 (1780). (Armenierna) överträffa i slughet och handelsgeni sjelfva Judarne. Verd. 1887, s. 225.
3) person som visar utomordentlig begåvning för handel. Berndtson (1880).
-GEOGRAFI. (i fackspr.) geografi som behandlar ekonomiska förhållanden (varuproduktion o. varuutbyte) ur geografisk synpunkt. AB 1869, nr 127, s. 2.
-GIFT. (i fackspr.) giftig artikel som säljes i allmänna handeln (för tekniskt bruk l. hushållsbruk). PT 1906, nr 238 A, s. 2. —
-GILLE. [jfr GILLE 4 c] namn på vissa sammanslutningar av handlande i stad o. d. RARP 8: 75 (1660). Wij .. tillåte och bewillie (handelsmännen i Stockholm) .. att bekomma och nyttia ett Handelsgilde eller Samqwäm. Stiernman Com. 3: 83 (1662). HforsD 1875, nr 343, s. 3.
-GJUTGODS~02, äv. ~20. (i fackspr.) i allmänna handeln förekommande gjutgods, t. ex. spisar, kaminer o. hushållsartiklar. JernkA 1881, s. 101. Arbeten i konst-, maskin- och handelsgjutgods. GHT 1896, nr 114, s. 1.
-GODS. (handels- 1671 osv. handla- 1610) (i fackspr.)
1) gods varmed handel bedrives, handelsvaror. Rääf Ydre 3: 157 (i handl. fr. 1610). Resande tillhöriga effekter, som icke utgöra handelsgods. BtRiksdP 1892, Saml. 1. I. 2: nr 9, s. 62.
2) elliptiskt för -GJUTGODS. 2NF 36: 159 (1923).
-GOSSE. [jfr GOSSE 1 a] (†) i handel anställd gosse. VRP 8/3 1729. DA 1808, nr 46, s. 8.
-GREN. särskilt slag av handel; förr ofta med tanken huvudsakligen fäst på det varuslag varmed handeln idkades. 2RARP 19: 86 (1755). (Drottning Kristina) öfverlemnade vissa handelsgrenar åt handelsbolag eller s. k. kompanier. Schybergson FinlH 1: 473 (1887). Cannelin (1921).
-GYMNASIUM. benämning på vissa högre handelsskolor; särsk. om vissa statsunderstödda handelsskolor (upprättade fr. o. m. 1913). PedT 1904, s. 12. Handelsgymnasium skall omfatta en tvåårig normalkurs, byggd på .. genomgången sexårig kurs vid allmänt läroverk. SFS 1913, s. 1279. 2NF 36: 257 (1924).
-GÅRD. (numera bl. i fråga om ä. förh.) köpmansgård; äv. om handelsfaktori; jfr -HOV. FinBiogrHb. 676 (1897). Mot slutet av 1100-talet hade även tyskarna fått en handelsgård i Novgorod. SvFolkH I. 1: 409 (1914).
-HAMN. motsatt: krigshamn. Lefrén Förel. 1: 122 (1818). Det gamla Kartago .. hade i sin välmakts dagar en krigshamn .. och en handelshamn. 2UB 9: 445 (1906).
-HERRE. stor o. mäktig köpman; jfr -FURSTE. 2VittAH 26: 182 (1864, 1869). Grimberg VärldH 3: 509 (1928).
-HISTORIA. Berch Hush. 289 (1747). AB 1869, nr 127, s. 2.
-HOV, n. [efter t. handelshof] (†) om handelsfaktori som främmande länders köpmän ägde i Ryssland; jfr -GÅRD. Handelshåfven i Moschow, Nogorden och Pleschow. RP 13: 187 (1649).
-HUS.
1) (numera bl. tillf.) hus l. gård inrättat (inrättad) för handel l. för handelns främjande, faktori; förr äv. om börs o. d. Hans Kon. May:tz vndersåter köpmän (hava) tillförenne .. hafft eett friitt handelshws i Nougorden. SvTr. V. 1: 255 (1617). Det gamla stortorget med sina handelshus och sitt ärevördiga rådhus. TT 1900, Byggn. s. 29.
2) affär l. firma som ägnar sig åt handel; i sht om större sådan o. företrädesvis om dem som driva handel med utlandet. DA 1771, nr 38, s. 4. De tyska städernas stora handelshus (deltogo) lifligt i handelsföretagen på de spanska kolonierna. 2UB 10: 433 (1907).
-HÖGSKOLA~020. [efter t. handelshochschule] benämning på anstalt för vetenskapligt inriktad undervisning o. forskning i frågor rörande handel o. näringsliv; i Sv. för närvarande benämning på två anstalter (med tvåårig kurs) av denna art: Stockholms handelshögskola (grundad 1909), Göteborgs handelshögskola (grundad 1923). VL 1904, nr 258, s. 3.
-IDKANDE, p. adj. äv. i substantivisk anv. Den närings- och handelsidkande klassen. Snällp. 1848, nr 4, s. 3. Odhner G3 1: 438 (1885).
-IDKARE. dels (i sht nat.-ekon.) om handlande i allm., dels (i sht i skriftspr.) om person som idkar handel i mindre skala, småhandlare. DA 1771, nr 70, s. 1.
-IDKERSKA. (i sht i skriftspr.) LdVBl. 1887, nr 7, s. 1.
-INDUSTRI. nat.-ekon. om handeln betraktad ss. ett särskilt slag av industri. Bergstedt Clément 362 (1868). Schulthess (1885).
-INSTITUT. benämning på handelsskola, särsk. sådan som är avsedd att fylla större anspråk på undervisningen än elementära handelsskolor; äv. om högre avdelning av handelsskola. Handelsinstitutet i Göteborg (öppnat 1826). Wikforss 1: 741 (1804). FFS 1904, nr 13, s. 14.
-INTRESSE. Loenbom Stenbock 4: 177 (1765; efter orig. fr. 1716, vilket har: Interesze uti Commercien). Derföre, att Engelska Styrelsen är så uppmärksam på sitt eget handels-interesse. Palmblad Norige Bih. 113 (1847).
-JÄRN. [jfr t. handelseisen, eng. merchant iron] tekn. o. handel. i för marknaden passande stycken skuret, valsat järn. JernkA 1886, s. 286. SFS 1917, s. 241.
-KALENDER. benämning på kalender som särskilt är avsedd för affärsmän (med adresskalender, upplysningar om post- o. tullförhållanden m. m.). Berndtson (1880).
-KAMMARE. [ytterst efter fr. chambre de commerce. Den första handelskammaren skall hava upprättats i Marseille 1599] namn på officiell l. halvofficiell l. privat institution som har till uppgift att företräda o. främja handelns, industriens o. sjöfartens intressen på ngn viss ort (inom ett visst distrikt); särsk. benämning på vissa svenska kollegier (i större städer, äv. i utlandet) vilkas ledamöter väljas av köpmansföreningarna på de olika orterna (tidigast i Stockholm 1892). Auktoriserade handelskamrar, som enl. kungörelse av 15/12 1916 hava fått sina stadgar stadfästa av K. M:t o. därmed blivit berättigade till statsunderstöd. Svenska handelskammaren i London (upprättad 1907). Edinburgska Handels-Kammaren. SC 1: 325 (1820).
