HIBERNAKEL hib1erna4kel l. hi1-, äv. -ær-, n.; best. -klet; pl. = l. -kler.
Etymologi
[jfr lat. hibernaculum, vinterkvarter, vinterbostad, avledn. av hibernus, vinterlig (se HIBERNERA)]
bot. om hos vissa vatten- o. sumpväxter förekommande vinterknoppar som bildas på hösten, övervintra på bottnen av vattensamlingar o. följande vår uppstiga mot ytan o. växa ut till nya plantor, övervintringsknopp. SD 1895, nr 45, s. 5. Sernander SkandVeget. 220 (1901).
