SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HAR ha4r, sbst.1, r. l. m. l. f. (TT 1883, s. 139) l. n. (Dybeck, ArkBot.); best. -en, äv. -n, ss. n. -et; pl. -ar, ss. n. =; l. HARN ha4rn, r. l. m. (SColumbus, Schultze) l. n. (AB 1901, nr 170, s. 3); best. -en, ss. n. -et; pl. -ar, ss. n. =.
Ordformer
(har Ihre (1769), Fornv.; harr ArkBot. harn SColumbus, AB 1901, nr 170, s. 3)
Etymologi
[sv. dial. har, m. l. f. l. n., hare, m., hara, f., sten- l. klippgrund, harn (Västmanl.; Herweghr Ordb. (c. 1770)), grund (med grusbotten) i sjö o. d.; väl besläktat med fir. carn (eng. cairn), stenhög; formen harn är möjl. till sitt ursprung eg. sg. best. av har, men bör kanske snarare uppfattas som en självständig sidobildning till detta]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) litet skär l. större sten i vattenbrynet; klippgrund, stenigt l. grusigt grund; grusbank. SColumbus Vitt. 127 (1669; i bild). Då fiskarne (under lektiden) .. samla sig hopetals på grund, harnar, eller stenören. Schultze Fisk. 20 (1778). I sjön Ånimmen .. äro några rös eller har, som kallas jättekast. Dybeck Runa 1843, 4: 42. ArkBot. X. 7: 23 (1911). Fornv. 1914, s. 143. — jfr STEN-HAR.
Spoiler title
Spoiler content