Ssg: handelskammar(e)-distrikt. Ymer 1918, s. 41. Sverge är (1924) indelat i 12 handelskammardistrikt. Östergren (1926).
-KAPITAL. nat.-ekon. i handeln nedlagt (äv. på handeln vunnet) kapital. Wexell Rol. 72 (1755). Sommarin EkonL 1: 100 (1915).
-KARAVAN. DA 1808, nr 48, s. 2.
-KEMIST. kemist som åtager sig uppdrag att kemiskt undersöka o. giva utlåtande o. intyg om handelsvarors beskaffenhet. NF (1882). SFS 1908, nr 37, s. 4.
-KLASS. om de handlande ss. en särskild samhällsklass; förr äv.: klass l. kategori inom handelskåren (ss. grosshandlare, minuthandlare, handelsbiträden). VetAH 1800, s. 161. Här på Gotland finnes, isynnerhet inom handels-klassen, en hel mängd unge män, som ledigt både skrifva och tala Tyska och Engelska. Bergman GotlSkildr. 370 (1882).
-KOLLEGIUM. benämning på kollegium som handlägger frågor om handel o. d.
1) (förr) om visst centralt ämbetsvärk; jfr KOMMERSKOLLEGIUM. RP 10: 498 (1644). Stiernman Com. 2: 680 (1651). RARP 8: 208 (1660).
2) benämning på ett av de fyra kollegier vari Stockholms magistrat uppdelades 1672, gm kungl. skrivelse 1849 sammanslaget med politie-, ämbets- och byggningskollegium under den gemensamma benämningen handels- och ekonomikollegium, indraget 1880. Stiernman Com. 3: 1056 (1672). BtRiksdP 1881, JOBer. s. 23.
3) (numera icke i fråga om sv. förh.) = -GILLE, -SOCIETET. ÅgerupArk. Brev 14/10 1689. (När) Kiöp-Svännen ärnar egen handel börja, bör han sig för Handels-Collegium, eller där det ei är, hos Magistraten angifva. PH 2: 1206 (1734). BtRiksdP 1896, Saml. 1. I. 1: 6 Huvudt. s. 36. —
-KOLONI. koloni anlagd i handelssyfte. SvTyHlex. (1851). HeimdFolkskr. 21: 36 (1894).
-KOMMISSION.
1) abstr.: handelsuppdrag. SFS 1914, s. 139.
2) konkret, om (av staten tillsatt) kommission som fått i uppdrag att handlägga frågor angående handel o. d.; särsk. i uttr. statens handelskommission, om en av K. M:t år 1915 med anledning av världskriget tillsatt, år 1919 upplöst kommission som hade att handlägga frågor om in- o. utförsel samt vara rådgivande i handelspolitiska frågor. Kongl. Oeconomie och HandelsCommissionen. SthmStCal. 1763, s. 55. SFS 1916, s. 1095.
-KOMMISSIONÄR. (i fackspr.) om köpman som åtagit sig uppdrag att för annans räkning, men i eget namn försälja l. inköpa varor, värdepapper o. annan lösegendom. SFS 1914, s. 139.
-KOMPANI. namn på sällskap l. bolag som är bildat för att driva handel o. d. i stor skala; i sht om åtskilliga stora bolag vilka särsk. under 1600- o. 1700-talen bildades i många länder o. utrustades med privilegier o. monopol på handel (o. sjöfart) inom visst handelsområde o. d. Stiernman Com. 1: 679 (1615). Herr Johan Sparre .. Gubernator öfwer dett Swenske Handels Compagniet. RARP 1: 12 (1627). Afrikanska kompaniet, ett på Louis De Geers initiativ bildat svenskt handelskompani. Flodström SvFolk 12 (1918).
-KONJUNKTUR. i sht i pl. Berch Hush. 295 (1747). SPF 1819, s. 318. De försämrade handelskonjunkturerna. Odhner G3 2: 384 (1896).
-KONTOR.
1) en köpmans l. en handelsfirmas kontor. HSH 9: 101 (c. 1750). Redan som gosse kom jag på ett handelscontoir i Cadix. Palmblad Nov. 2: 221 (1819, 1841). Auerbach (1909).
2) (†) handelshus; handelsfaktori. Stiernman Com. 3: 94 (1662). Derstädes (dvs. i Novgorod) hade de gotländske köpmännen .. ett faktori eller handelskontor, kalladt ”Gotenhof”. MosskT 1892, s. 209.
-KONTRAKT. (skriftlig) överenskommelse angående handel o. d. Linc. (1640; under perscriptio). Igenom mina bekantskaper skaffa honom .. handelscontract om en säker och viss årlig afsättning (av fabrikens varor). Nyrén Charakt. 51 (c. 1765).
-KOPPAR. (i fackspr.) om vanlig, i handeln förekommande koppar. TT 1894, K. s. 84. —
-KORRESPONDENS. DA 1771, nr 7, s. 2. Jämte .. (främmande) Språk, undervises (i informationsanstalten) ock i .. Handels-Correspondance. Därs. 1793, nr 273, s. 2. BonnierKL (1924).
-KORRESPONDENT. (i fackspr., föga br.) på annan ort boende person som står i handelskorrespondens l. (knappast br. utom i Finl.) i handelsförbindelse med ngn. Bland Paul Scheels (i Åbo) handelskorrespondenter nämnas Hans Suurpää, som var handlande i Reval. Schybergson FinlH 1: 195 (1887; i fråga om förh. c. 1515). Auerbach (1909).
-KRIG. krig som föres av handelspolitiska skäl l. som (huvudsakligen) riktar sig mot fiendens handel; numera vanl. bildl., om tillstånd då olika makter söka hämma l. uttränga varandras handel. Det kriget .. (E. XIV) måste föra med Lybeck var et handels krig. Schützercrantz Olyksöden 80 (1775). Kjellén Storm. 2: 73 (1905).
-KRIS. Liljecrona RiksdKul. 229 (1840).
-KUNNIG. Almqvist Törnr. 1: 149 (1839). SFS 1905, nr 38, s. 17. Handelsmål, uti hvilkas handläggning handelskunniga ledamöter skola deltaga. SFS 1912, s. 469.
-KUNSKAP~20 l. ~02. Hallenberg Hist. 5: 212 (1796).
-KURS.
1) nat.-ekon. i fria handeln gällande kurs; motsatt: (officiellt noterad) bankkurs. Förekomma thet wårt Mynt .. icke måtte warda i andre Land .. i Handels-Coursen vndervalverat. Risingh KiöpH 20 (1669). Palmblad Norige 188 (1846).
2) lärokurs i handelskunskap. DN 1894, nr 9060 B, s. 4. —
-KUTYM. (förr ofta med fr. stavn.: -coutume) handel. o. jur. = -BRUK. BtRiksdP 1900, Saml. 1. I. 1: 3Huvudtit. s. 29. —
-KVARN. (i fackspr.) kvarn som för egen räkning förmaler säd och säljer mjöl. Rönnholm EkonGeogr. 43 (1907). SFS 1919, s. 1566.
-KÅR. om samtliga handlande inom ett land l. ett samhälle l. ngn viss handelsgren osv. DA 1771, nr 38, s. 3. Fröding NDikt. 4 (1894).
-KÄNNEDOM~102 l. ~200. jfr -KUNSKAP. Wikforss 1: 741 (1804).
