SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HEGEMONI heg1emoni4 l. he1-, l. -må- l. -mω-, r. l. f.; best. -en l. -n; pl. (föga br.) -er (WoJ (1891)).
Etymologi
[jfr t. hegemonie, eng. hegemony, fr. hégémonie; av gr. ἡγεμονία, ledarskap, till gr. ἡγέομαι, visar vägen (se SÖKA)]
en stats l. en persons l. dyl. herravälde l. ledarställning i förh. till andra stater l. personer; ofta bildl. Becker VerldH 1: 308 (1829). Med Gustaf II Adolf och Kristian IV uppstod på allvar frågan om hegemonien i Norden. Weibull LundLundag. 33 (1896). Hegemonien inom tonkonsten. Valentin Musikh. 2: 36 (1901). De klassiska språkens hegemoni. PedT 1905, s. 289.
Spoiler title
Spoiler content