SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1931  
HEURISTIK häv1risti4k, äv. hä͡u1-, r. (f. Dalin (1871)); best. -en.
Ordformer
(heu- 1806 osv. hev- c. 18451904)
Etymologi
[jfr t. heuristik; jfr HEURISTISK]
filos. gren av logiken som avhandlar metoderna att finna nya vetenskapliga resultat, ”uppfinningslära”, ”uppfinningskonst”; äv. pedag. heuristisk undervisningsmetod, undervisning efter denna metod. Tuderus Kiesewetter 114 (1806). Undervisningen .. i matematik bör grundas på åskådning och föras framåt genom hevristik. PedT 1897, s. 463.
Spoiler title
Spoiler content