-KÖP. jur. köp av lös egendom som är slutet mellan köpmän i och för deras rörelse (för vilket strängare regler gälla än för vanligt köp). SFS 1905, nr 38, s. 1. Björling CivR 113 (1907).
-LAG, r. l. m. Berch Hush. 292 (1747). Riksdagen hade .. 1876 .. uttalat önskan om åtgärder för att åstadkomma en gemensam handelslag för de tre skandinaviska rikena. De Geer Minn. 2: 234 (1892).
-LAGSTIFTNING~020. Närings- och handelslagstiftningen. Snellman Stat. 207 (1842).
-LEXIKON. Närmare underrättelser om mynt-, vigt- och rymd-beräkningarne i Bengalen .. inhemtas af hvarje fullständigare Handels-Lexicon. SPF 1843, s. 314. Handels-lexikon. Nisbeth (1870; boktitel).
-LOKAL, r. jfr -LÄGENHET. VexjöLT 1846, nr 6, s. 7.
-LOPP. (†) (handels)omsättning. Risingh KiöpH 82 (1669). Detta riktflödande handelsloppet (dvs. handeln med järn) tvärstannar. Tessin Bref 2: 298 (1755).
-LÄGE.
1) abstr.: ett ställes läge med avseende på lämplighet för handel. Bremer NVerld. 3: 328 (1854). Butik med stort skyltfönster och godt handelsläge att hyra nu genast. SD 1892, nr 330, s. 8.
2) (enst.) konkret: (hamn)plats där handel bedrives. Till de frisiska handelslägena kommo under 600-talets senare del såväl engelska missionärer som nordiska köpmän. (Schück o.) Warburg 2LittH 1: 39 (1911).
3) (i fackspr.) om handelns tillstånd o. utsikter i ett l. annat avseende. (Om) de protektionistiske landtmännen .. haft reda på artikelns handelsläge för ögonblicket. GHT 1898, nr 119, s. 2.
-LÄGENHET~102 l. ~200. jfr -LOKAL. En vid Stora Torget belägen Handelslägenhet .. bestående af handelsbod med angränsande packkammare och contor, jemte serskildt packhus och loftrum. LdVBl. 1842, nr 15, s. 4. NerAlleh. 1896, nr 209, s. 4.
-LÄRA, r. l. f.
1) (†) = -VETENSKAP. SP 1792, nr 148, s. 3. SC 1: 365 (1820).
2) handelskännedom; jfr -KUNSKAP, -VETSKAP. Handelslära .. kallas sammanfattningen af alla de kunskaper, som för köpmannen äro nödvändiga för hans yrkes bedrifvande. Åstrand 1: 271 (1855). FFS 1904, nr 13, s. 15.
3) (vard.) i uttr. komma i handelslära o. d., bli lärling i handelsaffär. Auerbach (1909).
-LÄRARE. person som undervisar i handelskännedom; särsk. titel på lärare vid handelsskola; äv. om privatlärare i bokhålleri. Han var en fattig undervisare i bokhålleri, eller ”handelslärare” när det skulle vara fint. Hedenstierna FruW 144 (1890).
-LÄRLING, ngn gg -LÄRLINGE. (förr) VDAkt. 1785, nr 46. Fischerström 3: 495 (1787). Jungberg (1873).
-LÄROANSTALT~1002 l. ~2001. Wikforss 1: 741 (1804). AB 1894, nr 14, s. 1.
-LÄROVÄRK~102 l. ~200. Sthm 1: 401 (1897).
-LÄST. (förr) benämning på ett stort rymdmått, motsv. 29,7 hl.; jfr KOMMERS-LÄST. KrigVAT 1859, s. 214. Flodström SvFolk 217 (1918).
-LÖS. (handel- c. 1676. handels- 16141714) (†) utan handel. På det at Norlandz Städerne måge wedh macht blifwa, och icke aldeles Handelslöse, då skal alle olaglige Hampner efter denne dagh blifwa afskaffade. Stiernman Com. 1: 593 (1614). Handels- och näringzlöse tijder. RARP 17: 355 (1714).
-LÖSA, f., l. -LÖSE, f. (†) brist på handel. Den bärningz och handelslöse som där nu mykit är i Staden. Stiernman Com. 1: 354 (1589); jfr Dalin Hist. III. 2: 195 (1762). Effter dedh (dvs. Åbo) dogh är en gammall nampnkunnigh stadh, som nu för handelslöse platt förfaller. OxBr. 1: 45 (1614).
-MAGASIN. vanl. om större handelsbod. Wikforss 1: 739 (1804). De i jättestor skala arbetande handelsmagasinerna konkurrera med .. minuthandeln. EkonS 1: 438 (1894).
-MAKT. vanl. konkret: gm sin handel betydande l. av sin handel väsentligen beroende stat; stundom mera abstrakt. Venedig uppsteg till en stor handelsmakt. Geijer I. 7: 328 (1844).
-MAN ~man2. (handel- 1659. handels- 1621 osv.) (numera ålderdomligt l. i folkligt spr.) köpman; numera i sht om handlande med butik. Fosz 465 (1621). Gatbodzfolck, sampt Landzköpare .. oc lumpmånglare .. wela alla heeta Handelszmän. Schroderus Comenius 492 (1639). En Patriot Och Namnkunnig Handlande, Saknad i Bruks-Patronen och Handelsmannen Herr Johan Claesson. Nordenflycht QT 1746—47, s. 119 (i titel på gravkväde). Det var ”handelsman” som närmade sig .. Hans näringsfång .. var att .. sälja tyger. Hallström Händ. 123 (1927). jfr STADS-, VIKTUALIE-HANDELSMAN.
Avledn.: handelsmaninna, f. (†) kvinnlig handlande. Almqvist Går an 54 (1839). Dens. GMim. 3: 29 (1842).
handelsmanska, f. (numera nästan bl. i Finl., mindre br.) titel på hustru till l. änka efter ”handelsman”. Handelsmanskan Fru Fredrica Sophia Dambsberg, född Lindschoug, död i Lund. NyttGam. 1797, s. 230. Topelius Fält. 5: 234 (1867). Hvar8Dag 17: 214 (1915; i vitter framställning fr. sv. landsbygd). jfr Bergroth FinlSv. 301 (1917).
-MARIN, r. (l. m.). (i sht i fackspr.) handelsflotta. VexiöBl. 1823, nr 42, s. 2. Till följd af sin betydliga handelsmarin äger Norge god tillgång på dugliga sjöfarande. VFl. 1906, s. 34. Östergren (1926; angivet ss. mindre vanl. än -flotta).
-MATEMATIK. (i fackspr.) jfr -RÄKNING 1. (Professor i) handelsmatematik (vid handelshögskolan i Helsingfors). FinlStatskal. 1925, s. 293.
-MATROS. (i sht förr) Stick-tröjan .. har .. blifvit antagen .. af .. alla Nationers Handels-Matroser. KrigVAT 1835, s. 123. KrigVAH 1849, s. 48.
-METROPOL. om stad som är medelpunkt för handeln inom ett större område. 2UB 9: 471 (1906). Konstantinopel var (medel-)tidens största handelsmetropol. 2NF 34: 297 (1922).
-MINISTER. minister för handelsärenden o. d.; äv. (ngt vard.) om viss medlem av svenska regeringen (med officiell benämning: statsråd och chef för handelsdepartementet). NF 2: 1188 (1878).
