publicerad: 1930
HANDSKAS han3skas2, i mycket vårdat språk äv. han3ds-, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE (mindre br., TT 1871, s. 310, NDA 1913, nr 83, s. 4), -NING (se avledn.).
Ordformer
(hands- HSH 7: 241 (c. 1750) osv. hans- Prytz G1 E 3 a (1621), SvMerc. IV. 2: 116 (1758: hanskning). Anm. Icke deponentiell form handska förekommer i följande språkprov, i det förra (i förb. med prep. med) i bet.: inlåta sig l. ge sig i kast med (ngn; jfr 1), i det senare i tr. anv. motsv. 2 a: Kung Fredrik den sjunde, han är en man: / Er akten, med honom ej handsken! Ridderstad SDikt. 2: 362 (1848, 1858). Hur vill general-majorn sedan handska denna fiendemakt? Högberg Vred. 3: 332 (1906))
Etymologi
[sv. dial. handskas, brottas, tävla om att äga, motsv. nor. hanskes med (ngt) (i bet. 2); avledn. av HAND; jfr sv. dial. handska (efter), (söka) taga fatt, nor. dial. handska, gripa, röra i, beröra, behandla, ävensom nt. (Schleswig) hannschen, utföra (ett arbete), o. t. dial. (Schweiz) händsche(n), träta, kivas]
1) (numera bl., knappast br., i Finl.; se dock b) i fråga om slagsmål (strid), tvist, gnabb o. d.; urspr. i recipr. anv.: slåss, kämpa, tvista, gnabbas; ofta i uttr. handskas med ngn, ta ett nappatag med ngn, vara i delo l. tvist med ngn. Medh wår flåta moot the Danskas / Ladhe wij, medh them at hanskas. Prytz G1 E 3 a (1621). Handskas med någon, (dvs.) vara i delo, i tvist med någon. Dalin (1852; angivet ss. ”populärt o. familjärt”). Hvad har du gjort med dina händer, gosse? Har du handskats med filfrasen eller nappat björnen i pelsen? Topelius Fält. 4: 395 (1864). Cannelin (1921). — särsk.
a) i uttr. handskas sig emellan, gnabbas, kivas. Vi galnades (i vår ungdom) och hanskades oss emillan, så det gick väl til, men vyrdade altid ålderdomen. Gyllenborg Sprätth. 89 (1737).
b) (fullt br.) bildl., med prep. med: ”tas” l. komma till rätta med (ngn); i försvagad anv. (jfr 2): ha att göra med (ngn), i sht i uttr. han är ej god att handskas med o. d. Han är ej god at handskas med. Weste (1807). Ni får snart ett helt rövarfölje att handskas med däruppe i skogen. Lagerlöf Saga 142 (1908). Östergren (1926).
c) (†) oeg., övergående i bet. 2: klappa om varandra l. smekas resp. klappa om l. smeka (ngn). (Eng.) To have a bout with a woman (eg.: ta ett nappatag med), (sv.) hanskas med et qvinfolk. Serenius E 1 a (1734). Just när de (dvs. soldaten o. nunnan) handskades som bäst, / Den sträfva krigstrumpeten skallar. Valerius 2: 121 (1811).
2) i allmännare o. försvagad bet., om hanterande av l. sysslande med ngn l. ngt (eg. med händerna); med prep. med (äv. abs., se c).
a) med avs. på person l. djur: syssla l. ha att göra med l. sköta (människor l. djur); ofta med adverbial: hantera (människa l. djur så l. så, i sht illa); äv. allmännare: förfara med l. behandla (en person så l. så, i sht illa). Han handskas illa med sitt folk. (Då man lekte) handskades (Fredrik av Hessen) med courtoisie och ej så hårdt med Slottstärnorna (som K. XII). HSH 7: 241 (c. 1750). Handskas med hästar. KrigVAT 1841, s. 263. Jag blev .. så glad att se att Herren handskas så visligt med Er. Petri Ouchterlony 56 (1924).
b) med avs. på sak: sysselsätta sina händer med (ngt); med adverbial: hantera (ngt så l. så). Handskas varligt, illa med ngt. Handskas oförsiktigt med skjutvapen. Weste (1807). Om någon af de spelande handskas med (kort-)leken efter gifningen. Hagdahl Fråga 21 (1883). Smederna i Bergslagerna .. handskades med elden, som om den vore alldeles ofarlig. Lagerlöf Holg. 2: 293 (1907). Att rätt handskas med penningar. PT 1908, nr 141 A, s. 3. — särsk., med avs. på abstr. förhållanden: (i sht på ett övermodigt l. hänsynslöst sätt) handhava l. sköta (ngt). Jag (vet) att de utan misskund handskas med min stackars reputation. IHwasser (1837) i FoU 21: 49. Ett par mål .. må anföras såsom prof, huru Mössorna handskades med befordringsfrågor. Malmström Hist. 6: 339 (1877). Den stränghet, varmed vetenskapen handskas med traditionen, växlar från en tid till en annan. Grimberg VärldH 3: 428 (1928).
c) (numera föga br.) abs., i sådana uttr. som om han får handskas (som han vill), om han får ”hållas” l. ”hålla på” l. göra som han vill. Weste (1807). Dalin (1852).
Avledn.: HANDSKNING, r. l. f.
1) (†) till 1 a: handgemäng, batalj. Så ofta det kommit til ordentelig hanskning bägge delarne emellan (dvs. mellan de svenska o. preussiska trupperna). SvMerc. IV. 2: 116 (1758).
3) (i fackspr.) till 2 b. Nya anordningar för råteglets transport, hvarigenom all handskning och deraf följande missbildning och skada å teglet undvikes. SDS 1896, nr 437, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content