SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HANTERLIG hante4rlig, i Sveal. äv. -e3r-lig2, adj. -are.
Ordformer
(-ligit(t), n. RARP 3: 278 (1642), OxBr. 11: 295 (1645))
Etymologi
[avledn. till HANTERA; jfr d. haandterlig, t. hantierlich]
som (lätt, med svårighet o. d.) kan hanteras; ofta: lätt att hantera; i sht ss. senare led i ssgr. — jfr HÅRD-, LÄTT-, SVÅR-HANTERLIG.
1) till HANTERA IV 2. Dähnert (1784). Så försvann en och annan mindre, hanterlig, obevakad pjäs i en hastig vändning. Siwertz Varuh. 171 (1926). jfr (†): Eet steenbråt så handterligit (dvs. lätt att bearbeta), at inbyggierne deraff göra sigh åthschillige kokeekärll. OxBr. 11: 295 (1645). — särsk. till HANTERA IV 2 c, om redskap o. d. Spett kallas de handterlige järnstänger, som brukas vid alla slags eldverk, smältningar och smiden. Rinman 2: 780 (1789). Lätt handterligt verktyg. Ahlman (1872).
2) till HANTERA IV 3.
a) (numera mindre br.) till HANTERA IV 3 a; om fartyg l. truppavdelning: (som är så o. så, i sht:) lätt att styra l. manövrera. (Skeppet bör) Vara makligt och handterligt i Sjön. Chapman Skeppsb. Föret. 6 (1775). Stridskolosser, .. svårt handterliga och hinderliga för angreppets eller försvarets hastiga förändringar. Järta i 2SAH 17: 237 (1836; om truppavdelningar under 1600-talet). Lignell Dal 1: 169 (1851).
b) (numera bl. vard., mindre br.) till HANTERA IV 3 b: som låter leda l. böja sig, som fogar sig efter andra, foglig. Sedan .. (göterna) begynte komma i umgenge medh annor folk, vordo the miukare och handterligare. LPetri Kr. 13 (1559). Stora hvassa sporrar, hvarmed de (dvs. llaneros i Sydamerika) .. göra den vildaste häst tillbörligt handterlig. Gosselman Col. 1: 206 (1830). Jag frågade, i vilket land det växte hanterliga kvinnor. Wägner NattS 165 (1926).
3) (i fackspr.) till HANTERA IV 4 a. Så vida (leran) .. förblifver .. lika handterlig. Wallerius Åkerbr. 157 (1761). Med en mindre spade sammanblandas .. socker och ägg till en styf, handterlig deg. Grafström Kond. 200 (1892).
4) (numera i sht vard., mindre br.) till HANTERA IV 5: (som är så o. så, i sht:) lätt att handhava l. använda; användbar, bekväm. (Adeln önskar) att ett handterligitt Mynt motte stabilieras i Rjket. RARP 3: 278 (1642). Ett krångligt förslag, fastän lätt handterligt i jemförelse med åtskilliga andra. Wieselgren Bild. 21 (1886, 1889). — jfr TUNG-HANTERLIG.
Anm. I Linc. (1640) o. i anslutning härtill hos Wollimhaus Ind. (1652) förekommer hanterliga, adv., ss. öv. av lat. contractabiliter, gm varsam beröring; jfr HANTERA IV 1.
Avledn.: HANTERLIGHET, r. l. f. jfr LÄTT-, SVÅR-HANTERLIGHET.
1) till 1 slutet. Billmanson Vap. 29 (1882). Vapnets handterlighet. Ekman NorrlJakt 287 (1910).
2) (i fackspr.) till 3. Lerans .. handterlighet. Wallerius Åkerbr. 159 (1761). Trävirkets handterlighet. Rydqvist Resa 252 (1838). Materialets handterlighet. JernkA 1889, s. 291.
3) (numera knappast br.) till 4. Den reduktion af maktens alla medel till lättare handterlighet, som vi omtalat. Geijer I. 6: 270 (1840).
Spoiler title
Spoiler content