-MINISTERIUM. (icke i fråga om sv. förh.) Jungberg (1873). jfr: Chef för Handels- och industriministeriet. FinlStatskal. 1925, s. 28.
-MONOPOL, förr ngn gg äv. -MONOPOLIE. i sht nat.-ekon. uteslutande rättighet för ngn att bedriva handel (ngnstädes). Posten 1769, s. 414. De bottniska städernas klagomål mot handelsmonopolet för Stockholm, Åbo och Gefle. NF 3: 332 (1878).
-MORAL. inom handelsvärlden gällande moral; jfr AFFÄRS-MORAL. 2NF 4: 908 (1905).
-MUSEUM. museum avsett att gm utställning av handelsvaror (råvaror o. fabrikat) belysa o. främja handeln (i sht med främmande länder), i Sv. tidigast inrättat i Sthlm 1895. TT 1889, s. 125.
-MYNT. handel. mynt som är räkneenhet i den internationella handeln; jfr BANK-PÄNNINGAR. VexiöBl. 1828, nr 31, s. 3. Det statligt påbjudna penningväsendets bedräglighet, som i äldre tider föranlett skilsmässan mellan bytesmedlet och värdemätaren, .. ”handelsmynt” av särskilt betryggande slag o. s. v. Heckscher EoH 301 (1922).
-MÅL. i sht jur. Möller (1745, 1755; under consulat). Flintberg Lagf. 4: 326 (1801; efter handl. fr. 1759). Vid behandling af handelsmål inför rådstufvurätt i Stockholm, Göteborg eller Malmö skola .. i rätten sitta .. (bl. a.) två handelskunnige män. SFS 1905, nr 38, s. 17. Därs. 1920, s. 2370. jfr (†): Synes bäst, att alla contracter föras til Köpmålebalken och att den kallas Handelsmålebalk. FörarbSvLag 1: 40 (1688).
-MÄRKE. [ytterst efter eng. trade mark] (mindre br.) varumärke. Jungberg (1873). Eganderätten till fabriks- och handelsmärken. SFS 1893, nr 85, s. 7. Östergren (1926).
-NAMN. (mindre br.) handelsbenämning; äv. bildl. SFS 1876, nr 8, s. 6. Alapurin, handelsnamn på rent, vattenfritt ullfett. 2NF 1: 461 (1903). jfr (†): En köpman, som kallar sig Patriot. Sällsamt Handels-Namn! Dalin Arg. 1: 15 (1732, 1754).
-NATION. jfr -FOLK 1. Chydenius 24 (1765).
-NOTERING. (föga br.) konkret: förteckning på handelspriser (å varubörs); jfr BÖRS-NOTERING. Cannelin (1921).
-NYBYGGE~020. (föga br.) jfr -KOLONI. CTJärta i 2SAH 17: 371 (1836). I och för anläggande af ”handels- och planteringsnybyggen” i Afrika. Odhner G3 2: 493 (1896; möjl. efter handl. fr. 1779).
-NÄMND. i förb. handels- och sjöfartsnämnd l. elliptiskt för detta uttr., benämning på en institution i vissa städer som har att handlägga l. giva utlåtande i vissa frågor rörande handel o. sjöfart o. vars medlemmar utses av stadsfullmäktige för högst två år. SFS 1867, nr 61, s. 1 (i fråga om Stockholm). År 1909 funnos i Sverge 32 handelsnämnder. Östergren (1926).
-NÄRING(EN). (numera mindre br.) om handeln ss. särskild näringsgren. Berch Hush. 271 (1747). (Agardh o.) Ljungberg 4: 195 (1863).
-OMBUD~02 l. ~20. SFS 1872, nr 66, s. 4. Resande tyska handelsombud. Schybergson FinlH 1: 193 (1887).
-OMBUDSMAN. (i Finl., förr)
1) namn på person som av Finlands styrelse tillsattes i S:t Petersburg för att fullgöra åligganden som annars tillkomma en konsul; jfr -AGENT 1. SPF 1835, s. 60. FFS 1896, nr 5, s. 12.
2) om funktionär i Helsingfors, tillsatt av finska handelsdelegationen. —
-OMKOSTNAD~020. i sht i pl. Jungberg (1873).
-OMRÅDE~020. område inom vilket handel idkas av ngn (i sht en stad l. ett land), vanl. med (förr ofta lagstadgat) uteslutande av andra; jfr -GEBIT. 2VittAH 19: 301 (1850). Stockholms handelsområde. NerAlleh. 1871, nr 17, s. 3. Sandström NatArb. 2: 252 (1910).
-OMSÄTTNING~020. Lundell (1893).
-OPERATION.
1) (†) handel. Höpken 2: 276 (1756). Denna årligen tiltagande Handels-Operation på China. GT 1788, nr 133, s. 2.
2) transaktion som kan rubriceras under begreppet handel. SPF 1845, s. 60.
-ORDINANTIE, äv. -ORDINANTIA, förr äv. -ORDINANS (-ance, -ordonnance). handelsordning, handelsförfattning; numera bl. hist.: benämning (icke anträffad i själva handlingarna) på olika förordningar varigenom handel o. sjöfart reglerades; jfr KÖPHANDELS-, KÖPS-ORDINANTIE; äv. i sammanställningen handels- och seglationsordinantie; särsk. om förordningen av den 12 okt. 1617, vars bestämmelser i huvudsak gällde till 1765. Instruction för Opsynings-Männerne .. öfwer Handels-Ordinantien. Stiernman Com. 1: 614 (1614; titel). Alle Embetes (dvs. handtvärks-) och Handels Ordinantier. LReg. 236 (1648). Handelsordinantian av år 1614 bestämde stapelstädernas antal till 10. HbSkogstekn. 420 (1922).
-ORDNING. i fråga om ä. sv. förh. liktydigt med -ORDINANTIA. TbLödöse 533 (1619). Handels-Ordning af Kongl. Maj:t i Nåder fastställd den 22 December 1846. SFS 1846, nr 40, s. 1 (titel). 2NF 14: 73 (1910). jfr: En den 1 februari 1550 gifven seglations och handelsordning för Finland. Schybergson FinlH 1: 253 (1887; i källan (G1R 21: 38 (1550)): förordningh medh seglatzion och kiöpmans handlenn).
-ORT, r. l. m. handelsplats; förr stundom motsatt: stad l. dyl. Brask Pufendorf Hist. 97 (1680). Cannelin (1921).
-PARTERING, förr äv. -PARTERNING. (numera bl. hist.) uppdelning av handeln i olika grupper, så att varje handlande endast fick föra varor av en grupp. RP 7: 197 (1638). Stiernman Com. 2: 621 (1650). (1636) återinfördes den s. k. handelsparteringen. 2Saml. 39: 47 (1919).
-PATRON. (numera i sht i vissa trakter, föga br.) hederstitel på större köpman, i sht grosshandlare. Räkning från Handelspatron J. E. Berg & komp. Vexiö för doffel m. m. BoupptVäxjö 1890. Hedenstierna Jönsson 34 (1894).
