SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1931  
HIEROGLYF hi1erogly4f l. -å-, äv. -ω-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(hiro- Levertin Dikt. 137 (1901; i vers))
Etymologi
[jfr t. hieroglyphe; av fr. hiéroglyphe, till hiéroglyphique, adj. (se HIEROGLYFISK)]
1) benämning på tecknen i den fornegyptiska monumentalskriften (dels ordtecken återgivande den sak som tecknet föreställer, dels stavelse- l. ljudtecken); äv. om dyl. tecken tillhörande vissa andra primitiva skriftsystem. Eberhardt AllmH 1: 260 (1766). Ægyptierne skrefvo med Hieroglypher, hvilka voro sammansatte af åtskillige figurer, som förestälde människor, djur och andra ting. Thorberg ÖsterlSpr. 15 (1785). EHTegnér i UVTF 12: 34 (1875). Lugn Egypt. 1: 10 (1923). De hettitiska hieroglyferna. 19Årh. VIII. 2: 146 (1924).
2) i överförd l. bildl. anv.
a) (†) bild som har ngn dold mening; symbol, sinnebild. Hieroglyphe, (dvs.) en sinnbild. Swedberg Schibb. 274 (1716). JournSvL 1798, s. 47. Ekbohrn (1904).
b) (i sht skämts.) i sht i pl.: krumelurer; särsk. om (illa skrivna o.) svårlästa bokstäver. Atterbom Minn. 85 (i senare bearbetat brev fr. 1817). (Spåkvinnan:) Jag vill förkunna fritt och tala ut / hvad himlens finger i min kaffekopp / med dessa svarta hieroglyfer skrifver. Sturzen-Becker 5: 77 (1862). 3NF (1928).
Ssgr (till 1): HIEROGLYF-BILD. = -TECKEN. Frey 1850, s. 481. EHTegnér i UVTF 12: 37 (1875).
-INSKRIFT~02 l. ~20. Kræmer Orient. 131 (1866).
-ORM. zool. den med oregelbunden (om hieroglyfer påminnande) teckning försedda ormen Python sebæ Gm. 2NF 22: 683 (1915).
-TECKEN. hieroglyf. Kræmer Orient. 131 (1866).
Spoiler title
Spoiler content