SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1931  
HISS his4, sbst.2, r. l. m. (f. Ikonen (1889)); best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr dan. o. t. hisse; till HISSA, v.1]
mekanisk, med hand- l. maskinkraft driven inrättning för förflyttning uppåt l. nedåt (i allm. i fullständigt lodrät riktning) av personer l. varor, i allm. så anordnad att lasten (l. den plattform o. d. som uppbär densamma) hänger i (höjes resp. sänkes medelst) en lina l. kätting som vid hissens högsta punkt löper över en linskiva; oftast om större, för transport av personer l. varor avsedd inrättning där lasten placeras på en plattform l. i en korg l. bur, vars bana bestämmes av fasta ledskenor; jfr ELEVATOR. Elektrisk, hydraulisk hiss. Trenne .. Magasiner, samt en stor Vind deröfver med Hiss. DA 1824, nr 193, Bih. s. 2. Uppfrakt (i gruvor) med vagnar på hissar. Wetterdal Grufbr. 261 (1878). Ammunitionen tillföres (i kanontornen på pansarfartyg) kanonerna genom särskildt anordnade hissar, hvilka vanligen manövreras med elektrisk kraft. Hägg Flottan 32 (1904). 2NF 11: 760 (1909). Han tog hissen till sjätte våningen. Janson CostaN 1: 8 (1910). — jfr BOK-, GRUV-, KOL-, MAT-, MOTOR-, PATERNOSTER-, PERSON-, STACK-, VARU-, VIND-, ÅNG-HISS m. fl.
Ssgr (i sht i fackspr.; jfr ssgrna under HISSA, v.1): HISS-ANLÄGGNING~020. särsk. konkret. TT 1900, M. s. 40. —
-BANA, r. l. f. tekn.
1) i stark lutning anlagd järnväg l. spårväg å vilken vagnarna uppdragas med tillhjälp av en lina som löper över en vid banans högsta punkt anbragt linskiva. NF 19: 727 (1895). BonnierKL (1924).
2) om den bana i vilken en hiss rör sig uppåt l. nedåt. Vid anordning af en personhiss .. (bör) hissbanan skyddas af ett tillräckligt högt (2 m.) och tätt räckverk. 2UB 1: 434 (1898). SFS 1909, nr 179, s. 1. —
-BORD. tekn. å hiss: plattform varpå den last anbringas som skall transporteras uppåt l. nedåt. JernkA 1875, s. 287. —
-DÖRR. å hisskorg l. hisschakt anbragt dörr. TT 1900, Byggn. s. 124. 2NF 33: 596 (1922). —
-FÖRARE. jfr FÖRARE 2. TT 1898, Allm. s. 178. Cederschiöld Manh. 61 (1916). —
-HJUL, sbst.1 (sbst.2 se sp. 959). särsk. (förr) tramphjul till hiss. KalSvBergsh. 1917, s. 10. —
-KORG. å hiss: korg l. bur i vilken den last placeras l. de personer taga plats som skall (skola) transporteras uppåt l. nedåt. Nordin i 2SAH 4: 135 (”115”) (1806). TT 1886, s. 80. —
-LINA, sbst.1 (sbst.2 se sp. 959). å hiss: lina i vilken hissen är upphängd o. medelst vilken hissens korg l. plattform höjes l. sänkes. TT 1883, s. 117. —
-LOGE, pl. -ar. landt. loge försedd med hiss medelst vilken hela lass otröskad säd på en gång kunna införas o. placeras. TLandtm. 1900, s. 708. Hisslogarne äro af yngre datum (än körbanelogarna). En bland de första logarne af detta slag .. byggdes vid Torreby i Bohuslän 1888. LAHT 1909, s. 9. —
-MOTOR. (elektrisk) motor varmed hiss drives. UFlott. 3: 168 (1906). —
-POJKE. jfr -FÖRARE. Berger Ysaïl 118 (1905). SDS 1919, nr 301, s. 14 (i annons). —
-SCHAKT. i byggnad l. i gruva o. d. befintlig, lodrät passage i vilken hiss är placerad; jfr -TRUMMA 2. TT 1899, K. s. 97 (i fråga om gruva). Hiss-schakts väggar och tak (i hotell) skola vara av åtminstone brandhärdig konstruktion. SFS 1917, s. 1098. —
-SKÖTARE. jfr -FÖRARE. SD(L) 1898, nr 579, s. 2. —
-TRUMMA, r. l. f.
1) tekn. å hiss: trumma l. vals kring vilken hisslinan är lindad o. gm vilkens rotation hisslinans fria del förkortas l. förlänges varigm lasten höjes resp. sänkes. TT 1874, s. 204.
2) i byggnad befintligt hisschakt. TT 1899, Allm. s. 312. —
-VAGN. (mindre br.)
1) å lyftkran (s. k. traverskran): löpvagn som uppbär själva hissinrättningen. På bärarmen (å kranen) ligga räls, på hvilka hissvagnen löper. TT 1902, V. s. 37.
2) vagn å hissbana. JernkA 1883, s. 95. Norrskensfl. 1927, nr 160, s. 5. —
-ÖPPNING. konkret.
1) öppning i golv o. d. för hiss. KrigVAH 1882, s. 91.
2) öppning i vägg till hisschakt. SDS 1904, nr 99 A, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content