-PLATS. (handel- 1892. handels- 1548 osv. handle- 1616)
1) (†) till 9: underhandlingsplats. OxBr. 5: 18 (1612). (K. M:ts) Commissarier .. som nu medh the Muscovitiske på handelsplatzen ähre i hopa trädde och the saaker företagit. RARP 7: 178 (1660). Widekindi G2A 118 (c. 1676).
2) till 11: ställe där handel idkas; äv. om torg o. d. G1R 19: 36 (1548). Förordn. 10/11 1724, s. 3. Vid Kyrkan (var) en Handelsplats. Johansson Noraskog 1: 6 (i handl. fr. 1785). Levantiska handelsplatser. Weste (1807). Essén Eur. 20 (1926).
-POLITIK. benämning på den politik som ett land följer (gm uppmuntran av export, hinder för import o. d., påläggande av tullar m. m.), särsk. i fråga om utrikes handel o. företrädesvis med syftning på de båda handelspolitiska systemen frihandel l. protektionism; äv.: politik som huvudsakligen avser att främja handeln. LittT 1795, s. 54. Trångbröstad handelspolitik. Snällp. 1848, nr 5, s. 2. BtRStP 1853—54, V. 1: nr 3, s. 2. (Feniciernas) politik (blev) framför allt handelspolitik. Grimberg VärldH 1: 523 (1926).
Avledn.: handelspolitisk, adj. LdVBl. 1885, nr 130, s. 2. Handelspolitiska åtgärder, importförbud och -tullar samt exportpremier. 2NF 18: 175 (1912).
-PRIVILEGIUM. i sht i pl. Ekelund 1FädH II. 2: 55 (1831).
-REGISTER.
1) (†) förteckning på främmande handlande? Vij haffve förstått aff ett mantals och handels regiister .., som Simonn tulschriffvere oss haffver .. öffveranthvordet, att thet går fast oskeligen til i Stocholm med stadzens tunge. G1R 25: 41 (1555).
2) handel. o. jur. register som påbjudits i lag den 13 juli 1887 (i Finl. gm förordning 2 maj 1895) o. som föres för Stockholm hos Överståthållarämbetet, för annan stad hos magistraten l., där sådan icke finnes, hos vederbörande stadsstyrelse, för landsbygden hos K. M:ts befallningshavande (i Finl. hos Industristyrelsen i Helsingfors), o. i vilket skall införas namnet på den firma varunder handelsrörelse (o. i allm. rörelse som medför skyldighet att föra handelsböcker) skall bedrivas samt på den l. de personer som äga att teckna firman (äv. på grund av prokura); firmaregister. NF (1882). SFS 1887, nr 42, s. 8.
-RELATION. handelsförbindelse (se d. o. 1). 2VittAH 2: 391 (1787, 1791). Cannelin (1921).
-REPUBLIK. 2VittAH 26: 104 (1864, 1869; om Nederländerna 1658). Den mäktiga handelsrepubliken Novgorod. Schybergson FinlH 1: 5 (1887).
-RESA, r. l. f. VgFmT I. 6—7: 35 (1755). Schybergson FinlH 1: 259 (1887).
-RESANDE, m.||ig. person som (vanl. ss. ombud för ngn annan) reser omkring för att (ofta med förevisande av prover) utbjuda o. mottaga beställning på varor (o. likvid för sådana), stundom äv. för att göra inköp; ”provryttare”; jfr -AGENT 2, -EXPEDIT 1. Backman Dickens Pickw. 1: 211 (1871). Den mängd handelsresande eller s. k. profryttare, som året om i tid och otid utbjuda eller nära nog borttvinga både nyttiga och onyttiga varor. SundsvP 1886, nr 4, s. 3. SFS 1914, s. 152. Därs. 1924, s. 797.
-RESTITUTION. handel. o. admin. tullrestitution till handelsidkare i vissa fall vid återutförsel av bearbetad, tullpliktig utländsk vara (i Sv. enl. kungl. förordn. 13 dec. 1912); jfr DRÅBACK. 2NF 30: 288 (1920). Därs. 38: 972 (1926).
-RÅD.
1) om institution; jfr -KAMMARE. SvTyHlex. (1851, 1872). särsk. admin. benämning på en institution som upprättades gm k. förordn. 15 mars 1912 o. som har till uppgift att till regeringen avgiva yttranden i vissa ärenden rörande handel, industri o. sjöfart samt konsulatväsendet. SFS 1912, s. 81.
2) titel som handelsattaché kan få sig tillagd att innehava under förordnandet. Upsala 1919, nr 258, s. 3. SvStatskal. 1921, s. 172.
-RÄKNING.
1) (i fackspr.) aritmetik sådan den brukar förekomma inom affärsvärlden (med användande av praktiska metoder o. genvägar); särsk. ss. läroämne vid handelsskolor o. d.; jfr -MATEMATIK. Möller 1: 1066 (1782). Dens. (1807). SFS 1918, s. 2750.
2) (†) handel. o. jur. konkret: av handlande i vederbörlig form utfärdad räkning å på kredit försålda varor. Kongl. Maj:ts nådiga Förordning, angående handelsböcker och handelsräkningar .. den 4 Maj 1855. SFS 1855, nr 66, s. 1 (titel). Kraf på grund af handelsräkning. 1NJA 1874, Dom. s. XXI. —
-RÄTT, r. l. m.
1) rättighet att driva handel; jfr -RÄTTIGHET 1. RARP 13: 355 (1680). Bestämmelser rörande utländingars handelsrätt i riket. SFS 1883, nr 15, s. 3.
2) jur. om sammanfattningen av de rättsregler (särsk. de privaträttsliga) som avse handeln l. varuutbytet. Fryxell Ber. 2: 50 (1826). Undervisningen i handelsrätt .. omfattar författningar rörande handel och sjöfart. SFS 1918, s. 2751.
3) (tillf.) handelsdomstol. Möller (1790, 1807). Auerbach (1909).
-RÄTTIGHET~102 l. ~200.
1) rätt att driva handel; ofta i pl.; jfr -RÄTT 1. PH 6: 4547 (1757). Om den, som till minuthandel med bränvin berättigad är, andra gången beträdes med oloflig utskänkning, vare han .. denna sin handelsrättighet förlustig. SFS 1891, nr 84, s. 17. Svensén Världsv. 94 (1908).
2) (i folkligt spr., föga br.) handelslokal (med rättighet att driva handel). Förmonliga Handelsrättigheter äro att hyra, utan varor, till den 1:sta October. DA 1808, nr 88, s. 7 (i annons).
-RÄTTSLIG. i sht jur. adj. till -RÄTT 2. Handelsrättsliga tvistemål. Ljungman UnivGbg 14 (1880).
-RÖRELSE.
1) bedrivande av handel, handelsvärksamhet; (visst slag av) handel; mindre br. utom i uttr. idka handelsrörelse. PH 5: 3181 (1752). Omyndig (kan) vinna rättighet att idka handelsrörelse eller annat näringsyrke. Kallenberg CivPr. 1: 559 (1922).
2) (numera föga br.) (handels)omsättning. Berch Hush. 271 (1747). En lättad handelsrörelse i ett land ökar både folk- och varumängden. Chydenius 67 (1765).
3) (i fackspr.) mer l. mindre konkret, = -AFFÄR. DA 1793, nr 274, s. 4. I Stockholm funnos (år 1895) inalles 2,885 handelsrörelser. Sthm 3: 47 (1897).
-SAK. (i sht i juridiskt spr.) Möller (1745, 1755; under consul). Högsta instansen i handelssaker. BtRiksdP 1876, I. 1: nr 10, s. 13. —
-SAMKVÄM~02 l. ~20.
1) (†) kommersiell förening, kommersiellt sällskap. Handels- eller handtwärkzsamqwämmer och societeter. RARP 8: 245 (1660).
2) (mindre br.) handelsförbindelse. Handelssamkvämet mellan staterna inbördes. SkånAB 1907, nr 283, s. 3. AntT XVIII. 1: 288 (1908).
-SEPARATION. (†) = -PARTERING. PH 5: 3264 (1752).
-SJÖFART. (i fackspr.) Regl. 23/12 1800 (i titel). Sjömanshusen hafva .. att föra förteckning öfver svenske sjömän, som användas i handelssjöfart. SFS 1911, nr 86, s. 1.
-SKEPP. (handel- 1750. handels- 1669 osv.) jfr -FARTYG o. KÖPMANS-SKEPP. Risingh KiöpH 86 (1669). De Engelske hade begynt at utan åtskilnad bringa op Svenska handelsskepp. Nordberg C12 1: 528 (1740). Cannelin (1921).
-SKOLA, r. l. f. Schönberg Upfostr. 134 (1770). I slutet af 1700-talet inrättades .. den första kända handelsskola af någon betydenhet hos oss, nämligen .. vid Öringe i Halland. Lagerstedt SvUppfH 59 (1903). Ettårig (kommunal) handelsskola. SFS 1918, s. 2763. jfr REAL-HANDELSSKOLA.
Avledn.: handelsskolist, m.||ig. (i Finl.) elev i handelsskola. jfr Bergroth FinlSv. 82 (1917).
-SKRIVARE. (†)
1) [jfr lat. rerum scriptor] till (6) 7 historieskrivare o. d. Om Crocodilen berätta: månge trovärdige Handels-Skrifvare, at han (osv.). Bliberg Acerra 588 (1737; t. orig.: Geschichtschreibern).
2) till 10: notarie, sekreterare. Handelsschrifvaren vijdh Kokenhusen. RP 15: 260 (1652). Handelsskrifvaren uti Kongl. Collegio Medico. HdlCollMed. 12/3 1735.
-SLUT. (numera knappast br.) köpslut, affärsslut; äv. bildl. Kolmodin QvSp. 1: 192 (1732; bildl.). I afseende på handelsslut om större partier af varulagret. VexjöBl. 1836, nr 37, s. 4.
-SLÖJD. (i fackspr.) slöjd vars alster äro avsedda att avyttras. SP 1792, nr 64, s. 4. Såsom grundval för den moderna handelsslöjden har den äldre husbehofsslöjden stor betydelse. SlöjdkomBet. 1907—08, s. 12.
-SOCIETET. (förr) i vissa städer: benämning på sammanslutning av handlande; under ”handelsparteringens” tid äv. särsk. om sammanslutning av handlande i ngn viss gren; jfr -GILLE. När någon .. tient hafver och vil sin egen Handel börja, skal han .. först anmähla sig hos Handels-Societeten. ReglHandGbg 14/10 1734, § 6. 2NF 27: 20 (1917).
-SPEKULATION. HSH 9: 114 (c. 1750). Genom lyckliga handelsspekulationer (hande jag) blifvit rik. Braun Calle 140 (1843). Det är tjänsteman vid telegrafverket förbjudet att befatta sig med handelsspekulationer. SFS 1920, s. 1534.
-SPION. (i sht i fråga om förh. under världskriget 1914—18) jfr -SPIONERI. Steffen Krig 4: 377 (1917).
-SPIONERI. (i sht i fråga om förh. under världskriget 1914—18) spioneri på handels- o. industriförhållanden (i ett främmande land). 2NF 38: 448 (1926). Hallström Händ. 268 (1927).
-SPRÅK. språk (termer o. uttryck o. d.) som nyttjas inom handeln; äv. om språk som ofta användes i den internationella handeln. Kännedom i de vanliga Handelsspråken, Tyskan, Franskan och Engelskan. DA 1808, nr 98, s. 12. Rydqvist SSL 1: 415 (1852).
-SPÄRR. avspärrande av ett land, en hamn o. d. från handel. Athena 31 (1917).
-SPÄRRNING. jfr -SPÄRR. Ekelund NAllmH II. 2: 138 (1838). Carlson Hist. 5: 42 (1879).
-STAD. (handel- 15881788. handels- 1614 osv.) jfr KÖPSTAD. Lælius Bünting Res. 1: 222 (1588). Petreius Beskr. 1: 57 b (1614). Sveriges största handelsstäder äro Göteborg, Stockholm och Malmö. Rönnholm EkonGeogr 51 (1907).
-STADGA, r. l. f. stundom = -ORDINANTIA. SthmStadsord. 1: 142 (1661). Handelsstadgan i Örebro 1614. IllSvH 4: 124 (1879). SvH 5: 118 (1903).
-STAT. jfr -MAKT. Fennia XVI. 3: 61 (1761). Den lilla, men på sitt sätt stolta handelsstaten (Holland). Fryxell Ber. 15: 20 (1848).
-STATISTIK. (i fackspr.) NF 3: 336 (1878). Den svenska handelsstatistiken för 1810 upptar en införsel från England af närmare 7 millioners rdrs värde. SvH IX. 1: 149 (1909).
Avledn.: handelsstatistisk, adj. NDA 1861, nr 205, s. 4.
-STIPENDIUM. (förr) benämning på statsstipendier som med anslag av riksdagen under åren 18961922 tilldelades merkantilt (o. industriellt) utbildade personer för ytterligare utbildning i utlandet (i förväntan att de sedan skulle värka för landets utrikeshandel); jfr -STUDIE-STIPENDIUM. BtRiksdP 1895, Saml. 1. I. 1: 6Huvudtit. s. 64. Grimberg SvH 520 (1909).
-STOCK. (†) ordnad samling av uppgifter rörande handel o. därmed sammanhörande frågor. En sammanliknad Handels-stock är i många afsigter nyttig. GbgMag. 1759, s. 20.
-STUDIE-STIPENDIUM. (förr) = -STIPENDIUM. BtRiksdP 1908, IV. 1: nr 120, s. 1. Därs. 1922, 6: nr 10, s. 19. —
-STÅND, sbst.1 handelsklass. RARP 17: 344 (1714). (En) rysk undersåte i handelsståndet. FFS 1904, nr 29 A, s. 174. —
-STÅND, sbst.2 (föga br.) salustånd. Caffétjellen, hvilka voro uppsatta i grannskapet af handels-stånden. KLilljebjörn Hågk. 22 (1838). Frey 1844, s. 13.
-STÄLLE.
1) (knappast br.) = -ORT. Oldendorp 1: 251 (1786). Köpingar, d. ä. köpstäder, handelsställen. Reuterdahl SKH II. 1: 76 (1843).
2) (i folkligt spr., föga br.) mindre handelsbod (på landet). —
-SUP. (förr) sup brännvin efter uppgjord handel. Lappen (tar sig) väl till vara att ej sälja borgaren (dvs. köpmannen) alla sina skinn på en gång, utan helst ett i sänder, och det af den orsak, att han för hvarje uppgjord handel skall hafva sig .. handelssupen. Læstadius 1Journ. 83 (1831). Dens. 2Journ. 43 (1833). Dalin (1852). Malmbgt 1894, nr 29, s. 2 (i fråga om marknad i Lappland).
-SVEN. (förr) manligt handelsbiträde l. handelsombud. VRArk. 26/3 1778. Huru vimlade ej då (dvs. på 1200- o. 1300-talen) .. (Strandgatan i Visby) af köpstadsmän och handelssvenner från Ryssland. Bergman GotlSkildr. 126 (1882).
-SYSTEM. i sht nat.-ekon. jfr -POLITIK. SP 1792, nr 15, s. 4. I Sverige råder sedan 1888 ett protektionistiskt handelssystem. Rönnholm EkonGeogr. 47 (1907).
-SÄLLSKAP~02 l. ~20.
1) (†) abstr.: kompanjonskap i handel. Den som är i handels-sällskap med någon. Möller (1745, 1755; under compagnon).
2) (mindre br.) konkret: sammanslutning som har till uppgift att driva handel (i större skala l. på främmande land); jfr -KOMPANI. Handel kan ei drifvas med särdeles förmån på vidt aflägsne ock obekanta orter, utan genom Priviligerade handels-sällskaper. VetAH 1740, s. 340. SvH 2: 609 (1905).
3) (tillf.) konkret, om sällskap av köpmän som resa i handelssyfte, karavan. Handelssällskaper resa äfven genom .. (Saharaöknen) på flera håll. Stenhammar (o. Palmblad) I. 2: 116 (1826). FicklFremOrd 106 (1846).
-TEKNIK. (i fackspr.) särsk. ss. undervisningsämne i handelsskolor. 2UB 10: 407 (1907). SFS 1918, s. 2750. (Professor) i handelsteknik (vid handelshögskolan i Göteborg). SvStatskal. 1927, s. 746.
-TELEGRAM, innehållande dagens kurser o. d. SydsvD 1870, nr 113, s. 4.
-TERM. (i fackspr.) Holmberg (1795; under terme).
-TIDNING. tidning som särsk. sysselsätter sig med handel o. sjöfart; huvudsakligen ingående i titlar på åtskilliga ä. o. nyare tidningar. Göteborgs handels- och sjöfartstidning, vanl. kallad Handelstidningen, namn på en sedan 1832 i Göteborg utkommande tidning. Wikforss 1: 741 (1804). I Stockholm funnos .. (vid 1800-talets början) 3 dagliga tidningar och en handelstidning. TT 1900, Allm. s. 5. —
-TONNAGE. (i fackspr.) handelsflottas tonnage. TT 1901, Allm. s. 51. —
-TRAKTAT.
1) handelsfördrag; jfr KOMMERS-TRAKTAT. RARP 9: 306 (1664). År 1875 beslöt .. franska nationalförsamlingen, att de gällande handelstraktaterna skulle uppsägas. Forssell Stud. 2: 377 (1879, 1888). särsk. i vissa sammanställningar.
a) handels- och sjöfarts-traktat, förr handels- och seglationstraktat. Arnell Stadsl. 340 (1730). SFS 1906, nr 48, s. 82.
b) vänskaps-, handels- och sjöfartstraktat o. d. Vänskaps- och Handels-Tractat emellan Hans Maj:t Konungen i Sverige och De Förente Staterne i Norra America. PH 12: 560 (1783; titel).
2) (†) litterärt arbete om handel. Ett Vthtogh aff then större Handels-Tractaten om Handelen, thes Wäsende och Bestånd. Risingh KiöpH 6 (1669).
-TRANSAKTION. Almqvist TreFr. 2: 42 (1842).
-TRYCK. boktr. för handelns behov avsett tryck, ss. firmatryck på räkningar, priskuranter m. m.; ofta i sammanställningen handels- och accidenstryck. Reuterskiöld Grundlag. 641 (1925).
-TRÄDGÅRD. trädgård som (i övervägande grad) är avsedd att frambringa trädgårdsprodukter (äv. växtplantor l. vissa frön) till försäljning. BotN 1857, s. 154. Drifningen af växter blef en .. viktig inkomstkälla för handelsträdgårdarna. 2NF 33: 487 (1922).
-TRÄDGÅRDSMÄSTARE~10200. Wikström ÅrsbVetA 1831, s. 221 (i fråga om t. förh.). HbTrädg. 2: 22 (1872).
-TVIST. Handelsböcker .. kunna i handelstvister emellan köpmän inbördes såsom bevisningsmedel tjena. SFS 1868, nr 66, s. 7.
-TVÅNG. i sht hist. Befria riket från det handels-tvång, som Hansestäderne det pålagt. Dalin Hist. III. 1: 212 (1761). Det bottniska handelstvånget lossades (år 1765), i det att aktiv utländsk handel medgafs några af de större bottniska städerna. SvH 7: 314 (1903).
-UNDERRÄTTELSE~10200. nästan bl. i pl.; särsk. i tidningar ss. rubrik för en avdelning innehållande bl. a. börs- o. växelkurser; ofta i sammanställningen handels- och sjöfartsunderrättelser. SC 2: 398 (1822). SydsvD 1870, nr 113, s. 4 (rubrik).
-USANS. (vanl. skrivet -usance) handel. o. jur. handelsbruk. Åstrand (1855).
-UTBYTE~020. (i sht nat.-ekon.) Schybergson FinlH 1: 253 (1887). Syftet (med anläggandet av faktorier på Asiens kuster under 1500- o. 1600-talen) var i övervägande grad endast ett vinstbringande handelsutbyte. Essén Eur. 20 (1926).
-UTLIGGARE~0200. (förr) handelsombud som uppehöll sig på annan ort; jfr -RESANDE. Nordin i 1SAH 1: 107 (1786, 1801).
-VALUTA. handel. o. nat.-ekon. i handeln gångbar valuta (t. ex. växlar). SFS 1880, nr 31, s. 1. Den stämpelafgift, som för handelsvalutor i Frankrike är faststäld. SFS 1892, nr 62, s. 97.
-VARA, r. l. f. jfr KÖPMANS-VARA. DA 1771, nr 34, s. 3. Döttrarna i ett hushåll utgjorde fordom hos .. (finnarna) en slags Handelsvara, som sålldes af Hus-fadren till den mästbjudande. 2VittAH 7: 276 (1795, 1802). En förlegad handelsvara. Rademine Knigge 1: 56 (1804). En så eftersökt och dyrbar handelsvara som bärnstenen. Schück o. Lundahl Lb. 1: 42 (1901).
-VETENSKAP~200 l. ~102. jfr -LÄRA 1. DA 1771, nr 7, s. 1. Mays Theoretiska och Practiska Inledning til HandelsVetenskapen. SP 1792, nr 54, s. 4. NF 37: 794 (1925).
-VETSKAP. (†) = -KÄNNEDOM. Stiernman Com. 3: 84 (1662).
-VIKT.
1) (†) = -BALANS 1. Vexelen (dvs. växelkursen), samfält ansedd, rättar sig efter handels-vigten. Scheffer PVetA 1753, s. 21.
2) (i fackspr.) i vanlig handel förekommande vikt; äv. om viktsenhet l. viktlod; stundom om vikt inom grosshandeln, i motsats till vikt inom minuthandeln. Wikforss 1: 739 (1804). Enkelt bref, hvarmed förstås ett, som väger 1 lod svensk eller dansk handelsvigt, eller derunder. SvT 1852, nr 160, s. 2. Falkman Mått. 1: 45 (1882). Å hvarje apoteksinrättning skola finnas .. precisionsvigter .. äfvensom erforderligt antal handelsvigter af högre valör än 2 hektogram. SFS 1893, Bih. nr 101, s. 39.
3) (i fackspr.) i handeln (särsk. inom grosshandeln) beräknad vikt av ett visst varuparti (med vissa, av internationellt bruk bestämda, tillägg l. avdrag från den vägda vikten). 2NF 14: 719 (1910). Cannelin (1921).
4) (tillf.) vikt l. betydelse i handelsavseende. Rysska tsaren Ivan I insåg .. (Narvas) handelsvigt. Fryxell Ber. 4: 17 (1830).
-VILLKOR~20 l. ~02. Otilbörlige Handels wilckor. Stiernman Com. 1: 617 (1614). 2NF 33: 271 (1921).
-VINST. jfr -AVANS. 2VittAH 2: 388 (1787, 1791). Till det .. (för apoteksvaror) bestämda inköpspris och medgifna ersättningsbelopp för omkostnader m. m. lägges såsom handelsvinst 100 procent. SFS 1884, nr 61, s. 4.
-VIRKE. (i fackspr.) i handeln gångbart virke (av vissa dimensioner o. av viss beskaffenhet). TSkogshush. 1873, s. 127. Med undantag af ek, kastanjer och några andra trädslag är allt handelsvirke uthugget (i Maryland). 2NF 17: 1142 (1912).
-VÅG; pl. -ar.
1) i handeln bruklig våg; föga br., utom (vard.) i senaste tid om vissa moderna vågar (”som både väga o. räkna”). UB 2: 78 (1873). Justering af likarmad handelsvåg. SFS 1893, nr 32, s. 5.
2) bildl.: handelsbalans; numera knappast br. utom i vitter stil, med saksubj., i uttr. tynga, värka tyngande på handelsvågen o. d. Järnvärkens upkomst .. en branche af välmåga, som ger vår enda påräknade Balance på handels vågen. HSH 9: 96 (c. 1750). Handelsvågen är äfven gunstig för Danmark. SvMerc. 3: 844 (1758). En icke obetydlig utgift för .. förfärdigadt papper, som årligen belastar handelsvågen. Ambrosiani DokumPprsbr. 229 (i handl. fr. 1812). Ett öfverskott på vår handelsvåg. JernkA 1817, s. 2. Ännu väga .. (hudarna) tungt på Buenos Ayres' handelsvåg. NF 1: 1022 (1876). Cannelin (1921).
-VÅGSKÅL. (†) = -VÅG 2. SvMerc. 2: 757 (1757).
-VÄG.
1) (numera föga br.) i uttr. i handelsväg(en), i fråga om handel(n). Ryssland har i handelsväg i långliga tider varit helt fritt. Chydenius 332 (1777). Många vända sig direkt till konsulatet i och för underrättelser i handelsväg samt andra tjenster. PT 1892, nr 60 A, s. 3.
2) handelsbana; nästan bl. i uttr. gå handelsvägen o. d., bli köpman. Björkman (1889). Han var bestämd för handelsvägen, men (valde författarbanan). 2NF 4: 284 (1905).
3) väg som handeln följer. Den stora handelsvägen, som då var mellan Norden och Orienten genom nuvarande Ryssland. Iduna 7: 165 (1817). Åt alla väderstreck ha vi (dvs. Visby invånare) handelsvägar över havet. Heidenstam Svensk. 1: 218 (1908).
-VÄLDE. jfr -MAKT. Tegnér FilosEstetSkr. 148 (1801). Hollands tryckande handelsvälde. Fryxell Ber. 14: 169 (1846). Kjellén Storm. 2: 125 (1905).
-VÄRDE. värde ss. handelsvara; äv.: pris i handeln; äv. (i fackspr.) i fråga om pänningar: kurs. JernkA 1835, s. 180. Det stora hushålls- och handelsvärde, .. (alexanderäpplet) eger. Eneroth Pom. 2: 30 (1866). Borgerskapet och magistraten sökte reglera handelsvärdena. Lundin o. Strindberg GSthm 398 (1881). Svensén Jord. 92 (1884).
-VÄRK, n.
1) (†) handelsväsende. Insickt uti .. de Vettenskaper, som til Handelsvärket höra. PT 1758, nr 89, s. 4.
2) (i fackspr.) i kvarn: värk l. kvarnavdelning som maler mjöl osv. till försäljning. Plats finnes i kvarnbyggnaden afsedd för inrättande af s. k. handelsverk. PT 1907, nr 132 B, s. 3. —
-VÄRKSAMHET~200 l. ~102. Nilsson Ur. II. 1: 43 (1862).
-VÄRLD. i sht i sg. best. Snällp. 1848, nr 42, s. 4. Äfven hufvudstadens handelsvärld tyckes nu gynna (maskulina genus på tygnamn). EHTegnér i 3SAH 6: 315 (1891). (Florens') guldmynt .., floriner, voro normalmynt i handelsvärlden. LfF 1907, s. 53.
-VÄSEN l. -VÄSENDE. RARP 17: 108 (1710). Fryxell Ber. 7: 230 (1838).
-VÄXT. (i fackspr.) växt vars produkter äro gängse handelsvaror. Wikström ÅrsbVetA 1831, s. 133. En .. del af åkerbruksjorden (i Nederländerna) användes för odling af handelsväxter, såsom lin, hampa, tobak, blommor etc. Nyström Svedelius 3: 175 (1888). SFS 1925, s. 1001.
-YRKE.
1) (†) handel, handelsföretag. Af vidsträckta Handelsyrken beror .. Samhällens anseende. SP 1792, nr 148, s. 3.
2) om handel ss. ett särskilt yrke. Berndtson (1880). Snart fann .. Franzén, huru föga han passade för handelsyrket. Wirsén i 3SAH 2: 160 (1887).
-ÅDRA, r. l. f. (i vittert spr., numera knappast br.) om handel med tanke på omsättningen och rörelsen; förr äv.: ”källa” till handel. Wexell Rol. 72 (1755). Den rika Handels-ådra, som upspringer i våre Vinhandlares Källor. GbgMag. 1759, s. 22. TSjöv. 1900, s. 278.
-ÄMNE.
1) (†) vara som kan giva upphov till handel, handelsvara. Serenius (1734; under commerce). Ibland många goda handels-ämnen .. anser man inlagda och saltade fiskvaror ha varit hufvudsakligen räknade (av fenicierna). Agrell Maroco 2: 34 (1796, 1807).
2) (†) om person; jfr -ELEV. De Svenske Handels-ämnen, som .. äro .. stadde på Contoiren. 1Saml. 6: 659 (1774).
3) (knappast br.) om handel ss. fack. Auerbach (1909).
-ÄRENDE. Berch Hush. 293 (1747). Bref, som i handelsärenden ankomma. Smedman Kont. 1: 21 (1872). SvH IX. 1: 90 (1908).
C (†): HANDLA-GODS, se B.
D (†): HANDLE-PLATS, se B.
Spoiler title